Leta i den här bloggen

Läser in...

torsdag 30 april 2015

Utblick över samfunds-Sverige

Sakta har jag insett att kyrk-Sverige är lite annorlunda än när jag började blogga 2009. Här är några korta skissartade reflektioner.


  • Katolska kyrkan går som tåget, helt tydligt har det fångat en längtan hos många svenskar. Frikyrkorna bör allvarligt ställa sig frågan varför.
  • Pingst tycks ha självförtroende och driv för förnyelse och evangelisation. Istället för att vara ett trött gammalt konservativt samfund från förr är det istället full fart framåt med ett tydligt ledarskap.
  • Equmeniakyrkan blir allt mindre en federation av tre samfund och mer en helt ny kyrka som försöker hitta en ny identitet. Det blir intressant att se var man hamnat om några år, om man vill behålla en frikyrkoidentitet, eller om man vill vara en light-version av Svenska Kyrkan.
  • Svenska kyrkan framstår som allt mer spretig och svår att hålla samman. Från konservativast konservativt till liberalast liberalt i en blandning som ibland är svår att förstå sig på.
  • Evangeliska Frikyrkan börjar allt mer ta rollen som Sveriges baptistsamfund. Här blandas evangelikalt med trendriktigt på ett mycket intressant sätt.
  • EFS har en stabil grund, samtidigt som det ibland tycks skava i förhållande till Svenska Kyrkan som man är en del av. Många gånger tror jag att EFS teologiska stabilitet kommer att betyda mycket för Sverige de närmaste åren.
  • Allians tycks stå stabila i sin vilja att nå Sverige med evangelium.
Det som saknas kan tyckas är ett stabilt baptistsamfund, varför fungerar det inte i Sverige? Vad gjorde vi för fel?

söndag 29 mars 2015

Jonathan Edwards - relevant för svenska baptister

Den svenska baptistpionjären Anders Wiberg skrev under sina studieår i U.S.A. hem till vännerna i Sverige och rekommenderade läsning av Andrew Fullers samlade verk. Eftersom vi vet att Andrew Fuller själv läste Jonathan Edwards så innebär det att en läsning av Edwards kan vara relevant som bakgrund till de svenska baptistpionjärerna. 

Sajten Baptisternas historia ger en kort intro till Jonathan Edwards finns i dessa blogginlägg:






måndag 23 februari 2015

Turist i frikyrkoland

Pulps underbara sång "Common people" handlar om en ung dam som tycker det är lite coolt med arbetarklass och vill prova att leva så. Men, alla gillar inte turisten som skrattande dansar runt i den tuffa vardag man själv inte kan komma undan:

"Cause everybody hates a tourist
Especially one who thinks it's all such a laugh
Yeah and the chip stain and grease will come out in the bath"

Ibland kan jag känna så i frikyrkoland. Det är en vardag många har i släkten och som de växt upp och in i, en vardag som kanske inte är enkel att bara lämna. Det är något annat att komma från en sekulär bakgrund.  Så på det sättet är jag var jag en gång lite turist i frikyrkoland. Allt nytt och spännande, kanske förstod jag inte allvaret. Men, med goda förebilder fostrades jag sakta in i tjänandet och glädjen med djupare, tryggare och ärligare. Ändå är det så att jag aldrig helt vill förlora den där uppsluppna nyfikenheten och förundran inför livet med Jesus. Att inte bli trött och bitter utan att ha som mål att bli en av de trogna äldre på bönemötena som ännu vid hög ålder tycks finna en barnslig glädje i Jesus.





måndag 26 januari 2015

Teologiskt lexikon

"Teologiskt lexikon" av Per Beskow är riktigt användbart. Bra och korta förklaringar av teologiska termer. Kompletteras väl med fördjupningsartiklar i Nationalencyklopedin. Per Beskow har också en liten teologisk ordlista som bilaga till "Kristen tro" av Alister McGrath.

Många gånger har jag även glädje av den lite mer omfattande "Teologisk handbok - litet lexikon till teologins historia" av Tage Bentzer. Tyvärr hittar jag inte någon liknande i tryck idag. Och det ska sägas, ofta har Illustrerat Bibellexikon i tre band bra förklaringar till termer som är knutna till Bibeln, gratis på webben dessutom.

Men, det är också riktigt uppfriskande att studera grundläggande teologiska termer i J.I. Packers "Nyckelord som öppnar trons värld". Jag trivs bra med det reformatoriska perspektivet och den friska oräddheten inför Bibeln. Baptistpionjärerna har ofta en tydligt reformatorisk teologi och det finns en kraft i den rörelse som känns än idag.

söndag 21 december 2014

När vi försöker slå oss ut från rationalitetens järnbur

Under sista året har jag tydligare sett hur modernismen skaver i oss och vi försöker slå oss ut ur rationalitetens järnbur. Ut flödar extrema politiska rörelser och underliga religösa rörelser. Alltmer är jag övertygad om att IS är ett utslag av modernism, snarare än något annat. Vårt regelstyrda byråkratiska samhälle får människor att desperat längta efter en utväg. Kanske har vår kultur gått allvarligt fel.

I ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” 1904-05 arbetar Max Weber (1864-1920) med frågan om hur det vetenskapliga förnuftet tillsammans den protestantiska kyrkans etik tillsammans förändrar människans sätt att samverka med naturen och varandra. Fram flödar kapitalism och byråkrati på ett sätt som istället för att frigöra människan snarare begränsar människans frihet. Max Weber talar om ”rationalitetens järnbur”.

Karl Marx (1818-1883) och marxismen ger ingen utväg. Även i ett kommunistiskt samhälle blir tekniken och samhället i vår tid så komplicerade att vi även då blir beroende av specialister och avancerad organisation på ett sätt som skapar en tung byråkrati.

Charles Darwin (1809-1882) förnyade biologin med utvecklingsläran med ”Om arternas uppkomst” 1859. Herbert Spencer 1820–1903 tillämpade Darwins utvecklingslära på människor och samhällen och myntade frasen ”De bäst lämpades överlevnad”. Spencers socialdarwinism gav en grund för de senare fascistiska rörelserna.  En djup biologisk rasism växte fram. Svensken Herman Lundborg (1868–1943) var en internationellt framstående forskare i rasbiologi och chef Statens institut för rasbiologi i Uppsala 1921–35. Lundborg utsågs till hedersdoktor i Heidelberg i Tyskland 1936.

Wilhelm Wundt (1832-1920) lade grunden för den experimentella psykologin och Sigmund Freud (1856-1939) grundade psykoanalysen. Så kunde också människans själsliv studeras av vetenskapen och tyglas med olika former av terapi.

De tyska filosoferna Theodor W Adorno (1903–69) och Max Horkheimer (1895–1973) föreslår i ”Upplysningens dialektik” 1947 att andra världskrigets barbari var en logisk konsekvens av upplysnings-filosofernas dröm om en värld där allt styrs av det vetenskapliga förnuftet. Människans vilja att behärska världen leder över till viljan att behärska människan själv. Den kalla vetenskapliga intelligensen blir med stöd av byråkratin ond. Kanske var det så att upplysningen dödade sig själv i Auschwitz.


Max Weber menar att bland dem som är fängslade i rationalitetens järnbur så kommer några att försöka slå sig fria. Kanske genom extatiska religioner, kanske genom extrema politiska rörelser. Ser vi något av det idag?

lördag 18 oktober 2014

Hade missionsförbundet rätt?

I dessa dagar av förskjutningar i lärofrågor vill ibland vänner i Equmeniakyrkan liksom framhålla att de haft rätt, att de långt före de lite mer evangelikala kyrkorna kunder undervisa universalism och frihet i frågor om livsstil och moralfrågor.

Jag tänker att vi en dag får ser dels vilken typ av kristendom som varit den livskraftiga och dels vilken kristendomstyp som varit mest till Guds ära. Missionsförbundet var en helt svensk skapelse väl kontextualiserad in i sin tids kultur. Många har fått höra ett evangelium som fört den till frälsning genom Waldenströms predikanter. Men, man kan undra om det är samma evangelium som predikas idag i Equmenikyrkans församlingar.

Vad innebär det att sätta in evangelium in i vår tids kultur så att det blir förståeligt och så att budskapet om Jesus leder till omvändelse och tro? Den första frågan att ställa är: Vad är evangelium? Om man inte får evangelium rätt, då är det stor risk att all förpackning av budskapet bara blir tomma utanverk som inte leder till något för själar till en evighet med Gud.

Hade då missionsförbundet rätt? Ibland tror jag att man hamnade rätt, men det betyder inte att de vägval Equmeniakyrkan idag alltid kan rättfärdigas utifrån det som hände för lång tid sedan. Och visst känns det som hela Waldenströms teologiska byggnad ligger på en lös grund som inte riktigt tål mötet med den senmoderna kulturen.

Hur hade det varit i svensk frikyklighet utan Waldenström? Kanske en starkare lågkyrklig luthersk rörelse av missionsföreningar och en mer sammanhållen döparrörelse. Tänk om C.O. Rosenius och Anders Wiberg tydligare fått stå som förebilder för två starka strömningar bland pietistiskt färgad väckelsekristendom i Sverige. Så spännande det kunnat bli.