Leta i den här bloggen

Läser in...

måndag 25 januari 2010

Ofelbara böcker i en felbar kanon

Varför räknar man i Borekullabekännelsen upp var och en av bibelböckerna? Var det för att man ansåg at de män och kvinnor som valde böckerna var inspirerade och därför ofelbara?

Jag vet inte, men jag tror inte det var för att man såg kanon som ofelbar. Jag tror snarare att det är som R.C. Sproul säger, att det ofelbara böcker i en felbar kanon. Sproul skriver:

I will say that there are some Protestants who believe that there was a special work of divine providence and a special work of the Holy Spirit that protected the Canon and the sorting process from mistakes. I don’t hold that position myself. I think it’s possible that wrong books could have been selected, but I don’t believe for a minute that that’s the case. I think that the task the church faced and did was remarkably well done and that we have every book that should be in the New Testament.

Jag tror det man ville säga i Borekulla (och i Westminsterbekännelsen) var att den bästa forskning man hade tillgång till kom fram till att det här var de 66 inspirerade böckerna. Att det här är den grund man bygger sin teologi på. Att man inte har några nya vidunderliga eller tveksamma böcker som man blandar in i undervisningen. Att man kan lita på baptisterna i Borekulla, att de står på samma grund som reformatorerna. Jag vet inte, men det här är vad jag tror.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar