Genuint postmoderna tider

I dessa postmoderna tider är saker inte alltid som förr. Kyrkorna är ofte väldigt medvetna. Man har tagit inspiration från Willow Creek och andra. En kristendom som är relevant och samtida är viktig. Det finns inspirationsdagar och man hämtar många tankar från de senaste växande församlingarna.

Man är så medveten att man det nästan märks när man besöker. När man lägger kraft på att vara relevanta är det risk att man blir lite stylad. Som ett hem bara inrett med Ikea eller ett hem bara inrett med Mio, det är vackert och samtida. Men man undrar om någon verkligen bor där och var deras personlighet är. Har de verkligen någon egen levande personlighet vid sidan av Ikeakatalogen.

Därför känns den här videon med Southern View Chapel Vocalists så bra. Sången är mycket vacker, något av det vackraste jag hör. Men det som fångar mig är hur genuint det är. Det är totalt ostylat. En direkt inblick i genuint gudstjänstliv. Inga baktankar. Ingen manipulation av känslor. Mest tydligt är det med männen i bakgrunden, man tycker väl att de kunde se lite mer intresserade ut när det ska ut på youtube och allt.

Jag kan inte låta bli att se videon om och om igen. Det påminner mig om risken att bli så sökarvänlig att besökaren ser rakt igenom allt. Jag vill verkligen kunna stå för det vi gör i kyrkan, må det vara tråkigt och töntigt, men hellre äkta än oäkta. Jag vill att det ska vara vår kärlek till Jesus och till människor som blir det bestående intrycket för en ny besökare, inte att vi följer de senaste trenderna.

Jag älskar min församling och jag tror att vi är på rätt väg. Men, just nu tänker jag på hur man kan vara genuint genuin i en postmodern värld. Hur man är äkta på riktigt. Genuina livsberättelser och genuina utryck för en tro på Gud.