Svenska Baptisters bekännelse 1861
1. Wi tro, att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel.
Europeiska baptistfederationens Statement of Identity 2005
SCRIPTURE
4. Declare that the divinely inspired Old and New Testament Scriptures have supreme authority as the written Word of God and are fully trustworthy for faith and conduct;
Min bedömning är att dessa två bekännelser i grunden överensstämmer och att europeiska baptistfederationen i sitt statement står för samma sak idag som svenska baptister gjorde 1861.
Lausannedeklarationen 1974
En modern utförlig utläggning av bibelsyn finns i Lausannedeklarationen från 1974. Den ger uttryck för en välbalanserad evangelikal bibelsyn. John Stott var ordförande för den kommitté som tog fram grunden till bekännelsen.
2. Bibelns auktoritet och kraft
Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till hela mänskligheten, ty Guds uppenbarelse i Kristus och Skriften är oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom.
Jag kan inte se annat är att Lausannedeklarationens bibelsyn är full förenlig med 1861 års baptistbekännelse.
The Lausanne Covenant: An Exposition and Commentary by John Stott
John Stotts kommentar till Lausannedeklarationen förklarar mer utförligt deklarationens tankar om tolkning av Bibeln. En viktig distinktion är den mellan Helige Andes arbete genom ”uppenbarelse” när Bibeln skrevs, och Helige Andes arbete genom ”att ge ljus över texten” när Bibeln läses.
C. The Interpretation of the Bible
The last four sentences of the paragraph touch upon an important paradox regarding our understanding of God's Word. On the one hand, the message of the Bible is exactly the same for all men in all places and at all times. Its relevance is not limited to any particular generation or any particular culture. On the contrary, it is addressed to all mankind. This is because God's revelation in Christ and in Scripture is unchangeable. As Jesus said, it "cannot be broken" (John 10:35, cf., Matt. 5:17,18). It has been delivered to us "once for all" unalterably (Jude 3). And being God's truth it possesses a marvelous universality. As through it the Holy Spirit still speaks today, it has a message for everybody everywhere.
On the other hand, its inalterability is not a dead, wooden, colorless uniformity. For as the Holy Spirit used the personality and culture of the writers of his Word in order to convey through each something fresh and appropriate, so today he illumines the minds of God's people in every culture to perceive its truth freshly through their own eyes. It is he who opens the eyes of our hearts (Eph. 1:17,18), and these eyes and hearts belong to young and old, Latin and Anglo-Saxon, African, Asian and American, male and female, poetic and prosaic. It is this "magnificent and intricate mosaic of mankind" (to borrow a phrase of Dr. Donald McGavran's) which the Holy Spirit uses to disclose from Scripture ever more of the many-colored wisdom of God (a literal translation of Eph. 3:10). Thus the whole church is needed to receive God's whole revelation in all its beauty and richness (cf., Eph. 3:18 "with all the saints").
Slutsats
1. Europeiska baptistfederationens beskrivning av dess teologiska identitet delger en bibelsyn som mycket nära överensstämmer med 1861 års baptistbekännelse.
2. Lausannedeklarationen är som jag uppfattar det fullt kompatibel med den bibelsyn som ges i 1861 års baptistbekännelse.
3. En evangelikal bibelsyn behöver inte vara leda till en bibeltolkning som är död, träaktig eller till färglös uniformitet.
4. En evangelikal bibelsyn behöver inte vara akademiskt underlägsen. Man behöver knappast skämmas för att ha samma bibelsyn som John Stott. Ett intressant försvar för en evangelikal bibelsyn finns i en bok som jag nyss läst, Peter Jensens The Revelation of God.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för en spännande sammanställning! Jag håller helt med om tre av dina slutsatser, men ser en nyansskillnad mellan Lausanne och de andra två, som jag först inte riktigt kunde sätta fingret på.
SvaraRaderaSom jag ser det talar både 1861 och EBF samma språk. Hos bägge är Bibeln gudomligt inspirerade och utgör den enda fullkomliga regeln (supreme authority) för ett kristet liv. Lausanne bygger dock på detta en aning, och talar om bibeln som "utan fel i allt den påstår". Vilket jag förstås i sak inte har något problem med.
Men det förutsätter att vi är överens om VAD den faktiskt påstår, och NÄR den påstår något... Jag menar att det nog är där skillnaden ligger, snarare än i bibelsynen i stort.
/Andreas
Hej Andreas.
SvaraRaderaJavisst är det så att Lausanne är mer specifik än 1861 års bekännelse. Det är därför jag skriver kompatibel. Samtidigt är min bedömning att det är fullt rimligt att anta att Lausanndeklarationens syn på Bibeln och dess tolkning är fullt förenlig med den intention man hade när man skrev och antog 1861 års baptistbekännelse.
Lausannedeklarationens mening med att Bibeln är "utan fel i allt den påstår" tolkar jag så här:
1. Att originalskrifterna (som vi inte har tillgängliga) är utan fel. Det har smugit sig in mindre fel i den kopiering som skett genom åren.
2. Att man man har som övertygelse att Bibeln i originalskrifterna inte innehåller felaktigheter och motsägelser, men att man noterar att det finns frågeställningar som vi ännu inte ha svaret på. Attityden är att Bibeln är ofelbar, men att vi ännu inte kan förklara allt, det kan finnas svåra frågor som ännu inte fått sitt svar, men övertygelsen är att det egentligen finns svar även om vi ännu inte har dem alla nu. Jag tror att en bok som "New International Encyclopedia of Bible Difficulties" visar på den attityden. Man tror att svårigheterna har en lösning, att det är vår uppgift att försöka lösa svårigheterna, men ändå med insikten att det inte är säkert att vi hittar den rätta lösningen eller ens alltid har ett bra lösningsförslag.
3. Att Bibeln lämnar öppet för tolkning av "VAD den faktiskt påstår, och NÄR den påstår något". Magnus Kronberg skriver på sin blogg "I en kommentar till Lausanne deklarationen så skriver John Stott att vi är helt beroende av alla troendes tolkning för att kunna förkunna evangeliet till hela världen." Jag tror det är en rimlig tolkning av intentionen med Lausannedeklartionen. Att tolkningar bör brytas med varandra inom församlingen och mellan samfunden. Samtidigt är, om jag förstår Lausanndeklarationen rätt, en attityd att det finns en bästa och mest bibeltrogna tolkning för en given fråga, men att vi inte har facit (det får vi kanske i himlen) och det bästa är att att genom hårt arbete, Helig Andes ledning och samarbete göra så gott vi kan för att hitta en bra tolkning.
/J
Hej Andreas
SvaraRaderaVisst är det viktigt att notera att skillnaden i nog ofta mer är tolkning än grundläggande Bibelsyn, visst är det så att frågorna många gånger mer är "VAD den faktiskt påstår, och NÄR den påstår något..." än direkt ifrågasättande av "att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel."
Det är ganska intressant att se hur International Council on Biblical Inerrancy hanterar denna fråga. Man såg att inte bara grundläggande bibelsyn räckte för att utrycka det man ville, utan man såg också ett behov av att bekänna en viss hermeneutik och även tillämpningar i vissa brännande frågor.
Först gör man en detaljerad deklaration om Bibelns ofelbarhet. Sedan gör man en detaljerad deklaration om man regler för tolkning av en ofelbar Bibel. Sedan gör man en detaljerad deklaration om vad man kommer fram till när man tillämpar dessa regler på en ofelbar Bibel. De har lyckats skapa ett ganska vattentätt system. Frågan är förstås om de har gjort en riktig tolkning i allt de gör. Men, de är påtagligt ärliga med vad de tror på och vad de står för.
Själva sammanfattar de det så här:
"Summit I (October 26-28, 1978) produced the Chicago Statement on Biblical Inerrancy.
Summit II (November 10-13, 1982) resulted in the Chicago Statement on Biblical Hermeneutics.
Summit III (December 10-13, 1986), drafted the Chicago Statement on Biblical Application.
With this statement the proposed scholarly work of ICBI has been completed, for the doctrine of inerrancy has thus been defined, interpreted, and applied by many of the leading evangelical scholars of our day."
/J
Hej! Spännande diskussion det här...
SvaraRaderaJag tänker att det jag i första hand vill komma bort ifrån är hållningen jag hör från en del kristna bröder att de bara "läser som det står" och därmed utesluter hela tolkningsprocessen, alternativt menar att de funnit den "rätta" läsningen av texten i fråga. Och läst på ytan gör Lausannedeklarationen det lite lättare att göra ett sådan påstående.
Kanske är det därför jag reagerar lite på Lausanne - med lite "guilt by association", via hur den läses och används av några, snarare än hur man kan och bör läsa och använda den. John Stott har naturligtvis helt rätt - kristen tro är tänkt att utövas i gemenskap, och det gäller förstås också bibeltolkning!
/Andreas
Hej Andreas
SvaraRaderaJag tror att det är bra att diskutera de här frågorna. En hel del talar för att bibelsyn och bibeltolkning blir mycket omdiskuterat under de närmaste åren.
/J