Leta i den här bloggen

Läser in...

måndag 26 januari 2015

Teologiskt lexikon

"Teologiskt lexikon" av Per Beskow är riktigt användbart. Bra och korta förklaringar av teologiska termer. Kompletteras väl med fördjupningsartiklar i Nationalencyklopedin. Per Beskow har också en liten teologisk ordlista som bilaga till "Kristen tro" av Alister McGrath.

Många gånger har jag även glädje av den lite mer omfattande "Teologisk handbok - litet lexikon till teologins historia" av Tage Bentzer. Tyvärr hittar jag inte någon liknande i tryck idag. Och det ska sägas, ofta har Illustrerat Bibellexikon i tre band bra förklaringar till termer som är knutna till Bibeln, gratis på webben dessutom.

Men, det är också riktigt uppfriskande att studera grundläggande teologiska termer i J.I. Packers "Nyckelord som öppnar trons värld". Jag trivs bra med det reformatoriska perspektivet och den friska oräddheten inför Bibeln. Baptistpionjärerna har ofta en tydligt reformatorisk teologi och det finns en kraft i den rörelse som känns än idag.

söndag 21 december 2014

När vi försöker slå oss ut från rationalitetens järnbur

Under sista året har jag tydligare sett hur modernismen skaver i oss och vi försöker slå oss ut ur rationalitetens järnbur. Ut flödar extrema politiska rörelser och underliga religösa rörelser. Alltmer är jag övertygad om att IS är ett utslag av modernism, snarare än något annat. Vårt regelstyrda byråkratiska samhälle får människor att desperat längta efter en utväg. Kanske har vår kultur gått allvarligt fel.

I ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” 1904-05 arbetar Max Weber (1864-1920) med frågan om hur det vetenskapliga förnuftet tillsammans den protestantiska kyrkans etik tillsammans förändrar människans sätt att samverka med naturen och varandra. Fram flödar kapitalism och byråkrati på ett sätt som istället för att frigöra människan snarare begränsar människans frihet. Max Weber talar om ”rationalitetens järnbur”.

Karl Marx (1818-1883) och marxismen ger ingen utväg. Även i ett kommunistiskt samhälle blir tekniken och samhället i vår tid så komplicerade att vi även då blir beroende av specialister och avancerad organisation på ett sätt som skapar en tung byråkrati.

Charles Darwin (1809-1882) förnyade biologin med utvecklingsläran med ”Om arternas uppkomst” 1859. Herbert Spencer 1820–1903 tillämpade Darwins utvecklingslära på människor och samhällen och myntade frasen ”De bäst lämpades överlevnad”. Spencers socialdarwinism gav en grund för de senare fascistiska rörelserna.  En djup biologisk rasism växte fram. Svensken Herman Lundborg (1868–1943) var en internationellt framstående forskare i rasbiologi och chef Statens institut för rasbiologi i Uppsala 1921–35. Lundborg utsågs till hedersdoktor i Heidelberg i Tyskland 1936.

Wilhelm Wundt (1832-1920) lade grunden för den experimentella psykologin och Sigmund Freud (1856-1939) grundade psykoanalysen. Så kunde också människans själsliv studeras av vetenskapen och tyglas med olika former av terapi.

De tyska filosoferna Theodor W Adorno (1903–69) och Max Horkheimer (1895–1973) föreslår i ”Upplysningens dialektik” 1947 att andra världskrigets barbari var en logisk konsekvens av upplysnings-filosofernas dröm om en värld där allt styrs av det vetenskapliga förnuftet. Människans vilja att behärska världen leder över till viljan att behärska människan själv. Den kalla vetenskapliga intelligensen blir med stöd av byråkratin ond. Kanske var det så att upplysningen dödade sig själv i Auschwitz.


Max Weber menar att bland dem som är fängslade i rationalitetens järnbur så kommer några att försöka slå sig fria. Kanske genom extatiska religioner, kanske genom extrema politiska rörelser. Ser vi något av det idag?

lördag 18 oktober 2014

Hade missionsförbundet rätt?

I dessa dagar av förskjutningar i lärofrågor vill ibland vänner i Equmeniakyrkan liksom framhålla att de haft rätt, att de långt före de lite mer evangelikala kyrkorna kunder undervisa universalism och frihet i frågor om livsstil och moralfrågor.

Jag tänker att vi en dag får ser dels vilken typ av kristendom som varit den livskraftiga och dels vilken kristendomstyp som varit mest till Guds ära. Missionsförbundet var en helt svensk skapelse väl kontextualiserad in i sin tids kultur. Många har fått höra ett evangelium som fört den till frälsning genom Waldenströms predikanter. Men, man kan undra om det är samma evangelium som predikas idag i Equmenikyrkans församlingar.

Vad innebär det att sätta in evangelium in i vår tids kultur så att det blir förståeligt och så att budskapet om Jesus leder till omvändelse och tro? Den första frågan att ställa är: Vad är evangelium? Om man inte får evangelium rätt, då är det stor risk att all förpackning av budskapet bara blir tomma utanverk som inte leder till något för själar till en evighet med Gud.

Hade då missionsförbundet rätt? Ibland tror jag att man hamnade rätt, men det betyder inte att de vägval Equmeniakyrkan idag alltid kan rättfärdigas utifrån det som hände för lång tid sedan. Och visst känns det som hela Waldenströms teologiska byggnad ligger på en lös grund som inte riktigt tål mötet med den senmoderna kulturen.

Hur hade det varit i svensk frikyklighet utan Waldenström? Kanske en starkare lågkyrklig luthersk rörelse av missionsföreningar och en mer sammanhållen döparrörelse. Tänk om C.O. Rosenius och Anders Wiberg tydligare fått stå som förebilder för två starka strömningar bland pietistiskt färgad väckelsekristendom i Sverige. Så spännande det kunnat bli.


lördag 27 september 2014

Troendeförsamlings inneboende instabilitet

Jag har funderat länge över det nu. Om det bara är en slump att det var den gren av baptiströrelsen som mer eller mindre växte fram ur den presbyterianska rörelsen som blev den framgångsrika. För så går det att beskriva början på de brittiska partikulärbaptisternas början. Och det var just de som stod starka när många av generalbaptisterna förnekade treenigheten och nästan försvann som rörelse. När det vara dags för världsmissionens början var partikulärbaptisterna med Andrew Fuller och John Carey ledande krafter. Från presbyterianerna tog man det viktigaste innehållet till 1689 års baptistbekännelse och fick så en stabil och detaljerad protestantisk teologi som grund. I många församlingar lät man äldste hålla stadga och man var noga med att välja rätt pastorer.

Den radikala reformationens anabaptister vacklade ofta både i lära och ledarskap. Redan från början såg man troendeförsamlingens inneboende instabilitet. Galna revolutionsförsök, knäppa läror och oreda i församlingarna. På många sätt var det på god grund som både Martin Luther och Jean Calvin fördömde anabaptister och svärmare. Några riktningar fanns på ett sätt en stabilitet och överlevde på så sätt till våra tider. Men, priset tycks vara tendenser till lagiskhet och församlingen som en organism vid sidan av samhället. Det finns så mycket gott i den anabaptistiska rörelsen, så mycket vi kan lära om ett liv i gemenskap. Men, är det så att det i själva styrelsesättet där församlingens medlemmar tar alla viktiga beslut finns problem som kräver stabil församlingsdisciplin och auktoritära ledare? Det finns en liten anabaptistisk gryning i Sverige. Det kommer att bli mycket intressant att se om det kommer att leda till nya anabaptistiska församlingar, och i så fall se om man kan förena en sprudlande entusiasm och mötet med en verklighet där man måste ta svåra och viktiga beslut.

Samtidigt så har ju de episkopala kyrkorna, som den lutherska statliga kyrkan i Sverige, en väldig tendens att bli helt byggda runt de anställda och förlora något av den nytestamentliga tanken att alla har något att bidra med (och att alla är präster). Därför är det svårt att se att man läser problemet med biskopar och kondkordiebok.

Ber om ursäkt för tystnad på bloggen och sedan tråkigaste inlägget i världen. Men, jag tror att vi kan lära mycket av de brittiska baptisternas första två hundra år. Att stabil teologi och församlingsordning helt enkelt är avgörande för en rörelses överlevnad. Tråkigt, men väl så viktigt.

söndag 31 augusti 2014

Evangeliecentrerat

En riktigt spännande resurs för evangelisk teologi Evangeliecentrerat.