Ännu en skillnad mellan 1855 och 1861.
1855 ser punkt 11 ut så här (NJ Nordström Svenska Baptistsamfundets historia, I):
11. Wi tro, att den Werldsliga Regeringen är af Gud förordnad, och hålle oss förpligtade att ära och bedja för dess embetsmän, samt i allting lyda dess lagar, så framt de icke tydligen strida emot Christi lag.
När bekännelsen antas av konferensen 1861 ser punkt 11 ut så här (NJ Nordström En Kulturbild):
11. Wi tro, att den Werldsliga Regeringen är af Gud förordnad, och hållo oss förpligtade att ära och bedja för konung och öfwerhet, samt i allting lyda landets lagar, så framt de icke tydligen strida emot Christi lag.
Man har ändrat embetsmän till konung och öfwerhet. Istället för att lyda ämbetsmännens lagar ska man lyda landets lagar. Jag kan inte se att det i sak ändrar betydelsen, men det gör bekännelsen mindre generell och mer specifikt svensk.
Kanske var ett syfte med ändringen att ännu tydligare poängtera att man inte är en farlig anabaptistisk sekt. Till exempel var nog historien om Jan of Leiden och staden Münster känd bland prästerskapet. På Wikipedia kan man läsa:
År 1534 tog Anabaptister kontrollen över staden [Münster] under ledning av Jan of Leiden. När staden återtog 1535 avrättades upprorsledarna brutalt, och kropparna visades i burar upphängda i tornet på St. Lambertikyrkan. Dessa burar hänger där än.
Det fanns en olycklig revolutionär del bland anabaptisterna. Martin Luther fördömde ofta anabaptisterna och dess läror i ganska hårda ordalag. I det lutherska Sverige var detta känt bland präster och överhet. För många präster var det nog naturligt att koppla i hop den nya baptistiska rörelsen med de anabaptister som Luther så tydligt fördömde. Det kan vara en förklaring till de hårda förföljelserna. Det blev därför särskilt viktigt för de första baptisterna att i bekännelsen visa att man inte bara har en sund teologi, utan också att man är en fredlig rörelse som lyder lagar och ber för överheten.
1861 års baptistbekännelse är inte den enda som tar upp förhållandet till den världsliga regeringen, det var vanligt i den tidens baptistbekännelser. Vi kan se New Hampshire Confession 1833 som har lydelsen:
16 Of Civil Government
We believe that civil government is of divine appointment, for the interests and good order of human society; and that magistrates are to be prayed for, conscientiously honored and obeyed; except only in things opposed to the will of our Lord Jesus Christ who is the only Lord of the conscience, and the Prince of the kings of the earth.
måndag 11 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar