Leta i den här bloggen

Läser in...

tisdag 11 januari 2011

Troendeförsamlingen 1847 - församlingsdemokrati

I Dagen kan man läsa att debatten om församlingsfostran tagit fart. Götabrobloggen ger en god analys.

Det kanske mest intressante inlägget är från Mikael Karlendal som formulerar en fråga jag tänkt på mycket den sista tiden:

"Om vi ska vara ”folkkyrka” i stället för troendeförsamling, är det då lämpligt att fortsätta med den föreningsmodell vi har nu, där varje enskild församling är en ideell förening med föreningsdemokrati?"

Är vi på väg mot en folkkyrka utan direkta medlemskrav? Ibland ser det ut så. Hur går det då med vårt sätt att organisera oss? Dagens organisation bygger på att församlingen består av troende som gemensamt känner in och leds av Jesus, det är det som är tanken bakom församlingsmötet. Det fungerar inte på samma sätt i en folkkyrka.

Jag gissar att, om vi går mot folkkyrka, så kommer vi också att gå mot en ökad centralisering, mer fokus på den ordinerade tjänsten och samfundet som har mer tillsyn över församlingarna. Det var exakt det vi såg i remissen för GF-kyrkan. I församlingarna kommer det att bli mer fokus på församlingsledningar, och oftare får vi höra argumenten att de ute i församlingen ändå inte förstår.

Vi ser på amerikanska mega-kyrkor, ofta är nog medlemskapet lösare, och visst är de ofta betydligt mer fokuserade på församlingsledningen och dess vision.

Min övertygelse är att mjuka upp medlemskapet leder till ett annat sätt att leda församlingen, från fokus på församlingsmötet till fokus på församlingsledningen. Jag tror att det var exakt det här som hände i den tidiga kyrkan när den blev mer katolsk, för att hålla fokus när "alla" blev "kristna" så satte man in biskopar med distriktsansvar, sedan mer fokus på prästen i gudstjänsten och till slut påve som håller ordning på allt.

Men, jag kanske har fel.

Det är intressant se hur en troendeförsamlings såg på sig själv i den tyska baptistbekännelsen från 1847, det är min översättning med utgångspunkt i F.O. Nilssons översättning. Det som är slående är det starka fokus som finns på församlingsmötet och församlingsdemokratin.

"10 ARTIKELN.
Om Herrens Församling.
Genom dopet blir vi upptagna i Kristi Församling på jorden, och Herren har förordnat den till ett Nådemedel för oss. Överensstämmande med Jesu Kristi och hans Apostlars befallning, likasom med den Apostoliska tidens exempel, och för att kunna bringa alla Nya Testamentets anordningar i utövning, är det varje till Gud omvänd troendes plikt, att icke stå där ensam för sig själv utan att förena sig med andra herrens Lärjungar, såsom lemmar av en kropp och såsom ett Gudshusets levande stenar för att uppbygga sig inbördes, att trösta och fortbringa på salighetens väg, för att framhärda i Apostlarnas lära, i gemenskap, i bröds brytande, i bön. En sådan förening av Kristi Lärjungar, ordnad efter Guds ord, är en Kristlig Församling. Nya Testamentet förblir församlingens oföränderliga regel och rättesnöre.

Ämbeten i Församlingen.
Endast Herren Jesus Kristus själv är densammas överhuvud; synbara överhuvuden på jorden känner den icke. Församlingen väljer ur medlemmarnas antal sina Äldste, Lärare och Tjänare, som genom ordination kläds med detta ämbete.
Med ordination menar vi det bruk, som den Heliga Skrift lär oss, att personer av församlingen, till tjänst utvalda av deras eller en annan församlings äldste, avskiljas med händers påläggande och genom bön till detta kall.
Med avseende på levnadssättet blir de, såsom varje församlingensmedlem, underkastade kyrkotukten, dock med iakttagelse af 1 Tim 5:19.

Äldste, och Lärare.
Någon rangordning emellan de Äldste och Lärare erkänner vi inte, utan hålla före, att den Heliga Skrifts benämningar: Biskop, Presbyter o.s.v. inte betecknar några rangsteg.
Lärdom och kunskaper håller vi för önskvärda för detta ämbete, dock icke oumbärliga, men framförallt bör de betingelser finnas, som nämnas i John 21:15-17 och de egenskaper och den skicklighet, som fodras i Paulus brev.
De äldsta för presidium i församlingens sammanträden, och leder dessa; de är därmed beordrade att bringa församlingens beslut i utövning. Dessutom är de förpliktade till en trogen och särskild själavård.
Lärarna är berättigade och förpliktade att predika uti församlingen. I hänseende till den evangeliska renheten av deras undervisning, stå de under hela församlingens uppsikt, som, i den händelsen en predikant avlägsnar sig från evangeliska läran, såsom den blivit uppfattad uti denna trosbekännelse, och framhärdar, oaktat all förmaning, vid sin avvikelse, kan skilja dem ifrån deras ämbete.
Det heliga dopet och den heliga nattvarden förvaltas såväl av de Äldste om av Lärarna.
Ämbetet för en Äldste och det för en Lärare har ofta blivit förenade på en person.
Det förlikar sig ganska väl med hans ämbete, att en äldste eller lärare har ett världsligt kall, dock är det under vissa förhållanden önskvärt, att han uppoffrar sig uteslutande åt sitt andliga ämbete. Om församlingen önskar detta, är den, enligt Guds befallning, förpliktad att ge honom ett anständigt underhåll, efter sina möjligheter.

Tjänarna.
Diakonerna eller Tjänarna måste ha de egenskaper som antyds i Skriften. De understödjer de Äldste och Lärarna i deras ämbeten, och hjälper dem, i synnerhet i församlingens världsliga angelägenheter.

Medlemmarnas Plikter.
Församlingsmedlemmarnas plikter består i en ömsesidig hjärtlig kärlek, i ett livligt, verksamt deltagande såväl till andeliga välfärden, samt i allt lekamligt gott och i ett samvetsgrant begagnande av Nådemedlen och föreskrifternas efterföljd, som Herren, såsom Församlingens huvud, själv har givit. I synnerhet är det varje medlems plikt att infinna sig vid den Heliga Nattvardens firande regelmässigt och närvara vid församlingens bestämda sammankomster på söndagen såväl som på en veckodag.
Bara genom den högsta nödvändighet eller för sjukdoms skull får en församlingsmedlem frånvara från den heliga Nattvardsfesten och gudstjänstens besök.

Röstning.
På församlingens anförda möten ska alla angelägenheter, så långt det går, avgöras genom röstning. Vid röstningen har alla medlemmarna lika röster, och avgörandet sker genom en majoritet av rösterna. Minoriteten måste villigt underkasta sig ett sådant avgörande, därför att frihet och ordning i Guds hus bara kan bibehållas på det sättet.

Intagning (av medlemmar).
En ny medlems intagande kan endast efter föregående bekantskap om hans själstillstånd och efter personlig avlagd bekännelse genom röstning ske. Vid en sådan omröstning är det på det högsta önskansvärt, att rösterna är enhälliga.

Kyrkotukt.
Kristi förordning i Matt. 18:e kapitel från vers 15 till 17 skall varje medlem utan undantag strängt följa. Det är varje medlems plikt att ta emot en förmaning i kärlek, utan att låta något det minsta av det komma till den tredjes kunskap. En broder eller syster av medlemmarna bör efter uteslutandet ur församlingen icke behandlas eller betraktas såsom Guds folk (Matt 18:15-17).

Uteslutning.
Församlingen är enligt dess stiftares regel berättigad och förpliktad att genom ordentlig omröstning utesluta sådana medlemmar, vars levnadsätt motsäger deras bekännelse, som överträder något av Guds bud och sig genom de på dem riktade förmaningar inte vill föra sig till hjärtlig, öppen ådagalagd ånger och till föresats av uppriktig bättring och som alltså framhärdar i synden. De bör även berövas medlemmarnas rättigheter (1 Cor 5:1-13 2 Thess 3:6 Tit 3:10,11 1 Tim 1:19,20 1 Tim 6:3-5). Medlemmar, som göra sig skyldiga till svår offentlig åstadkommen förargelse eller förnyade synder, och vars blotta ord icke förtjänar någon tro, blir utan avseende på försäkran om bättring på samma sätt uteslutna (1 Cor 5:1-13 Matt 3:8) .
En uteslutens återupptagande sker, såsom med varje annans upptagande, efter säker prövning och avlagd syndabekännelse inför församlingen, genom omröstning. (2 Cor 2:6-8)"

4 kommentarer:

  1. Fantastiskt att läsa!
    Vi behöver definitivt studera tidigare frikyrkornas historia för att begripa vad vi håller på med.
    Kopplingen till hur katolska kyrkan växte fram är inte så långsökt som den kan verka.
    Att en frikyrka förespråkar ett medlemskap där kyrkan välkomnar ALLA är märkligt.

    SvaraRadera
  2. Församlingens uppgift, enligt JESUS: att vara Hans ställföreträdande kropp på jorden, och som sådan vara ljus mitt i mörkret och salt mitt i förruttnelsen: "I världen, men inte av världen".

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg! Om det inte kommer en väckelse snart kommer det kanske sluta med att alla samfund blir en enda folkkyrka i Sverige.

    SvaraRadera
  4. Bibeln beskriver via två bibelställen hur vi ska hantera frågan...

    Liknelsen om ogräset
    MATT 13:24 En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26 När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? 28 Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. 30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

    Mark 2:17 Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."

    Utifrån detta är det ganska solklart att ingen ska rensas ut ur församlingen....

    SvaraRadera