Baptisthistoria - beslut på konferenserna

Andreas Möller har gått igenom svensk baptisthistoria i tre inlägg på sin blogg. Del 1, Del 2, Del 3. Det är mycket intressant läsning. Rissnepastorn ger också en läsvärd kommentar.

I inlägg 2 tar återger Andreas en viktig diskussion i den femte allmänna konferensen:

"Den femte allmänna konferensen 1869 hade en lång rad frågor på sitt bord. Bland annat samtalade man om ”en allmän Baptist-Missionsförening” och ”konferensens natur och ändamål”. Samtalen om bildandet av en gemensam missionsförening (ett slags förstadium till vår tids trossamfund) verkar dock inte ha lett fram till något beslut – det skulle dröja ytterligare 20 år innan man kom dit. Man var som synes mycket försiktig med att bilda gemensamma strukturer, antagligen för att man ville värna den frihet från den sortens styrande kyrkostruktur man kämpat så hårt för. Samtalet om ”konferensens natur och ändamål” var därför förmodligen mer centralt och avgörande än det kan verka. Efter lång diskussion enades konferensen om uttalandet att konferensen ”ej avsåge att på något sätt lagstifta för de enskilda församlingarna”."

Andreas kommenterar med att han ser en linje genom baptismen gällande beslut på samfundsnivå:

"Här ser åtminstone jag en tydlig tråd att följa – från konferensen 1858 som lät församlingarna själva avgöra nattvardsfrågan, via detta uttalande 1869 (och flera liknande uttalanden vid senare tillfällen, som vi kommer återkomma till), genom 1960-talets beslut om att låta församlingarna själva hantera frågan om dop och medlemskap – ända fram till den hållning vi finner hos 2009 års baptistledning."

Ibland tror jag att kampen för den fria och oberoende församlingen var en mycket stark drivkraft i den utbrytning från baptistsamfundet som den unga pingströrelsen utgjorde. Kanske hade baptistsamfundet redan i tidigt nittonhundratal stelnat till en del, kanske hade det blivit lite stelt och kanske lite trött.

Min övertygelse är att baptismen i grunden är en rörelse av fria församlingar i samarbete. Hur detta samarbete och inbördes beroende ska se ut är kanske av den viktigaste av de frågor som står inför en ung baptiströrelse. En stel samfundsrörelse riskerar att kväva den enskilda församlingen. Min bön idag är att detta är något baptistledningen tar med sig in i diskussioner om det nya samfundet och kämpar hårt för, att baptistförsamlingarna får stor frihet i det nya samarbetet.

Jag börjar tro att vi på ett sätt är tillbaka till ruta ett i och med planerna för det nya samfundet och vi återigen bör ställa frågor av den typ man ställde på de första konferenserna. Hur bör församlingarna förhålla sig till samarbete och inbördes beroende i det nya samfundet? Hur säkerställer vi att det finns frihet för församlingen och frihet för individen? Jag känner förtroende för Karin Wiborn i den här frågan. Kan jag känna förtroende även för missionsförbundets och metodisternas företrädare?