Leta i den här bloggen

Läser in...

söndag 10 januari 2010

"Apokryfiska Böckerna ej infattade"

Hur är det med apokryferna? I många versioner av Bibel 2000 är de med och det har kommit ett förnyat intresse för dem. Jag har även hört någon pastor nämna dem i predikan. 1861 års baptistbekännelse lyder:

1. Wi tro, att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel.

Vi kan jämföra med 1689 års baptistbekännelse kapitel 1 paragraf 3:

3. The books commonly called Apocrypha, not being of divine inspiration, are no part of the canon (or rule) of the Scripture, and, therefore, are of no authority to the church of God, nor to be any otherwise approved or made use of than other human writings.

Det man kan se att man år 1689 kapitel 1 paragraf 2 är noga med att räkna upp vilka böcker som är inspirerade och en del av Bibeln. Än idag, flera hundra år senare, finns det diskussioner om vilka böcker som är inspirerade. Man hittar nya skrifter som man menar är evangelier lika trovärdige, eller mera trovärdiga än de som finns i Nya Testamentet. En del av detta tar Per Beskow upp i boken Fynd och fusk : falsarier och mystifikationer omkring Jesus. Man kan också se att baptister genom historien beskyllts för villoläror och vidunderligheter. Att tydligt visa att man har samma skrifter som grund som övriga protestanter har av den anledningen varit viktigt. Det finns därför flera poänger i en bekännelse att ta upp vilka skrifter man finner som inspirerade och som man bygger sin teologi på.

1861 nöjer man sig med att bekänna att ”Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter … äro af Gud ingifna” utan att direkt lista upp vilka, tanken är nog att det är naturligt att veta vilka det är. Man är dock noga med att specificera ”de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade”.

Det man säger är att apokryferna inte ”äro af Gud ingifna”. Det vill säga att man inte ser dem som inspirerade. Den slutsats man drar 1689 ligger nära tillhands, att apokryferna ”therefore, are of no authority to the church of God, nor to be any otherwise approved or made use of than other human writings”. Man menar att det är människors skrifter utan inspiration av Gud, som vilken skrift som helst. De är därför ingen grund för ”wår christliga tro och wandel”.

Men, även ur människors skrifter kan vi lära oss om historia och hur troende människor levde. Martin Luther menade att apokryferna trots att det inte var helig skrift ändå var ”god och nyttig läsning”:

"APOCRYPHA, Das sind Bücher, so der heiligen Schrift nicht gleich gehalten, und doch nützlich und gut zu lesen sind"

Fotnot - För yngre läsare vill jag passa på att berätta att wandel, eller vandel, betyder ungefär ”livstil” eller ”sätt att leva”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar