söndag 16 oktober 2011

Varför jag gillar döparrörelsen

Nu är det här ju rysk propaganda, men samtidigt är det en påminnelse om varför jag känner mig hemma i döparrörelsens tradion med anabaptister och baptister, snarare än i statskyrkotraditionen.



Det ligger en djup sanning i läran om församlingen som en samling av troende som frivilligt valt att sluta sig samman.

När man blandar in tvång och politik i kyrkan kan det gå väldigt fel, det finns många exempel på det. Människor drivs på många sätt av längtan efter pengar och makt, för en del har kyrkan blivit ett verktyg för att nå pengar och makt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar