lördag 31 december 2011

Tyskspråkig bibellitteratur

Inspirerad av Marissa Js kommentarer till inlägget "Sista konferensen inom Svenska Baptistsamfundet" så har jag gjort en liten inventering av tyskspråkig bibellitteratur för den vanliga bibelläsaren.

I församlingen håller vi Gordon D. Fee högt som bibelforskare, så vad är inte naturligare än att se vad som rekommenderas i den tyska utgåvan av "Att läsa och förstå Bibeln", "Effektives Bibelstudium - Die Bibel verstehen und auslegen". Här är böckerna:

Tyska är inte ett språk som jag är helt bekväm med, men jag har ändå några grundläggande referensböcker i bokhyllan, här är en lista på tyskspråkig litteratur jag använder ibland:

Helt säkert finns det mycket mer på tyska som kan vara nyttigt att läsa. Ni läsare får gärna dela med er av förslag i en kommentar.

Lite funderar jag om det kanske främst är litteratur om församlingsplantering och församlingsutveckling som kan vara intressantast på tyska. Jag vet inte, men jag har en aning om att en hel del intressant kan finnas.

En österrikisk pastor om Karl Barth och tyskspråkig bibellitteratur

Vi träffades på en konferensanläggning i Tyskland. Han undervisade om Jesus som läkare för tyska kristna, och jag, jag gjorde något annat. En österrikisk mer evangelikal församling var hans hem och hans kärlek till Jesus var uppenbar. Jag nöjer mig att kalla honom Markus, för det var hans förnamn

Vad frågar man då en tyskspråkig pastor när man träffas över lite kort i lobbyn? Boktips och Karl Barth var för mig två naturliga ämnen!

Markus menade att Karl Barth var på den goda sidan, och att han med intresse läste honom. Samtidigt så menade han att liberalteologerna verkligen älskade Karl Barths sätt att frigöra teologin från Bibeln. Så medan Karl Barth i sig kan vara nyttig att läsa, så finns där en grund för en teologi som kan driva iväg till något riktigt dåligt. Markus menade också att så i hög grad blivit så i tysk teologi.

När jag frågade om tips på tysk bibellitteratur såg han först lite besvärad, men skiner sedan upp och säger att det mesta intressanta och som han kan rekommendera på tyska faktiskt är översättningar av engelskspråkiga författare. Att mycket av den teologi och de böcker som skrivs på tyska är så liberala att de i många drag inte är användbara för en evangelikal kristen.

fredag 30 december 2011

Helvetsdebatten

Jag har legat rätt lågt i debatten om Rob Bell och helvetet. Nu när Stefan Swärd sammanfattar debatten så ser jag att han ändå nämner mitt inlägg "Får alla en andra chans?", det gör mig glad, jag gillar Stefan Swärd.

Jag undrar hur det varit om man drivit debatt mer som Kissie och modebloggerskorna. Tänk vad spännande! Jag tycker filmklippet nedan är riktigt intressant, tänk om vi kunde nå den debattnivån :)

onsdag 28 december 2011

Stanley Hauerwas - Hannah's Child: A Theologian's Memoir

En av julklapparna var Stanley Hauerwas memoarer "Hannah's Child: A Theologian's Memoir". Lättsam och spännande mellandagsläsning med ett visst skvallerinnehåll som piggar upp.

1. Stanley Hauerwas skriver mycket sympatiskt och det är lätt att tycka om honom. Det är inte svårt att förstå varför han har så många vänner och varför vänskap betyder mycket för honom.

2. Det kan vara att Stanley Hauerwas viktigaste bidrag till teologin kan vara att ha upptäckt, stöttat och populariserat John Howard Yoder och hans mennonitiska teologi.

3. Den pacifism som Stanly Haurwas står utmanar mig och jag ska bekanta mig mer med den.

4. Det är rätt så underhållande att läsa om det akademiska livet på berömda teologiska institutioner som Notre Dame och Duke Divinity. Ibland blir det en del name-dropping som jag gillar på något sätt.

5. Ett långt sökande efter en församlingsgemenskap att trivas är intressant att följa. Längtan efter nattvardsfirande varje helg och en tät gemenskap lärde jag en hel del av. Jag blir mer och mer övertygad över att Willow Creek var ett misstag, det tror jag att fler känner vid det här laget.

måndag 19 december 2011

Två år och 500 blogginlägg

I fredags var det två år sedan Gud lade på mitt hjärta att starta en blogg om baptistpionjärerna och deras tro. Mest för att ge pionjärerna en röst in i det nya samfundet.

På många sätt har jag uppnått det jag ville. Men, jag har mycket kvar att skriva.

Kanske var det fel att ha modebloggerskan Kissie som förebild, i att vara rätt så frimodig med att lägga upp lite av varje med varierande kvalitet, bara bloggen rör på sig.

Magnus Kronbergs råd att ge bra alternativ, snarare än att klaga på andra har jag tagit till mig. Det tror jag också att jag till stor del hållit.

Även om bloggen är anonym så har jag delat webbaddressen med församlingsledarna och några andra kristna ledare. Detta för att stå ansvarig inför den levande kristna kyrkan, det är viktigt för mig. Det har förhoppningsvis gjort bloggen mer balanserad och eftertänksam.

Något jag känner både i församlingslivet och i samfundet är hur en del saker inte får sägas. Hur alla vet, men ingen vågar ge uttryck för det. Bloggen har varit ett sätt säga en del av dessa saker. Men, ändå kan jag ibland känna som i klippet nedan:



Tack alla läsare som troget läser bloggen, ni gör mig glad varje gång jag kollar statistiken. Något som förundrar mig är att en del inlägg kan vara populära under så lång tid, att de ofta ligger högt i statistiken.

Vi går in i ett nytt år med ett nytt samfund. Jag vill göra mitt bästa för att det ska bli bra.

God Jul och Gott Nytt År

söndag 18 december 2011

Ateisten Christopher Hitchens förklarar evangelium

Christopher Hitchens visar problem med liberal kristendom på ett brilliant sätt. Inser att jag på ett sätt har mer gemensamt med honom än jag trodde.

fredag 16 december 2011

Kalvinism, hög-kalvinism och moderat kalvinism

En läsare frågade mig om skillnaden mellan kalvinism, moderat kalvinism och hög-kalvinism.

Här är mitt svar, en översättning av en del av Andrew Fullers artikel om kalvinism i ett teologiskt lexikon. Jag har översatt texten från utgåvan i Paul Brewsters ”Andrew Fuller – Model, Pastor and Theologian”.

De grundläggande principerna som undervisades av Calvin var samma princieper som de Augustinus undervisade. Det principer som skiljer kalvinister från Arminianer kan reduceras till fem artiklar, och är de punkter som huvudsakligen diskuterades vid Dordrechtsynoden, och har sedan benämnts kalvinismens fem punkter. Dessa är predestination, definierad försoning, totalt fördärv, verksam kallelse och de heligas säkra uthållighet.

[Andrew Fuller går igenom de fem punkterna utifrån Calvins skrifter och Dordrechtsynodens beslut]

Så var de första kalvinisternas lära, även om de inte alltid uttryckts med försiktighet och aktsamhet, likadan är i grunden också läran för de samtida kalvinisterna. Det finns det i emellertid, som i varje samfund, ansenliga skiftningar i lära. Vissa menar att Calvin, även om han hade rätt i grunden, drog saker för långt, dessa benämns vanligen moderata kalvinister. Andra menar att Calvin inte gick långt nog, och dessa är kända vid benämningen hög-kalvinister, av många kallade antinomister. Det är passande att lägga till att det kalvinistiska systemet inkluderar läran om treenigheten, försoningen, rättfärdiggörelse genom tro, eller genom att vi får tillgodoräkna oss Kristi rättfärdighet.

Så det jag vill skulle vilja säga är att hög-kalvinism är kalvinism som går längre än Calvin och Dortdrechtsynoden. En naturlig konsekvens av detta var att viljan att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus promiskuöst svalnande av och att man blev mycket försiktig i vem man delade med sig av evangelium till. Samtidigt tror jag att mycket nyttigt finns att läsa hos en mer hög-kalvinistisk teolog som John Gill. Flera jämställer att hög-kalvinism och hyper-kalvinism, men personligen vill jag göra skillnad, där jag bedömer John Gill som hög-kalvinist men inte villolärande hyper-kalvinist.

Helt klart är i alla fall att man inte blir hyper-kalvinist bara för att man tror på kalvinismens fem punkter som de framställs i Dordrechtteserna och de klassiska reformerta trosbekännelserna.

En mer teknisk beskrivning av hyper-kalvinism ges i artikeln nedan, jag undrar om jag inte personligen skulle ge en aningen annan nyans:

"Some prefer the less pejorative term “high” Calvinism/Calvinists. I mean to use the terms “hyper” and “high” synonymously. While it is true that hyper-Calvinism has been interpreted in a variety of ways, we should consider how the expression was applied in the 18th century to opponents of Andrew Fuller and his fellow moderate or evangelical Calvinists. The term was directed against those who normally advocated the following positions or variations of them: (1) a supralapsarian decree of election which would include (2) reprobation or what John Gill called “pre-damnation”; (3) eternal justification, the doctrine that God decreed the elect for justification before the fall, a corollary of this logically being (4) passive faith (i.e., God grants his elect faith apart from active human volition); (5) a divine warrant or indication (usually conviction of sin) that an individual was elect prior to conversion; and (6) a distinction between preaching the gospel indiscriminately and offering it to those sensible to it (i.e, those who have a warrant that they are elect). Fuller preferred the name pseudo-Calvinist, since he believed that historic Calvinists would have rejected most of these features. No one would have been called hyper-Calvinist who held to the five points of Dort (TULIP)."
( Andrew Fuller’s Response To The “Modern Question”—A Reappraisal Of The Gospel Worthy Of All Acceptation Gerald L. Priest . Vol. 6: Detroit Baptist Seminary Volume 6. 2001 (44). Detroit: Detroit Baptist Seminary.)

Charles Spurgeon om John Gill:

"The system of theology with which many identify his name has chilled many churches to their very soul, for it has led them to omit the free invitations of the gospel, and to deny that it is the duty of sinners to believe in Jesus: but for this Dr. Gill must not be altogether held responsible, for a candid reader of his commentary will soon perceive in it expressions altogether out of accord with such a narrow system; and it is well known that when he was dealing with practical godliness he was so bold in his utterances that the devotees of Hyper-Calvinism could not endure him. “Well, Sir,” said one of these, “if I had not been told that it was the great Dr. Gill who preached, I should have said I had heard an Arminian.”"
(Spurgeon, C. H. The Metropolitan Tabernacle: Its History and Work (47).)

torsdag 15 december 2011

Menno Simons syn på dopet

Thimothy Georges "Theology of the Reformers" är en riktigt givande bok. Nedan är hans tre punkter som sammanfattar Menno Simons dopsyn (min översättning):

  • Tro följer inte av dopet, men dopet följer av tro
  • Spädbarn har inte förmåga till tro och omvändelse, och därför ska de inte bli döpta
  • Dopet är den offentliga upptagningen till ett liv av radikalt lärljungaskap
Vi har en del av våra rötter i den anabaptistiska rörelsen med Menno Simons som en av ledarna.

Jag känner starkt att vi kanske gör för lite av dopet som övergångsrit, en "rite de passage" in i ett liv överlåtet åt radikal efterföljelse. Van Genneps "The Rites of Passage" står oläst i bokhyllan, kanske det kan det bli fin läsning över julen.

Nog har mitt liv förändrats efter dopet och nog vill jag vara en lärljunge till Jesus. Men jag vill bli mer radikal, vara med och skapa en ny social verklighet och förändra världen genom gemenskaper byggda kring evangelium.

onsdag 14 december 2011

En handbok i predikan för dig som predikar sällan eller aldrig

David Murrays "How Sermons Work" är en fantastisk liten handbok om predikan. För 95 kronor är den ett fynd och med bara 160 sidor går det lätt att läsa för alla.

How Sermons Work from HeadHeartHand Media on Vimeo.



Det finns många djupa och omfattande böcker om predikan, David M Browns "Transformation Preaching" är en sådan som väntar i bokhyllan på att jag ska läsa den. Men, för den som predikar sällan eller aldrig, som behöver sätta ihop en kort andakt för tonår, eller som mest vill förstå hur en predikan fungerar. Då är det här rätt bok. Rättframt ger den grundstenarna i predikan, men många praktiska tips och råd. Intressant skriven och lätt att ta till sig.

Nu är den här boken skriven från en ganska traditionell utgångspunkt, där det är naturligt att kommunicera Bibelns budskap till församlingen direkt ur Bibeln. För dig som vill vara lite mer postmodernt hipp, så kan videon nedan vara intressant och nyttig.

söndag 11 december 2011

Evangelium ger en ny social verklighet

Hon är 15 år och genomröd. Att träffa Håkan Juholt var en stor händelse i hennes liv. För inte så länge sedan kom Jesus in i hennes liv och dopet blev en naturlig följd. Hon vill förändra världen. Låta tro och politik blandas till en socialt progressiv kraft som gör skillnad i vårt samhälle.

Det slår mig att mitt språk är dåligt förberett för att tala med henne. Att jag har lättare att tala om utkorelsen än om en ny social verklighet. Att det är lätt för mig att tala om förändrade liv, men mer ovant om att tala om gemenskaper med social sprängkraft.

Som en liten övning har jag jobbet en del med Filemonbrevet. Tänkt över hur det utbredda slaveriet löstes upp, mycket på grund av den kristna kärlek som Paulus ger exempel på. Nedan är en text som jag bearbetat fram ur Freedman, D. N. (1996). The Anchor Yale Bible Dictionary. New York: Doubleday. En kombination av fri översättning och min egen bearbetning:

"Paulus var verksam som kristen evangelist i Mindre Asien. Han arbetade med att bygga gemenskaper av kristna som samlades i hemmen i olika städer. Några kännetecken för dessa gemenskaper var deras tro på Israels Gud, deras barmhärtiga kärlek till varandra och deras hopp i Jesus Kristus. Gud använde Paulus för att skapa en ny social verklighet och solidaritet mellan människor som länge varit åtskilda genom klass och religiösa och etniska skillnader. Paulus hade fått många tillfällen att utveckla sin förmåga att bidra till försoning och stötta social sammanhållning i de förvånansvärt heterogens grupper han arbetade med."

Det här är en viktig aspekt av Paulus arbete. Det slår mig att det här också är vad vi i praktiken har jobbat en hel del med i den församling som jag är en del av. Men, jag har varit dålig på att förklara det så. Det har varit mer om att "Göra Jesus känd, trodd, och efterföljd", vilket på många sätt är samma sak med andra ord.

Samtidigt vill jag inte tappa fokus på individens frälsning. Men, den sociala sprängkraft som finns i evangelium vill jag jobba mer med.

Får se nästa gång vi ses, vad vi talar om då. Kanske blir det wordfeud, eller någon annan ny app vi talar om. Kanske blir det Paulus arbete med att skapa en ny social verklighet, med försoning och solidaritet i fokus, som blir det naturliga samtalsämnet.

Varför reformerta predikar evangelium promiskuöst

Många av baptistpionjärerna var kalvinister. Till och med är det så att den mest livskraftiga delen av baptiströrelsen har ett tydligt reformert ursprung, där 1689 års baptistbekännelse är en viktig grund, även om kalvinismen på många håll blev mer moderat och uppmjukad.

Ibland frågor någon mig varför reformerta predikar för alla, när de menar att inte alla är utkorade. Nedan är mitt försök till en översättning av hur Timothy George tolkar Calvins svar på frågan i boken "Theology of the Reformers":

"Eftersom endast Gud själv vet vilka som Han valt ut till räddning och vilka han inte valt, så predikar vi evangelium lössläppt till alla, i förtröstan på att Helig Ande använder vår predikan som ett externt medel för den verksamma kallelsen av just dem som blev valda i Kristus före världens början."

Enligt de reformerta ska alltså de glada nyheterna Jesus ska predikas promiskuöst. Detta för att endast Gud själv vet vilka som är som är utkorade till frälsning. De litar på att Helig Ande använder predikan som ett medel att väcka tro i de utkorades hjärtan.

Stora skillnaden blir det alltså inte. John Wesley och George Whitfield var båda evangelister som hade stora framgångar, de hade ett gott samarbete, även om de hade olika syn på utkorelsen.

Evangeliserande kalvinism har historiskt spridit de glada nyheterna om Jesus över världen och många har kommit till tro. Så är det också idag.

lördag 10 december 2011

Transferens, mottransferens och Jesu återkomst

Igår på ungdomsmötet gjorde vi allt som man ska i en församling i GF-kyrkan. Julevangelium, sång, bön och annat som är bra.

Det är intressant att se hur ett samtal kan bölja och driva iväg när man är med tonåringar. Från att ha talat om den eviga frågan, Samsung eller iPhone, så finner jag plötsligt att jag förklarar transferens (överföring) och mottransferens (motöverföring) i psykoanalysen, hur vi kom in på det vet jag inte riktigt. Det jag vet är att många ungdomar har en enorm kunskapstörst.

Från studietiden har jag med mig ett språk som är lite färgat av psykoanalysen och den psykodynamiska teorin. Kanske inte så mycket kurslitteraturen som sena kvällar med vänner där vi diskuterade känslor, relationer och filosofi. Som studenter gör mest. Jag längtar efter, och över på, att låta mitt språk få en tydligare biblisk koppling, där relationer, känslor och filosofi starkare än idag blir kopplat till en tydligt biblisk världsbild. Nog är det så att vi på många sätt ser världen genom vårt språk. Det är en av anledningarna att jag lägger mer och mer tid på systematisk teologi. Det är också en orsak till att jag känner med alltmer hemma i reformationens teologi, där man låter teologin var grunden till en hel världsbild istället för att krydda en befintlig världsbild med lite Jesus.

Det var på efterfikat som det blev spännande. Som det händer ibland kom någon in på det saliga hoppet om Jesu återkomst. Att Jesus ska komma tillbaka och ställa allt till rätta. Jag tror verkligen det är nyttigt att tala om. En dag ska allt bli bra.

Kanske är det när man talar om Jesu återkomst som man tydligast kan se exempel på transferens i kristna sammanhang. Hur allt flyttas tillbaka till den hårde predikant X som skrämde kristen Y då för länge sedan. Hur hela samtalet och tolkningen av samtalet präglas av något gammalt. Hur många som kan reagera rätt så irrationellt och ibland med ilska, inte för vad någon sagt i modern tid, utan utifrån något som hände för länge sedan och lämnade ett öppet sår kring läran om det saliga hoppet.

tisdag 6 december 2011

Kristuskirken

Jag upptäckte Kristuskirken nyss. En liten dansk kyrkan som ser riktigt intressant ut. En del fina resurser finns där, bland annat en fin katekes.

fredag 2 december 2011

Hjälp att hitta julklappar :)

Bokförlaget Eerdmans ger en hjälp att hitta julklappar i form av böcker här. Faktiskt riktigt bra, inte bara humor.

Synd bara att många av de som är aktuella för julklappar min julfirandegemenskap inte är så intresserade av att läsa teologi på engelska. I och för sig ger Eerdmans ett förslag till dem också:

tisdag 29 november 2011

Kärnvärden för nätverket anabaptist

På Barnabasbloggen kan man nu läsa om kärnvärderingar för nätverket anabaptist. Jag tycker det här är riktigt intressant att följa. Det utmanar mig i mina tankar om församlingen och församlingens uppgift. Vi får se vad det kan leda till.

För mig står det klart att baptiströrelsen i allmänhet, och europeisk baptiströrelse i synnerhet, har djupa rötter i den anabaptistiska rörelsen. Därför gör vi gott i att lära oss av detta arv, och se vad som är bibliskt och rätt att tillämpa i den kultur vi verkar i.

lördag 26 november 2011

Sabine Dramm: Dietrich Bonhoeffer - An Introduction to His Thought

I bland framställd Dietrich Bonhoeffer som en kristen superhjälte, en förebild i allt för alla.

Sabine Dramm tar uti med detta i boken "Dietrich Bonhoeffer - An Introduction to His Thought". Här framställs Bonhoeffer som en teolog av kött av blod med styrkor och svagheter. En man som är en del av sin tid och skriver i sin tids teologiska kontext.

Det är en sympatisk bild av Bonhoeffer hon ger. Men, samtidigt inte en superkristen som ska sättas på piedestal och som inte får ifrågasättas i något. Jag tror att det fortfarande finns en hel del gott att lära av Bonhoeffer, men bara om vi läser honom som en av flera kristna förebilder och en flera teologer.

Ibland diskuteras huruvida Dietrich Bonhoeffer var evanglikal eller inte. Sabine Dramms bok övertygar mig att Bonhoeffer kan vara god och nyttig läsning i en evangelikal församling, men någon tydligt evangelikal teolog var han inte själv.

Kanske styrkan i den här boken är att den sätter Bonhoeffers teologiska tänkande i den kontext han verkade i och att fokus ligger på teologi, inte på hjältemodiga handlingar.

onsdag 23 november 2011

Böner och blad - Gemensam Framtid läser Bibeln och ber

Tycker att andaktshäftet "Böner och blad" är ett riktigt intressant initiativ av det nya samfundet.

"I häftet Böner och Blad återges för varje vecka, från 19 februari till 22 april, ett uppslag med ett bibelord, en reflektion, förslag på en andlig övning, samtalsfrågor, gudstjänstinslag och en skriven bön. Det blir 12 sådana veckouppslag i häftet samt en introduktion om fasta och hur man kan använda materialet.

På hemsidan finns reflektionen i mer utförlig form samt förslag på daglig bibelläsning. Eftersom bibelorden följer kyrkoåret, kan man redan nu se vilka teman som kommer att tas upp. Bibelreflektionerna är skrivna av personer inom Gemensam Framtid och våra systerkyrkor i världen. Häftet kan användas både av enskilda, hemgrupper och församlingar."

Det ska blir intressant att ta del av materialet. Kanske kan det vara riktigt bra i församlingsarbetet.

Personligen så fortsätter andaktshäftet "Table Talk" att vara basen för min dagliga andakt även under fastetiden. Men, kanske kan "Böner och blad" bli ett bra komplement, särskilt om vi gör det tillsammans i församlingen.

Som alltid när det gäller Gemensam Framtid undrar man vart det ska ta vägen, men jag känner ett ansvar inför församlingen att göra det bästa av situationen.

tisdag 22 november 2011

Det trötta etablissemangets teolog

Sista tiden har jag tänkt en del på Dietrich Bonhoeffer. Sakta kommer insikten att mycket av det som en gång var radikalt och spännande inte längre är radikalt och spännande. Det har blivit det trötta etablissemangets teologi.

När etablissemanget i missionsförbundet vill vara radikala, då låter det ofta som ett trött eko av Dietrich Bonhoeffer. Lite som mellanmjölk. I mina öron känns det inte längre så nytt, vi har talat om de här sakerna länge i samfundet och jag vet inte om vi ser så mycket frukt.

Nu hindrar det inte att det går att lära en del av Bonhoeffer. Min poäng är bara att det inte känns fräscht och radikalt längre när det blivit lite av det trötta etablissemangets teologi.

Vad är det då som känns radikalt idag?

1. Shane Claiborne är på något sätt radikal idag, även om han predikat på en kyrkokonferens för missionskyrkan och på något sätt börjar bli etablissemang.

2. Personligen hittar jag något radikalt hos R.C. Sproul som envist om och om igen talar om Guds helighet i en tid då vi vill något annat. Hans sätt att hålla fast vid Westminsterbekännelsen gör att han nog aldrig kan bli etablissemang i Sverige.

3. Ofta kommer hans namn upp, som något radikalt jag bara måste lyssna till. Det är Paul Washer. Av någon anledning är han påtagligt populär i en yngre generation. Hans budskap är sannerligen radikalt i vår tid och i våra sammanhang. I mycket sprids han via youtubeklipp, några finns med svensk text här.

fredag 18 november 2011

Appar till Android - mina favoriter

Det här är de appar (småprogram) jag använder mest på min Android mobiltelefon:

1. Kitchen timer - för att ta tid vid lagning av mat och te.

2. Evernote - för att ta anteckningar i text, tal och bild. Mycket för att flytta foton från telefonen till dator. Har upptäckt att ljudanteckningar ofta är ett snabbt sätt att dokumentera tankar och uppslag, särskilt när jag är i rörelse. Jag använder den också som ett bibliotek för pdf filer. Synkar alla mina maskiner mot molnet.

3. Logos - För att slå upp saker i mitt teologiska referensbibliotek och för att läsa böcker i mitt logosbibliotek. Helt underbart att kunna slå upp det mesta var jag än är. Märker jag investerar mer i digital litteratur än i pappersböcker nu för tiden.

4. Eniro - för att kolla telefonnummer och adresser.

5. Olive Tree Bible Reader- läsning av Bibel och bibellitteratur. Logos är mer som ett bibliotek av böcker. Olive Tree är mer som en studiebibel med extra mycket material. Jag rekommenderar båda.

6. Retro Camera - ger bilder en gammaldags touch. Gör mobilkameran roligare och får mig att känns mig konstnärlig.

7. Remember the Milk - bra att komma åt att göra listan på mobilen också, även om jag mest använder webbversionen. Mitt liv är uppbyggt kring Remember the Milk. Synkar alla maskiner. Alla som engagerar sig mycket i församlingsarbete borde ha Remember the Milk.

8. Dropbox - ett underbart sätt att lagra bilder och dokument. Lagrar nästan inget lokalt längre. Molnet är framtiden. Jag undrar om vi inte skulle skaffa oss en gemensam dropbox om vi gör ett större skriftprojekt i kyrkan igen.

9. Youtube - Ett måste. Noterar dock att jag tillhör som trivs bäst med text, en utrotningshotad grupp i vår alltmer bildbaserade kultur. Mest för att visa något när jag är bland tonåringar.

onsdag 16 november 2011

Den sista konferensen inom Svenska baptistsamfundet

Läser en artikel i Dagen "Den sista predikan handlade om hopp". Svenska baptistsamfundet går i graven.

Det väcker tankar om vår historia och om vår framtid. Hur ska det gå?

Själv har jag det senaste två åren funderat mycket på hur man kan låta det baptistiska arvet, med des teologiska innehåll, vara till nytta både lokalt och på riksnivå. Hur kan baptister bidra till Sveriges kristenhet?

Nog ser jag att den baptistiska identiteten ibland är svag, även inom baptistförsamlingar inom baptistsamfundet. På ett sätt känns det intressant att Svenska baptistsamfundet nu inte längre definierar baptiströrelse i Sverige, utan att det blir naturligare att låta den baptistiska identiteten flöda från levande baptistgemenskaper i europa och världen.

Här är några tankar:

1. Vad händer när inte längre Teologiska högskolan inte längre är vår baptistiska seminarium, utan att det naturliga att hämta baptistisk teologi från Internationella Baptistseminariet i Prag? I Prag producerar man idag mycket intressant teologi på internationell nivå. Man talar öppet om baptistisk identitet och skäms inte för det. När baptistsamfundet beskriver sin identitet blir det "Varför inte i Svenska Baptistsamfundet? - En omvänd ordlista från A-Ö", mest om vad vi inte är och inte så spännande. När IBTS beskriver vår identitet som europeiska baptister blir det "A Dictionary of European Baptist Life and Thought", ett helt underbart lexikon om baptistisk teologi och identitet.

2. Vad händer när teologiska uttalanden från Europeiska Baptistfederationen i samfundsfrågor blir den baptistiska rösten som stöttar församlingen snarare än samfundsexpeditionen i Stockholm? När vi behövde ett underlag för att att diskutera äktenskapsfrågan i församlingen var det från EBF vi fick ett underlag som kunde nyansera samtalet på ett underbart sätt. Bredden och samtalet inom EBF kan komma att bli en viktig resurs för svenska församlingar som vill inspireras av baptiströrelsen.

3. Vad händer när vi inser att Evangeliska Frikyrkan på många sätt blivit det kanske viktigaste samfundet som har baptistisk identitet i Sverige? Att vi kan hämta inspiration från en församlingsrörelse som inte skäms för att tala om att vara baptistisk och där troendedopet fortfarande är något man våga stå för i många församlingar. Sverige står inte utan baptistiskt samfund, även om baptistsamfundet försvinner. Vi använder en del material från EFK redan idag, jag tror att det kommer att bli mer av det.

Så jag tror att ett trött baptistsamfund lämnar plats för piggare institutioner med baptistisk identitet kan var något mycket gott i längden, även om det känns svårt nu. Jag anar att den internationella baptiströrelsen kommer att vara mycket viktig i svensk kristenhet de kommande åren, det finns så mycket att bidra med, så mycket som både är bibliskt och ligger rätt i tiden. Jag ser hur det börjar röra sig sig bland ungdomen.

Så jag känner att det är hejdå baptistsamfundet, det var gott så länge vi kände varandra. Men det är också hej internationell baptiströrelse, välkommen att betyda mer för oss, vi har varit lite njugga ibland, men nu är vi öppna och vill vi ha mycket mer.

måndag 14 november 2011

Alltings återställelse hos Dietrich Bonhoeffer

Läser vidare i Samine Dramms bok "Dietrich Bonhoeffer - An Introduction to His Thought".

Enligt Sabine Dramm så var läran om apokatastasis en del Dietrich Bonhoeffers tänkande. Kanske naturligt för någon som inspireras mycket av Karl Barth. Det handlar om alltings återställellse, apokatastasis ton panton. Kyrkfadern Origenes var en tidig förespråkare. Det handlar i grunden om att alla till slut kommer till himlen. Kyrkan har genom århundraden sett det som en villolära.

Bonhoeffer vill göra skillnad mellan apokatastasis som hopp och apokatastasis som lära. Att man kan tala om hoppet om alltings återställelse, men inte som en teoligisk sanning att det är så. Det är också så det har predikats i min församling, som ett hopp, att man inte kan vara säker. Att det finns bibelverser som visar på allvaret om man inte vänder om till Jesus, men att vi har hoppet om alltings återställelse.

Jag tror att en så sofistikerad lära lätt kan få en annan nyans när den kommer ner i kyrkbänken och talats en del om vid kyrkkaffet. Vi är inte alla Barth och Bonhoeffer. Jag har själv varit med när en ledare i dels ifrågasatt varför vi alls ska ha alphakursen (alla kommer ju ändå till himlen), och dels när ledaren frågat ungdomar som berättar om Jesus för jämnåriga kamrater varför de evangeliserar när ändå alla kommer till himlen.

Nu kan väl alla läror vantolkas, men apokatastasis känns särskilt allvarlig då den lätt kan döda viljan att berätta om Jesus och frälsning genom tro på Jesus. Det blir lätt en slags hyper-universalism som dämpar viljan att evangelisera.

Jag tror faktiskt att mjuka och lite sofistikerade varianter av läran om alltings återställese som ett hopp, är betydligt mer utbredda bland pastorer och ledare än vi ofta tror.

Det här är en allvarligare fråga än vad vi kanske ofta tänker. Om jag har rätt i att även en mjuk lära om hoppet om alltings återställse även denna dämpar evangelism, så kan det förklara en del i Sveriges kristenhet.

Själv så dras jag mer och mer till baptiströrelsens pionjärer. Där tron var klar och tydlig. Evangelium till räddning från evig pina. Det är där jag tror att biblisk kristendom mår bra och väckelsen kommer. Det är en på ett sätt lite brutal kristendom, en korsets dårskap. Men det är där jag tror växten och livskraften finns.

söndag 13 november 2011

Martin Heiddeger

Så sitter man där i gudstjänsten, tankarna vandrar iväg under en av sångerna. Plötsligt isar det till i kroppen. Martin Heidegger. Några av helgens tankar faller på plats, slutsatsen är skrämmande. När postmodernismens lekfulla ifrågasättande sakta avslöjas som fruktlöst, vad kommer det att ersättas med? Martin Heidegger. Oftare och oftare ser jag att nya tankar som är främmande för mig får större betydelse i filosofi och teologi. Martin Heidegger. I en värld som där vi alla är sammankopplade och kulturer möter varandra hela tiden, vad är det som vill göra för att hålla ihop? Martin Heidegger. Ny sätt att tolka texter, nya sätt att hitta det autentiska. Martin Heidegger.

Jag är fortfarande kall nu när jag sitter hemma vid datorn. Under helgen har jag följt videor där musikgruppen Laibach gör sitt bästa för att visa hur vår tids masskultur har mer eller mindre fascistiska estetiska uttryck och att sångtexter som kan tyckas oskyldiga kan ha element som tycks vara från en annan tid. En del saker i masskultur som slår an hos oss kan i grunden vara rätt otäckt.

Det börjar ofta hos filosofer och teologer, sedan sipprar det ned och blir massornas ideologi. Det är därför det oroar mig att filosofin alltmer lämnar Bertrand Russells grund och mer och mer inspireras av Martin Heidegger. Jag ser att teologer mer och mer söker sig till Heidegger.

Är Heidegger ideologen för tiden efter det postmoderna? Mer och mer börjar jag ana att det är så. Det känns inte helt bra. Jag anar nämligen att Heideggers politiska ställningstaganden var en naturlig del av hans filosofi, en del av en helhet. Jag tror att nya vindar kan komma att blåsa, att sådant som jag håller kärt kommer att få svåra tider.

Heideggers tal när han blivit den första nationalsocialistiska rektorn vid Universitetet i Freiburg 1933 ger mig riktigt dåliga vibbar. Kanske för att jag förstår det alltför väl. Det drar i en. Jag vet att Karin Boye kunde känna samma dragning och att det plågade henne enormt.

Jag hoppas jag har fel. Men, när jag talar med ungdomar märker jag att det är något som rör sig. På ett sätt nya värderingar, men samtidigt värderingar som jag känner igen alltför väl från en annan tid.

Karl Popper var rätt tydlig i vad han tyckte om Martin Heidegger (sammanhanget finns här):

"I appeal to the philosophers of all countries to unite and never again mention Heidegger or talk to another philosopher who defends Heidegger. This man was a devil. I mean, he behaved like a devil to his beloved teacher, and he has a devilish influence on Germany."

Min själ fryser. I morgon är det nog bättre. Men, jag inser att jag har ett visst ansvar för att en dag konfrontera Heidegger, åtminstone på det lokala planet. Det skulle nog göra Anders Wedberg glad om han levt.

Viktigast av allt är att trösten och tryggheten finns i Jesus.



fredag 11 november 2011

Auktoritär estetik

Vaknat tidigt efter en natt med dålig sömn, det är några tankar som inte lämnar mig. Får se om jag kan skriva av mig nu.

Queen har gjort en vacker och intressant sång. Kanske handlar det om en vision om en värld i fred och enhet. Sympatiskt framfört med Freddy Mercury som sångare.



När sedan Laibach gör samma sång så tycks budskapet bli ett annat. Ett annat arrangemang och sång på tyska ger ett annat intryck. Lägg sedan till videon som hjälper oss att tolka det sjungna.



Kanske är poängen att det finns en hel del amerikanska predikanter som jag har svårt att ta till mig. Mycket för att de har ett estetiskt uttryck som inte går hem hos mig. Jag har rätt svårt för auktoritär estetik. Det kan få mig att helt missa budskapet.

Om auktoriteten i undervisning bygger på att predikanten säger saker kraftfullt och aggressivt, med vacker retorik som knyter an till det låga inom oss, då är inte jag med.

Nu gillar jag en pastor som John MacArthur, som är rätt så tydlig. Men, skillnaden är att han hela tiden låter Bibeln vara auktoritet och lägger ut texten. Med öppna Biblar förväntas vi följa med och se om det han säger stämmerm genom att själva läsa Bibelordet. Därför tror jag att det är viktigt med textutläggande predikan där ett tydligt budskap växer ur själva bibeltexten och där vi uppmuntras att själva pröva budskapet mot Bibeln.

Det här är också en orsak till att jag gillar mycket av det lågmälda i Svenska Baptistsamfundet och att jag har lite svårt för en del saker i den karismatiska rörelsen.

Som ung såg jag tillsammans med bekanta Leni Riefenstahls film "Triumph dess Willens". För alltid har den filmen gjort mig allergisk mot fascistisk estetik. Visst drar det med sig människor och visst kan det vara maffigt, men det fungerar inte för mig, hur teologisk förklaring man än ger det. Särskilt är det allt med flaggor och processioner som inte funkar för mig.

Klippet nedan börjar bra på många sätt, vackra bilder och en fin berättelse om en talare som är på väg till det väntande folket. Folkets förväntningar visas tydligt, och visst är det härligt att människor får känna en sådan glädje och förväntan. Flaggorna är på plats, processionen är vacker, det är något visst med sådant. En ren och genuin glädje. Det är när talaren kliver ur flygplanet som man förstår att det kanske finns ett allvarligt problem, särskilt för oss som känner hur historien slutade.



Så jag gillar den lilla sammanslutningen av troende. Där någon, eller några, särskilt blivit kallade av Gud att predika Guds ord, men där alla är präster för varandra. Där kärleken till varandra, en nöd för att vinna världen till räddning och en djup respekt för bibelordet är det centrala. Inte processioner och utanverk. Inte kändispastorer och vackra formuleringar. Där man litar till kraften i Guds ord och den Helige Andes verkan i människors hjärtan. Där man inte använder manipulativa tekniker för att dra in människor i verksamheten. Det är så jag trivs.

Estetikens betydelse

Har varit på ett bibelstudium som fick mig att reflektera över hur någon rätt så auktoritärt säger att Bibeln är jätteviktig, men samtidigt inte refererar bibelverser under bibelstudiet. Allt ser så bra ut, men är det verkligen så bra? Tycker man egentligen Bibeln är så viktig om man tycker det är naturligt att hålla ett bibelstudium om Bibeln utan Bibeln?

Jag inser att jag mer och mer tror på textutläggande predikan och textutläggande bibelstudium. Mindre och mindre tror jag på tuffa attityder och vackra ord. Det är Guds ord jag hungrar efter, inte människors tankar.

Så nu är det natt och jag surfar runt en del på youtube. Sångerna nedan visar hur samma sånger genom olika estetiskt uttryck kan ge rätt så olika budskap. Det är verkligen att tänka på att bibelstudier och predikan inte bara är det talade ordet, utan är en del av en estetisk helhet. Inredningen i kyrksalen, kläder, rörelser och annat kan säga lika mycket som orden.

För mig har sångerna nedan varit riktigt tankeväckande.

Snäll version:



Version där budskapet tycks vara ett annat:



Snäll version:



Version där budskapet tycks vara ett annat:



Det här får mig att tänka en del kring kommunikation. Kan man säga dåliga saker så att det låter bra, med rätt estetik? Kan man säga bra saker så att det låter dåligt, med fel estetik?

onsdag 9 november 2011

Dietrich Bonhoeffers teologisk kontext

Dietrich Bonhoeffer är alltid intressant, på något sätt populär bland så många riktningar i kristenheten. Men hur ska man förstå honom, när så många tycker att han är som dem?

Jag läser Sabine Dramms "Dietrich Bonhoeffer - An Introduction to His Thought". Nedan är några tankar från läsning av de första kapitlen i denna.

Vi ser att Bonhoeffer hade en liberalteologisk utbildning, men en sådan teolog som Adolf von Harnack som en av professorerna. Det var en tid när var liberalteologin var spännande och verkligen lovade så mycket. Bonhoeffer kom att se problemen med det här sättet att göra teologi, att det var något väsentligt som saknades. Men, det känns som grundläggande frågor om Bibel och bibelkritik fanns med honom sedan den tiden.

Sabine Dramm argumenterar att tre viktiga teologer som Bonhoeffer identifierade sig med och hämtade inspiration från var:

Med namnen ovan tillsammans med en kanske oväntade omvändelsupplevelse, finns en grund för en rätt så spännande teologi. En teologi som gör skillnad i det dagliga livet. En teologi som ger grund för en nära relation till Gud, men samtidigt inte är överdrivet konservativ i bibelfrågor.

Kanske är det spänningen mellan liberalt och konservativt tillsammans med Bonhoeffers tydliga tillämpning av sin teologi i liv och verklighet som gör att så många kan hitta inspiration hos honom.

Själv har jag svårt att hantera Bonhoeffer. Vi får se hur det blir när jag läst klart Sabine Dramms bok. Annars kretsar mycket jag tänker på nu kring Andrew Fuller.

måndag 7 november 2011

Att låta det spreta med David Noel Freedman

Jag märker att jag har låtit mig påverkas av David Noel Freedman de sista två åren. Inte genom hans teologi och bibelforskning, men genom hans sätt att redigera bokverk.

Det är Yale Anchor Bible Dictionary och Eerdmans Dictionary of the Bible som påverkar genom att de är så brett och spretigt redigerade. Ingen genomgående linje, konservativt och liberalt om vart annat. Det är bokverk jag bara rekommenderar till de som vet vad de tror, som har en stabil bas. Samtidigt märker jag att David Noel Freedmans attityd går igen på ett sätt i saker jag redigerat.

Några saker vi givit ut i församlingen den senaste tiden har spretat en hel del, och jag märker att det vi jobbar med nu kommer att vara likadant. Kanske är det ett sunt sätt att hantera en teologisk bredd i församlingen. Samtidigt behövs det nog med den attityden att vi lever i en någorlunda tät gemenskap med en levande gudstjänst, så att vi håller ihop i det viktigaste. Kan en tät gudstjänstfirande gemenskap vara grunden för en sund teologi, även om det spretar en hel del i övrigt?

Så jag tänker på när jag en dag ska möta Jesus. Vad kommer jag att stå till svars för? Vad ska han säga om teologiskt spretigt redigerade skrifter? Det är något jag funderar mycket över nu.

Nu behöver jag en sång av Shai Linne.

lördag 5 november 2011

J.G. Onckens centralstyrda baptiströrelse

Jag tror på den fria församlingen och ber regelbundet för flera fria församlingsplanteringar. Samtidigt så finns det många fördelar med samfund i olika former.

Medan den svenska baptiströrelsen varit väldigt fri i sin organisation till en början, så var snarast motsatsen i den tyskspråkiga baptiströrelse som leddes av J.G. Oncken. I K.A. Modéns bok om Julius Köbner "En baptismens banbrytare - Julius Köbners liv och verksamhet" kan man läsa om J.G. Onckens närmast episkopla syn. Det är ett citat från H. Giselbuschs "Juilius Köbner under der Deutsche Baptismus":

"För honom fanns det blott en tysk församling, den nämlingen i Hamburg bildade, alla de andra voro missionsstationer och inrangerade som dotterförsamlingar. Överallt, där under dessa år Onckens utsände hade samlat en liten hop, dit kom han själv som urförsamlings valde föreståndare och lärare för att personligen förrätta och bilda den nya dotterförsamlingen (Sweiggemeinde). Så synes inom baptistmen hava gjort sig gällande en stark episkopal riktning, som förr eller senare måste ifrågasätta och undergräva den enskilda församlings självständighet."

Enligt "A dictionary of european baptist life and thought" fanns det när Oncken avled 165 församlingar med ca 30000 medlemmar i mer än ett dussin europeiska länder, som var frukt av Onckens arbete. Det var alltså ett rätt så lyckat arbete med församlingsplantering och församlingsväxt Oncken arbetat med. Han har med rätta kallats den kontinentaleuropiska baptismen fader.

I boken om Köbner kan man flera gånger läsa om konflikter i församlingar som löstes på ett bra sätt genom att någon från huvudförsamlingen i Hamburg sändes ut. Medlare och tillrättavisare.

Oncken var tydlig med vilken lära som gällde. 1847 års baptistbekännelse var viktig i församlingsplanteringsarbetet. En översättning av denna till svenska fanns hos F.O. Nilsson i Borekulla där Oncken haft ett tydligt inflytande. Även i läran styrde man tydligt från Hamburg.

Efter Borekulla och med Anders Wiberg kom Sverige att tydligare vara under inflytande från Nordamerika snarare än Hamburg. Men, kontakter med Hamburg kom att fortsätta i olika former.

Det här är något att ta med sig i tankarna både vid plantering av nya församlingar och vid bildandet av nya samfund. Även om jag tror mycket på den fria och oberoende församlingen, så får jag ödmjukt konstatera att det tycks som Onckens strategi var mycket effektiv och förde mycket gott med sig.

Kanske finns det något att lära sig, jag dock inte exakt vad. En sak är klar i alla fall, ett visst mått av centralstyre är inte helt onaturligt för europiska baptister. Vi kan också se att en tydligt trosbekännelse kan ha en sammanhållande funktion.

onsdag 2 november 2011

Den dubbla utgången och hyper-universalism

Den här bloggen kom till för snart två år sedan, mycket på grund av en djup sorg över den frukt jag kunde se av missionsförbundlig universalism av den typ som undervisats av Lars Lindberg och boken "Ny skapelse".

Jag vet att Lars Lindberg var mer nyanserad i frågan, precis som Karl Barth. Men, jag vet också att när undervisningen sipprat in i vissa församlingsmedlemmars medvetande så handlar det om att alla kommer till himlen och att många former av evangelisation är att slå folk i huvudet med Bibeln.

I bland har det gjort ont, särskilt när unga nykristna som bubblar över av vilja av att berätta om Jesus kan fått ha höra det ena och det andra. Kanske är det en slags hyper-universalism jag framför allt jag reagerar på, en universalism som leder till att evangelisationsviljan dödas och uppmaningen till omvändelse försvinner.

Kanske är jag orättvis mot Lars Lindberg och Karl Barth, men jag tror att även om de är nyanserade så ger deras lära i praktiken ofta en frukt som inte är bra. Missionsförbundet har gjort ett ordentligt beta-test av detta i flera församlingar.

Nu har samtalet om den dubbla utgången tagot fart. Särskilt genom den amerikanska pastorn Rob Bell som hittat en ny form för att framställa en form av universalism, i ett språk som går hem i vår samtid. Vackert formulerat och lagom vagt så att många kan känna sig hemma.

Jag tänker inte blanda mig i diskussionen, Gud har inte lagt på mitt hjärta att diskutera Rob Bell och hans bok. Kevin DeYoungs recension av "Love Wins", "God Is Still Holy and What You Learned in Sunday School Is Still True: A Review of “Love Wins”" säger nog det mesta.

Jag läser både Dagen och Världen idag. Båda är bra tidningar. På sistone har Världen idag varit mycket tydliga i frågan om den dubbla utgången och Dagen har varit lite vaga. Så långt att jag haft funderingar på att säga upp Dagen om de inte blev lite mer generösa mot den klassiska hållningen i frågan.

Idag har Dagen två artiklar som är intressanta i ämnet och jag blir kvar ett tag till, även om det är en kostnad att hålla båda tidningarna.

Flera böcker ges ut i ämnet under hösten:
Det är nog på många sätt bra att läsa dessa och sätta sig in i ämnet. För mig ligger annat på hjärtat under hösten.

Budskapet i det här blogginlägget är helt enkelt att det som kan börja som en nyanserad och själavårdande lära med dragning mot universalism, till slut i praktiken kan leda till universalism som dödar viljan att evangelisera och sprida budskapet om omvändelse och frälsning.

Jag har länge varit övertygad om att hyper-kalvinism är en allvarlig villolära som dödar evangelisation. Mer och mer blir jag övertygad att olika former av universalism är villoläror som i längden också de dödar evangelisation.

söndag 30 oktober 2011

Att välja andaktsbok för 2012

Vi fick med Libris lilla tidning med Dagen i fredags. Alltid intressant läsning med många boktips. I det här numret fanns flera bra förslag till andaktsböcker för 2012.

Nedan är några tankar jag har om andaktsböcker inför det nya året.

Jag skulle verkligen vilja följa John Stotts "Genom Bibeln dag för dag". Vänner har gjort det och menar att det är en bok som ger god frukt. Men, år efter år blir den nedprioriterad. Kanske känns den för tung, men mest är det nog för att Table Talk är ett så bra alternativ.

Carl-Olof Rosenius "Husandakt" är den andaktsbok som kanske format mig mest. Jag läste i den varje morgon under en längre period. Jag har aldrig blivit densamme efter det. Där fanns en Gud som var både kärleksfull och helig. Synd och omvändelse handlade det ofta om. Ibland tänker jag att Baptist 1861 projektet kommer direkt ur läsning av Rosenius "Husandakt".

Under flera år har jag baserat den dagliga andakten på R.C. Sprouls och Ligonier Ministries månadshäfte "Table Talk". I början sade jag upp det i några omgångar när jag märkte att det påverkade mig i reformert riktning, men nu har jag accepterat. Ett underbart häfte med daglig förklaring av några bibelverser. Ett tema för varje månad med artiklar på temat och dessutom några fasta kolumner. Lätt att läsa och förstå, samtidigt så finns här ett djup och ett teologiskt mod som man inte alltid hittar i en andaktsbok. Om du vågar är det här en fantastisk resurs att basera den dagliga andakten på.

torsdag 27 oktober 2011

Pingstpastorns boktips om predikan

Han predikar så bra, det går rakt in i hjärtat.

Jag frågade den gamle pingstpastorn om han ville ge mig några tips. Senare satt vi en kväll runt köksbordet och talade om predikan. Många tips och förslag från en erfaren predikant. Här delar jag med mig av boktips jag fick av honom:

1. Jobba ordentligt med Gunnar Ohlovssons "Text & tankar ur Gamla testamentet" och "Text & tankar ur Nya testamentet". Låt det vara som modell som du tar som grund för dit egna sätt att lägga upp predikan. Ohlovsson skriver i förordet "Tankarna är i regel ett utflöde ur texterna underbyggda med bibelställen". Jobba med bibeltexten och använd Ohlovsson som modell för framställningen.

2. R.A. Torreys "Vad Bibeln lär" hjälper dig att se hur en doktrin undervisas genom Bibeln. Boken hjälper dig att undevisa över ett ämne, men också att underbygga det som undervisas i en vers med bibelställen från ämnet. Man kan känna Anden på ett särskilt sätt i Torreys böcker och mycket annat av honom är också nyttigt att läsa.

3. Läs Bibeln ofta och mycket. Det finns ingen ersättning för det.

Det är några av de råd jag fick, återgivna som jag kommer ihåg dem. Kanske kan det vara till någon nytta även för dig.

torsdag 20 oktober 2011

Europas baptister om Jesu återkomst

Dagen skriver om Jesu återkomst i artikeln "Vart tog samtalen om Jesus återkomst vägen?". Jag tar det en anledning att skriva något om vad vad Europeiska Baptistfederationen står när det gäller Jesu återkomst. Personligen längtar jag varje dag, en dag ska Jesus komma och ställa allt till rätta.

I den skrivelse som sin teologiska identitet 2005 börjar EBF på så här:

"Hoppet om en ny himmel och en ny jord
1. I den helige Andes kraft förnyar vi vår hängivenhet till Herren Jesus Kristus, vår Gud och Frälsare, vår vägvisare och vän. Vi bekräftar vårt liv tillsammans som en gemenskap av troende som hoppfulla ser fram mot Kristi återkomst och Guds nya himmel och en ny jord;"

Man avslutar sedan med:

"Amen och Amen. Maranatha, kom, Herre Jesus, kom."

Jag tycker det är en underbar eskatologisk inramning till en stabil kristen trosbekännelse. För mig känns det som att vi talar för lite om Jesus återkomst i Sverige idag, det är en undervisning som ger hopp och förväntan. Särskilt är det viktigt när allt känns svårt och omöjligt, då är det gott att Jesus en dag skall komma, att allt ska ordna sig.

I "A Dictionary of European Baptist Life and Thought" av John H.Y. Briggs skriver man under artikeln "Eschatology" följande om de olika läror som finns:

"Issues which often cause discussions and disagreements in the church, due to to differing views on the details of such final events as the parousia (the second coming of Christ), rapture, tribulation, millenium, Israel and the church, etc. are important issues that require a continuing dialogue but cannot become reasons for parting ways, for different groups of baptists, theologians and lay people, share a variety of often contradicting positions on those issues."

Poängen man gör att är att den finns en bredd i eskatologiska frågor bland europeiska baptister och att denna bredd inte ska behöva leda till splittring. Vi kan och bör tala om dessa olikheter. Tala varmt om vår egen tro och övertygelse i frågan, men också respektera att andra kan ha en annan bibelgrundad övetygelse.

I Dagens artikel "Flera orsaker till att ämnet undviks" säger Agne Nordlander, docent i systematisk teologi och missionär i Etiopien detta:

"Att undervisningen om Jesus återkomst skulle vara skrämmande, speciellt för barn, hör nog mer hemma i frikyrkligheten, inom EFS har man varit mer försiktig. Men om undervisningen varit felaktig på det sättet, är det ingen ursäkt för att inte undervisa alls. Att inte alls undervisa om detta är inte sunt. Det är ett svek mot urkristen tro och NT:s undervisning om Gudsfolkets längtan efter hans återkomst."

Helt riktigt har vi som skyldighet att undervisa som Jesu återkomst. Det är en viktig del av Bibelns budskap. För den som vill identifiera sig med Europas baptister finns det också stöd där. Vi både kan, får och bör undervisa om att Jesus ska komma igen.

Jag längtar, europas baptister längtar. Längtar du?

Tillsammans ber vi: "Amen och Amen. Maranatha, kom, Herre Jesus, kom."

Tobias Crisp samlade verk

Jag köpte Tobias Crisps samlade verk idag.

Får se om jag några veckor har förvandlats till en ogin och otrevlig hyperkalvinist som inte längre vill berätta om Jesus för människor :)

Planen är i alla fall att få en djupare förståelse av den kontext Andrew Fuller skrev i. Vad det var som han reagerade så starkt på.

För stunden känns det som Sverige behöver mer Andrew Fuller. Jag undrar verkligen vad han skulle ha skrivit om han besökt svenska baptister idag.

tisdag 18 oktober 2011

C.H. Spurgeon om John Gill

Anders Wiberg läste Andrew Fuller med uppskattning och rekommenderade hans böcker till vänner. För att förstå de svenska baptistpionjärerna kan det vara bra att förstå Andrew Fuller och den kontext han skrev i.

I mycket var Andrew Fullers teologi en reaktion den hög-kalvinism som John Gill blivit en symbol för. C.H. Spurgeon åsikter om John Gill kan ge en intressant inblick i det teologiska landskap som Andrew Fuller reagerade på.

John Gill var sin tids kanske mest lärda baptister och Spurgeon rekommenderade hans skrifter. Än idag läser många John Gill och jag själv blivit rekommenderad att läsa honom på diskussionsgruppper på webben. Spurgeon skriver:

"He was one of the most learned men that the Baptist denomination has ever produced. His great work, “The Exposition of the Old and New Testament,” is still held in the highest esteem even by those whose sentiments widely differ from the author’s. His “Body of Divinity” is also a masterly condensation of doctrinal and practical theology, and his “Cause of God and Truth” is highly esteemed by many."
(Spurgeon, C. H. (1876). The Metropolitan Tabernacle: Its History and Work)

Sedan till hög-kalvinismen. Mycket talar för att John Gill inte var någon hyper-kalvinist, mer hög-kalvinist. Men, på något sätt tycks det finnas något i hans teologi som uppmuntrar en hyper-kalvinism som leder till att man inte evangeliserar. De svenska pionjärerna kunde chockeras ibland över baptister de möte på resor i England och U.S.A. skillnaderna i teologi kunde vara avsevärda, och jag gissar att en icke-evangelsierande hyper-kalvinism nog var det jobbigaste att möta. Många vill nog skylla dessa tendenser mer på Tobias Crisp och John Brine än på John Gill. Personligen är jag övertygad om att en kalvinism som leder till att man inte evangeliserar är heresi och villolära. Därför får man kanske sätta varningsflagg på att läsa John Gill, en lära som "Eternal Justification" kan nog ställa till det för någon. Charles Spurgeon skriver:

"The system of theology with which many identify his name has chilled many churches to their very soul, for it has led them to omit the free invitations of the gospel, and to deny that it is the duty of sinners to believe in Jesus: but for this Dr. Gill must not be altogether held responsible, for a candid reader of his commentary will soon perceive in it expressions altogether out of accord with such a narrow system; and it is well known that when he was dealing with practical godliness he was so bold in his utterances that the devotees of Hyper-Calvinism could not endure him."
(Spurgeon, C. H. (1876). The Metropolitan Tabernacle: Its History and Work)

Så det ser ut som den kontext som Andrew Fuller skrev i var en teologiskt system som var logiskt och väl genomtänkt, men som hos en del kunde urarta så att de kylde församlingarnas ande så att de inte längre fungerade i att föra ut budskapet om frälsning genom Jesus. Anderw Fullers evangeliserande kalvinism var en välsignelse för de brittiska baptisterna och genom William Carey kom det att spridas över världen.

För den som vill vara reformert baptist idag är det sunt att bekanta sig med Andrew Fuller. För svenska baptister var det bra att Anders Wiberg kände sig mer hemma med Andrew Fuller än med John Gill. Kanske var det en del av den svenska baptiströrelsens framgång.

måndag 17 oktober 2011

Eerdmans Companion to the Bible

"Eerdmans Companion to the Bible" finns nu att beställa efter många förseningar. Jag tror det kan bli riktigt intressant läsning. En kort beskrivning finns här.

Förhoppningsvis kan jag skriva något när jag bekantat mig med den i några veckor.

söndag 16 oktober 2011

Varför jag gillar döparrörelsen

Nu är det här ju rysk propaganda, men samtidigt är det en påminnelse om varför jag känner mig hemma i döparrörelsens tradion med anabaptister och baptister, snarare än i statskyrkotraditionen.



Det ligger en djup sanning i läran om församlingen som en samling av troende som frivilligt valt att sluta sig samman.

När man blandar in tvång och politik i kyrkan kan det gå väldigt fel, det finns många exempel på det. Människor drivs på många sätt av längtan efter pengar och makt, för en del har kyrkan blivit ett verktyg för att nå pengar och makt.

Ibland känns församlingsarbetet såhär



torsdag 13 oktober 2011

Att bevara kyrkans tro

I helgen har jag tänkt att skriva ett inlägg om Andrew Fuller och hur han reagerade på John Gills hög-kalvinism. En del kritik av John Gill blir det nog.

Därför vill jag ge ett citat som visar hur John Gill bevarade partikulärbaptisterna i en stabil kristen tro, så att de var redo inför det uppvaknande som Andrew Fullers evangeliserande teologi kom att bli. Kanske finns det ibland något att lära också av John Gill mitt i våra försök att vara relevanta och pragmatiska.

"Like Athanasius in the fourth century, and Luther and Calvin during the Reformation, Gill dared to say no to those forms of teaching that, if carried out consistently, would have threatened the truth of divine revelation itself. In so doing, he helped to preserve the theological integrity of the Particular Baptists and thus, indirectly, prepared them to receive the awakening that came once he was gone."
(George, T., & Dockery, D. S. (2001). Theologians of the Baptist Tradition (20). Nashville, TN: Broadman & Holman Publishers.)

tisdag 11 oktober 2011

Kevin DeYoung

Kevin DeYoung är av mina favoritbloggare. I inlägget "1000th post" gör han en återblick över sitt bloggande och delar med sig av de populäraste inläggen. Väl värt att läsa.

söndag 9 oktober 2011

Only Grace

Only Grace har gjort en uppdatering av Anders Wibergs trosbekännelse till modern svenska, finns att läsa här.

De har också filmer med undervisning textad till svenska. Jag undrar ibland hur Rosenius och F.O. Nilsson lät när de predikade, kanske är det närmare Paul Washer än vi tror.

Är Gud allt för dig? - Paul Washer (Swe text) from Josef Löwdin on Vimeo.

fredag 7 oktober 2011

Att vara ocool i ungdomsarbetet

Ikväll är det tonårskväll. Av någon anledning har jag känt mig lite gammal och tråkig och inte helt redo för ungdomarna. Men, så kom jag att tänka på den här videon.



Jag är kanske inte så cool, men jag tror inte Bibelns budskap är coolhet, snarare Guds kärlek. Kan jag hjälpa till att dela med mig av Guds kärlek till ungdomarna så är det kanske ändå något gott i det hela. Nu känns det bättre.

måndag 3 oktober 2011

Altar calls

Charles Spurgeon gjorde inte "Altar calls". Filmen nedan kan få en över att reflektera över vårt sätt att bjuda in till tro på Jesus. Visst finns det något aningens manipulativt i videon nedan.

söndag 2 oktober 2011

Charles Spurgeon

Jag gillar C.H. Spurgeon, han hade också stor betydelse för många av Sveriges tidiga bapister.

Baptister och trosbekännelser

Hur förhåller sig baptister till trosbekännelser?

Timothy George vid Beeson Divinity School förklarar:

"As Baptists seek to be faithful shapers of the future under the lordship of Jesus Christ, we would do well to remember and reclaim the confessional character of our common Christian commitment. Baptists are not a creedal people, for we regard no humanly devised statement as equal to the Bible. Nor do we believe that the state has any authority to impose religious beliefs on its subjects. However, Baptists have historically approved and circulated confessions of faith for a threefold purpose: as an expression of our religious liberty, as a statement of our theological convictions, and as a witness of the truths we hold in sacred trust. Our confessions are always accountable to Holy Scripture and revisable in the light of that divine revelation."
(George, T., & Dockery, D. S. (2001). Theologians of the Baptist Tradition (9–10). Nashville, TN: Broadman & Holman Publishers.)

Det här stärker mig i arbetet med projekt Baptist 1861. Jag tror vi gör gott att ta ut riktningen för framtiden utifrån ett studium av vår tradition och den teologi som varit viktig för dem som gått före oss.

Artikeln om 1689 års baptistbekännelse på Wikipedia är läsvärd i det här ämnet, "1689 Baptist Confession of Faith". På flera sätt är det ur den traditionen vi kommer, genom inflytande från J.G. Oncken, Storbrittanien och Nord Amerika. General Baptists drogs ofta in i villoläror och utrotade nästan sig själv. Anabaptisterna blev aldrig så många, även om de har en mycket intressant teologi som jag inspireras mycket av.

Jag tycker också det är rätt att man i Gemensam Framtid tar fram en teologisk grund för församlingarna. Där har vi en grund vi har gemensamt, något att utgå från i de lokala samtalen i lärofrågor och något att visa världen och vår stad vad vi står för.

lördag 1 oktober 2011

Vem är den viktigaste baptistteologen genom tiderna?

För mig är det på många sätt naturligt att den bästa baptistpredikanten genom tiderna är CH Spurgeon och att den största evangelisten bland baptister är Billy Graham.

Men, vem är den viktigaste baptistteologen genom tiderna? I boken "Theologians of the Baptist Tradition" så har man ägnat kapitel åt följande teologer, kanske kan det vara en fingervisning:
Listan ovan är ganska nordamerikansk, och visst borde det finnas européer värda att nämna. Jag vet att James William McClendon, Jr. hålls rätt högt på Internationella Baptistseminariet i Prag. Sedan har jag en förkärlek för Balthasar Hubmaier, hade han fått leva längre hade han varit mer självklar i topplistan. Sedan kan man ju undra vad man gör av J.G. Oncken som var ett geni som församlingsplanterare. I Sverige tänker jag direkt på Anders Wiberg, men jag tror han är svår att försvara i internationella topplistan.

Själv lutar jag just nu åt att Andrew Fuller kan vara den som haft störst betydelse.

Vad tror du?

torsdag 29 september 2011

Att säga ifrån när läran driver

Carl Trueman har som vanligt skrivit ett läsvärt blogginlägg. En iakttagelse han gjort i kyrkohistorien är att det är det ser ut som om man måste säga ifrån ibland om ens församling och samfund ska överleva. Det styrker mig i de diskussioner vi haft den här veckan och i det jag sagt och gjort.

Här är Carl Truemans tankar:

"Church history from Paul onwards teaches that the faith cannot be maintained simply by making general, positive statements of doctrinal positions. It can only survive when those crossing the line are called out by name and, if necessary, shown the door. Silence is golden in many cases but not when it comes to speaking the truth. After a while, that silence becomes deafeningly eloquent."

fredag 23 september 2011

Gordon Fee rekommenderar Bibellexikon

Gordon Fee är en vår tids mer kända exegeter. Hans handbok i bibeltolkning "How To Read The Bible For All Its Worth - A Guide To Understanding The Bible" tillsammans med Douglas Stuart har blivit en modern klassiker. I den boken ger han förslag på bibellexikon, jag ger listan här med en kommentar från mig:

  • The four-volume International Standard Bible Encyclopedia (ed. G. W. Bromiley [Grand Rapids: Eerdmans, 1995]). En stabilt evangelikal encyklopedi. Har jag tid och vill gå in på djupet i något är det här en av de resurser jag gillar bäst. Nyligen gav jag bort min utgåva i papper till en ungdomsledare som jag tror behöver den bättre, nu använder jag den digitala versionen i Logos. På många sätt känns det att bibeluppslagsverk i flera band gör sig bäst digitalt med den sökbarhet och hanterbarhet man får där. För mig är det en resurs jag känner mig trygg med.
  • Eerdmans Dictionary of the Bible (ed. David Noel Freedman [Grand Rapids: Eerdmans, 2000]). Det här är det bibellexikon jag använder allra mest. Både pappersversionen och den digitala versionen i Olive Tree Bible Software. Artiklarna är ofta lagom långa för att läsa på mobilen och ger ofta den översiktliga information man behöver om man vill kolla upp något i en bok man läser eller något man läser om på någon blogg. Uppdaterad med den senaster forskningen och har bibliografier som visar vägen till djupare studier i ett ämne. Samtidigt är det ett bibellexikon som är lite ojämnt i teologi och attityd till Bibeln. Det bör inte vara det enda uppslagsbok man har hemma, med fördel kan den kompletteras med den mer stabilt evangelikala New Bible Dictionary.
I den svenska utgåvan, Gordon Fee och Douglas Stuarts "Att läsa och förstå Bibeln - en handbok" (som tyvärr är slut) finns det en lista på rekomenderade svenska bibellexikon:

  • Illustrerat Bibellexikon (Illustrert Bibellexikon a.s., 1988-91) i nio band. Jag har den tidigare utgåvan i tre band som också har en bra konkordans för varje ord. För mig är den mycket användbar och väl värd det ganska dyra pris som utgåvan i tre band har på antikvariat. Jag har upptäckt att Illustrerat Biblelexikon med dess bibeltrohet tillsammans med Nationalencyclopedins mer uppdaterade och vetenskapliga perspektiv kan vara en riktigt bra kombination.
  • Uppslagsbok till Biblen (EFS, 1987). Har inte den boken.
  • Bibelfakta i färg (Libris, 1986). En trevlig bok, som jag upptäcker att jag inte använder så mycket.
  • Svenskt Bibliskt Uppslagsverk (Nordiska Uppslagsböcker (1962-63). Ett rätt så omfattande uppslagsverk. Jag hoppas att få hem det nästa vecka. Konservativa lutheraner som Biblicum är inte så nöjda med detta uppslagsverk och jag tror inte att bibeltrohet är det som utmärker artiklarna här. Snarast är det den senaste forskningen som den såg ut i början av 60-talet vid svenska universitet som verkar vara i fokus. Jag har i alla fall bestämt att det ska få en plats i min bokhylla bredvid Illustererat Bibellexikon i tre band, jag tror att det kan bli en nyttiga övning att jämföra artiklar och tänka över skillnader.

torsdag 22 september 2011

Att tolka Bibeln genom församlingsgemenskapen

Stephen Barthon ger tre frågor i "Invitation to the Bible" som hjälper att tolka Bibeln utifrån församlingsgemenskapen. Ett skydd mot privata bibeltolkningar som driver iväg och blir underliga:

  • Does this reading lead to faith in Christ and good works towards my neighbours, or does it undermine them?
  • Does this interpretation fit with what the Church down the ages has come to confess as true, or is it a departure from that confession?
  • Does this understanding build up the Church and strengthen its witness, or does it weaken the Church?
För mig personligen är det en viktig påminnelse att låta traditionen och församlingsgemenskapen vara med när jag läser Bibeln. Projekt baptist 1861 är en del av detta, att låta samtiden prövas mot pionjärernas tro, jag tror fortfarande att vägen mot framtiden börjar genom att förstå vår historia. Att vara en del av en levande församling med själavård och evangelisation är också en viktig del vid bibeltolkning.

För mig är också ofta nyttigt att vid sidan av den egna traditionen också ibland läsa något av Charles Spurgeon och se ett filmklipp av Paul Washer.

Är Gud allt för dig? - Paul Washer (Swe text) from Josef Löwdin on Vimeo.

onsdag 21 september 2011

Får alla en andra chans?

I min församling och i församlingarna runt omkring har det i ett antal år funnits relativt många som menar att alla får en andra chans. I någras formulering är det så att alla kommer till himlen.

Jag tycker mig att det inverkar på viljan att evangelisera, några kallar evangelisation på torget "att slå folk i huvudet med Bibeln". Nog gör många ändå mycket bra med denna teologi, men jag tycker ändå att se att vad man tror om evighetsfrågan ändå har en påverkan på vilket sätt man vill evangelisera.

Att stå för klassisk kristen tro i den här frågan, kan innebära att man anses både som lite gammaldags och smått kärlekslös.

Det här är inga obetydliga frågor tror jag, teori och praktik här oftare mer samman än man ibland anar. Samtidigt så vill jag inte gå i argumentation i det här.

Min poäng är väl egentligen att universalism och halvuniversalism inte är något nytt spännande från U.S.A. som kan lösa alla problem. För mig känns det som vi är ett antal som gjort ett ganska stort beta-test i missionsförbundet sedan länge. Jag är inte säker på att det verkligen varit så framgångsrikt, och att frukten verkligen varit så god.

Vi kommer att få se mycket av diskussion om det här i höst. Rob Bells bok kommer att ges ut på svenska och Stefan Swärd ger ut en bok. Rob Bell är nog närmare 80-talets missionförbund och Stefan Swärd är nog närmare 1861 års baptistbekännelse.

I 1861 års baptistbekännelse kan man läsa om slutet:

"12. Wi tro, att denna werd skall hafwa en ända; att wår Herre Jesus Christus på den yttersta dagen skall åter uppenbara Sig på jorden, uppwäcka de döda ifrån deras grafwar och hålla en allmän dom, uti hwilken alla ogudaktiga skola blifwa oåterkalleligen fördömda till ewigt straff, men alla troende och rättfärdiga högtidligen insatta uti besittningen af det rike, som dem tillredt war ifrån werldens begynnelse."

I 1856 utgåva av denna baptistbekännelse utgiven av Stockholms första baptistförsamling är det följande bibelord man anger som referens:

Matt 16:27, 25:31-46
John 5:28, 29
Acts 1:10-12, 17:31, 24:15
Rom 14:10
1 Cor 15:4, 16, 20, 49
2 Cor 5:10
2 Thess 1:6-10
2 Tim 4:8
1 Pet 5:4
Jud 6, 7
Rev 20:11-15

tisdag 20 september 2011

Hillsong Hosanna

Den här sången har jag spelat mycket den sista tiden. Den är mycket vacker. Samtidigt är det något som får mig att undra lite. Ligger fokus väldigt starkt på upplevelse? För starkt?

fredag 16 september 2011

Protestantistiska rörelser som växer i Storbrittanien

Artikeln "Does the future have a church?" är mycket intressant. Det är statistik över vilka protestantiska rörelser som växer i Storbrittanien.

Här är en del av statistiken

Conservative non-separatist evangelical 8% Up

Conservative separatist evangelical 11% Stable

Open/Traditional evangelical 27% Down

New churches 12% Stable

Charismatic 16% Down

Pentecostal 23% Up

Emergent 3% Up

Min slutsats är att öppna traditionella evangelikaler, lite så där lagom otydliga, så som vi ofta vill vara i missionsförbundet och baptistsamfundet är på nedgång. Att spica till det med lite karismatik tycks inte vara någon riktigt bra väg framåt. Kanske bygger vi delvis på fel grund i GF-kyrkan? Personligen så drar jag slutsatsen att det jag försökt bidra med till GF-kyrkan, genom denna blogg och remissvar har varit rätt. Statistiken föreslår också att Brian MacLaren och N.T. Wright inte är så självklara inspirationskällor för den evangelikala mitten, det är inte säkert att det ger växt i längden.

Konservativa evangelikaler, gärna av den typ som inte är så separatistiska tycks ha framtiden för sig. Min personliga slutsats är att det fortfarande är rätt att läsa John Stott och reflektera över Lausannedeklarationen, det ser som det finns mycket nyttigt att hämta där fortfarande. Det är också så att jag kanske borde läsa mer från bokförlagen IVP, The Good Book Company, Banner of Truth ochChristian Focus (CFP).

Vi ser också att pingstförsamlingar växer så det knakar. Riktiga pingstförsamlingar som vill vara pentakostala. På något sätt träffar de rätt i dagens samhälle, särskilt bland immigranter. Nu är jag inte helt säker att jag känner mig hemma med det, och jag undrar om det leder till stabil tro över tid. Men, jag tror att jag ska bevaka Colin Dye och Kensington Temple lite på avstånd, mycket för att se vad det är som rör sig och kanske kan man få någon idé om hur man lättare kan nå människor från andra kulturer.

Emergent church är inte stora, men de växer. Om det är genuin vilja att nå ut med evangelium som driver så tror jag nog att det här kan vara något som kan bli bra på sina håll. Behålla evangelium men se över formerna och pröva allt på nytt mot vad Biblen lär. Men, jag ser också emergent-teologin som ett verktyg för dem som är allmänt kyrktrötta, och behöver en ursäkt inte tro som fäderna. Personligen så vill jag söka förnyelse genom att gå tillbaka till historien och hitta former som håller över tid, den kanske bästa bok som tar både stabil teologi och emergents tankar om förnyelse är "Deep Church: A Third Way Beyond Emerging and Traditional".

onsdag 14 september 2011

Nattvarden som ett verkande tecken

En av mina favoritförsamlingar har texten "Till åminnelse" skriven på nattvardsbordet, jag tror det väl fångar min syn på nattvarden.

I 1861 års baptistbekännelse punkt 8 kan man läsa en påtagligt sparsam beskrivning av nattvarden:

"8. Wi tro, att Dopet bör meddelas endast åt sådana, som sjelfwa hafwa aflagt en sannolik bekännelse af en lefwande tro uppå Christum; att det blifwer tillbörligen förrrättadt endast genom hela menniskans neddoppning i vatten; samt att det bör föregå upptagandet i församlingens gemenskap och begåendet af Herrans Nattward."

Kanske var det så att man i en rörelse som var en blandning av reformert baptiströrelse och luthersk folkväckelse medvetet var försiktig att säga för mycket om nattvarden. Kanske ville man lämna en plats för en luthersk förståelse av nattvarden för dem som växt upp så.

I Borekullabekännelsen har man en mer utarbetad nattvardslära:

"9 ARTIKELEN.

Om den Heliga Nattwarden.

Denna af Herran åt församlingen förlänade nådefullo stiftelse, hwilken wi betrakta såsom ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör anwändas, består deruti, att brödet, brutit af den dertill i församlingen förordnade, under afkunnandet af instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall anammas af församlingens medlemmar, och likaledes äfwen winet ur kalken.

De återlösta af Herran skola genom denna måltid, efter den gifna heliga och saliga befallning åt dem, förkunna hans död till dess han kommer, såsom den enda grund för deras lif och wälfärd. Genom detta förkunnande blifwer Guds Sons åminnelse lefwande uti deras hjertan, han wisar sig ånyo för själen uti sin blodiga skönhet.
Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka. Christi Lekamens och blods gemenskap uti åtnjutandet af den Heliga Nattwarden skall wara en gudommelig underpant för den rättrogne, hwarigenom medwetandet af hans andel i Christo och i hans offer ökas och stärkes, och hwarigenom syndernas förlåtelse alltid åter blir den rättrogne förnyad och förwissad.

Den Heliga Nattwarden är uteslutande för sådana, som, omwända genom Guds nåd, hafwa blifwit hans egendom och undfått den Heliga Döpelsen."

När jag läser "Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka." tycker jag att jag ser spår av Kalvins nattvardslära, där nattvarden är ett verkande tecken. Att det är mer än till åminnelse, att vi på ett andligt sätt äter Kristi kropp och Kristi blod. Men ändå ingen transsubstantion, ingen konsubstantion.

En bok som beskriver en kalvinsk nattvardslära så som den såg ut i Skottland 1589 är "The Mystery of The Lord´s Supper" som består av predikningar av Robert Bruce. En riktigt trevlig bok, som dock tar sin tid att läsa igenom även om den är tunn. Visst finns det ett visst sakramentalistiskt drag i delar av baptisternas historia, särskilt på de brittiska öarna. För mig har den här boken öppnat en förståelse av ett en nattvardsyn som gör mer än bara åminnelse, men som ändå inte blandar in sig i underlig kristologi eller förvandlingar som bygger på medeltida filosofi.

Så även om jag tror att nattvarden i huvudsak är åminnelse, så har jag en viss öppenhet för att den i viss mån också kan vara ett verkande tecken.

lördag 10 september 2011

Tim Kellers "Varför ska jag tro på Gud?"

Reformed Baptist Seminary har skrivit en recension över Tim Kellers "Varför ska jag tro på Gud?", finns att läsa här.

Timothy Kellers "The Reason for God" är kanske det mest intressanta i svensk kristen bokutgivning på länge. Här är en evangeliserande och apologetisk bok som är lättläst och lättförstådd och kommer från ett reformert perspektiv. På många sätt en underbar resurs, jag kommer att ta med mig många av tankarna och resonemangen ur boken in i församlingsarbetet. Kellers empati och kulturförståelse ger både styrkor och svagheter, han vet hur man formulerar sig på ett sätt som går hem hos en samtida bildad publik, samtidigt så känns det ibland som Keller också av den anledningen blir vag när det gäller delar av trons grunder som kan vara stötande för den moderna människan.

Så vad säger då Reformed Baptist Seminary? De giller boken på många sätt men ser också tre invändningar:

1. "First, for a book written to defend the faith and present reasons for believing in God there is a jarring lack of Scripture."

2. "The second frustrating element of the book is Keller’s minimalism in regards to the faith he is defending."

3. "The last and most troubling element of frustration with The Reason for God is the way in which key doctrines seem to be over adapted and contextualized to our culture’s sensibilities. The doctrines of hell, sin, and the nature of what Christ endured on the cross are some of the least palatable teachings in the Bible to modern ears, but they are also some of the most important."

Så vad gör man? Det ligger en del i kritiken. Samtidigt är det kanske en av de absolut bästa böckerna på svenska i ämnet idag. Min slutsats är att jag kommer att använda boken så mycket jag bara kan, och rekomendera den till alla. Samtidigt som kommer jag också att se det som en grund lagd för ett vidare samtal där man kan förklara synd och korset på ett djupare sätt, trons själva grundbult.

Utan en riktig förståelse av synd och Jesu ställföresträdande offerdöd blir påfallande mycket i klassisk kristen tro rätt så obegripligt.

Just nu känns det som vi har enorma pedagogiska problem i svensk kristenhet, åtminstone där jag finns, mycket för att vi genom en otydlig lära om synd och korset fått svårt att ens förklara de enklaste sakerna i läran.

Kanske är universalism det som oroar mig mest just nu, läran om att alla kommer till himmlen. För mig känns det som att universalism i praktiken kväver verklig evangelism. Karl Barth må ha många företräden som teolog, men frukten av Barthiansk teologi smakar inte så sött som många kanske hade hoppats och trott.

Men, idag ska bli en bra dag och jag ska berätta om Jesus i ord och handling för så många jag kan. Tim Kellers "Varför ska jag tro på Gud?" är en bok jag gläds över och som jag hoppas kan komma att ligga till grund både för goda samtal och sann omvändelse.