söndag 30 januari 2011

Säger Bibeln att man inte ska slänga mat?

Av någon anledning hade vi ett samtal utöver det vanliga vid kyrkkaffet idag. Lite sådär oförutsägbart och böljande som jag gillar. Visst skulle någon ut och åka skidor på eftermiddagen och visst talade vi om den fina psalmsången. Men, så råkar vi komma in på lagen i Gamla Testamentet och på vilket sätt den gäller idag. Många delar av lagen gäller inte längre, men samtidigt säger ju Jesus att han inte kommit för att upphäva lagen. Vi tar upp regler om mat, och det är då en av damerna säger att regeln att inte slänga mat fortfarande gäller. Jag känner mig dum, var står det i Bibeln? Hon citerar från Bibeln, där Jesus ger mat åt fem tusen:

"Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar." (Matt 14:20)

Jag hade aldrig tänkt på det, men för en dam som jobbat som husmor många år, var det naturligt. Istället för att slänga den överblivna maten, så samlade man ihop den för att äta senare eller kanske lämna till behövande. Jesus gör något förebildligt. Det är sådant kanske just en husmor kan se när hon läser och tolkar Bibeln. Flera perspektiv på samma text är nyttigt. Jag tror att det är mycket viktigt för församlingen att läsa Bibeln tillsammans och låta tolkning brytas mot tolkning. Tillsammans låter vi den Helige Ande leda oss och hjälpa oss att få ljus över Bibelordet.

I inlägget "Den Gudomliga Lagens ändamål (tygel, spegel, regel)" reflekterar jag över lagen i Svenska Baptisters Bekännelse 1861 punkt 7:

"7. Wi tro, att det är den Gudomliga Lagens ändamål att wara: 1) en tygel för det ogudaktiga, till att afhålla dem ifrån utöfwandet af allt deras hjertans onda uppsåt; 2) en tuktomästare att bringa syndare till Christum, i det den förehåller dem Guds rättwisa fordran och Hans wrede öfwer synden, visar dem deras oförmåga att uppfylla denna fordran, och sålunda hos dem uppwäcker behofwet af nåd och syndernas förlåtelse; 3) en regel för de troendes wandel, att efterföljas i det Nya Förbundets anda; — samt att lagen i och för dessa bruk bör inskärpas hos alla."

fredag 28 januari 2011

Varken liberal eller karismatisk!!!

I Sverige talar vi ibland om kristna och församlingar som liberala eller karismatiska. Precis som det inte fanns något tredje alternativ, varken liberal eller karismatisk. Kanske är det arvet från Levi Pethrus och Ongman som gjort att vi tenderar att dessa två alternativ och inget annat, kanske Ulf Ekman har en del i det också.

Personligen dras jag till evangelikal kristendom som inte lägger fokus på det karismatiska. Ett utslag för det hos mig är kärleken till baptiströrelsen och dess historia. I 1861 års baptisbekännelse är fokus Jesus, frälsningen och livet tillsammans som församling.

Josef på Bergsjöbloggen berättat i inlägget "Min väg ut ur den karismatiska rörelsen" hur han kom att se Bibeln i ett annat ljus och dras mot den evangelikalt reformerta rörelsen. Se gärna hans nya webbsida "Only Grace".

Det pågår ett lågmält underjordiskt reformert uppvaknande i Sverige. Jag tror att det är en återgång till många grundläggande bibliska sanningar som var grunden i svensk frikyrkorörelse. Det kan förstås slå över och dra och fel håll, men det jag ser nu på webben och bland människor jag träffar är i grunden sunt. Det kommer att bli ytterligt spännande att se var det tar vägen.

Gå gärna in på webbsidan "Uppståndelsen", där finns en del läsvärt och lyssningsvärt. Min förhoppning är att man kommer att samlas runt någon sansad reformert bekännelse som till exempel New Hampshire Confession.

tisdag 25 januari 2011

Det här var ditt liv

Mina ögon tåras när jag ser den här filmen. Det är så här det är. Jag blir ödmjuk och mycket tacksam över Jesus som givit mig tro.



Många i våra kyrkor menar att alla kommer till himlen, men jag tror inte att det är det Bibeln säger. Jag tror att Chick fångar en biblisk lära i "This was your life", även om framställningssättet är lite osvenskt. I vårt uppdrag ingår att vara bibliska och stå för Bibelns lära, även när den avviker från det kringliggande samhällets värderingar. Om det är något som är radikalt i dag så är det att stå upp för den klassiska kristna trons läror.

1861 antar svenska baptister en bekännelse som i paragraf 12 har:

"12. Wi tro, att denna werd skall hafwa en ända; att wår Herre Jesus Christus på den yttersta dagen skall åter uppenbara Sig på jorden, uppwäcka de döda ifrån deras grafwar och hålla en allmän dom, uti hwilken alla ogudaktiga skola blifwa oåterkalleligen fördömda till ewigt straff, men alla troende och rättfärdiga högtidligen insatta uti besittningen af det rike, som dem tillredt war ifrån werldens begynnelse."

Jämför gärna med inläggen "Sveriges enda Barthian" och "Berkouwer om Barth och universalism".

söndag 23 januari 2011

Learning Jesus Christ Through the Heidelberg Catechism

Har försökt gå igenom Karl Barths "Learning Jesus Christ Through the Heidelberg Catechism" i helgen. Tyvärr gav jag upp efter ett tag. Jag vet inte om det är mig eller Karl Barth det är fel på, vi gick inte bra ihop. Kanske är det en relation som aldrig kommer att bli bra.

Heidelberg Katekesen däremot är underbar. Just nu följer jag Kevin DeYoungs "The Good News We Almost Forgot: Rediscovering the Gospel in a 16th Century Catechism", katekesens text med DeYoungs kommentar. Mycket bra så långt som jag läst.

Heidelbergkatekesen var tänkt för mer ekumeniskt bruk, och är fokuserad på evangelium, inte att förklara varför alla andra har fel. Den Augsurgska bekännelsen som kontrast är ju ganska tydlig i vilka som bör fördömas, bland annat ligger ju jag som "vederdöpare" ganska illa till där. Jag har börjar undra om inte en svensk version av Heidelbergkatekesen kunde vara användbara för församlingsbruk.

onsdag 19 januari 2011

Borekullabekännelsen

Borekullabekännelsen
Skriven av F.O. Nilsson till den första Svenska Baptistförsamlingen. En tysk baptistisk bekännelse låg till grund (1847 års tyska baptistbekännelse). F.O. Nilsson grundläggande skolning i baptistisk teologi kom från J.G. Oncken, det är något som syns i denna bekännelse.

Enligt N.J Nordström ”En Kulturbild” 1926. En del korrektur återstår innan bekännelsen är i fullt publicerbart skick.

TROSBEKÄNNELSE.
1 ARTIKELEN. Om Guds ord.
Wi tro, att de Heliga Skrifter af Gamla Testamentet, nemligen de fem Mose Böckerna Josua bok, Domareboken, Ruths bok, de tvenne Samuels böckerna, de tvenne Chrö¬nike böckerna, Esra bok, de tvenne Konungaböckerna, Nehemia bok, Esters bok, Jobs bok, Psalmerna, Salomins Ord-språk, Salomons Predikare, Salomons Höga Visa, Profe¬terna, Esaias, Jeremias, Jeremie Klagovisor, Hesekiel, Daniel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Micha, Nahum, Habakuk, Zephanja, Haggai, Zacharias och Malachia, — likaså de Heliga Skrifter af Nya Testamentet, nemligen Mathei, Marci, Lukas och Johannes Evangelium, Apostlarnas historia af Lukas, Pauli bref till Romarna, Pauli tvenne bref till Chorintherna, Pauli bref till Galaterna, Ephesierna, Philipperna och Colosserna, Pauli tvenne bref till Thessalonikerna, Pauli tvenne bref till Timotheus, Pauli bref till Titum, Pauli bref till Philemon, Petri tvenne bref, Johannes trenne bref, Brefwet till Ebreerna, Jacobs bref, Judas bref, Johannes Uppenbarelse — verkligen äro ingifna af den Heliga Anda, så att dessa böcker alla tillsammans måste utgöra den Gudomliga uppenbarelsen för mennisko¬slägtet och den enda källan till Guds kännedom såsom den enda regel och rättesnöre för tro och lefnad.

2 ARTIKELEN.
Om Gud.
Wi tro, att blott en lefwande sannfärdig, och ewig Gud är: Fadren, Sonen och den Heliga Anda. Till sin natur och sina egenskaper äro de fullkomliga, ewiga lika och oskiljbara, så att Fadren är sann och ewig Gud, Sonen sann, ewig Gud och den Heliga Anda sann, ewig Gud. Wi tro dock icke på tre gudar utan blott på en ewig, allsmäktig, allwis, allwetande, allestädes närwarande Gud. Till kunskap om denne Gud kan människan komma allenast genom den Heliga Skrifts och den Heliga Andas gudomeliga uppenbarelse.

3 ARTIKELEN.
Om synden.
Wi tro, att Gud skapade den första menniskan efter sin afbild, en upprigtig, helig och oskyldig varelse, i stånd till att förhärliga sin Gud och i förening med Honom lefwa salig. Genom Satans list föll människan i synd, afföll från Gud och förlorade Guds beläte och råkade då till kropp och själ i dödens tillstånd. Då nu alla menniskor hafwa framsprungit ur Adams säd, så hafwa de desslikes blifwit delaktiga af samma fallna och helt fördärfwade natur, så att de, aflade och födde i synd, äro wredens barn, helt oförmögna och owilliga till allt gott, men förmögna och benägna till allt ont.

4 ARTIKELEN.
Om återlösningen.
Wi tro, att Gud icke på annat sätt kunde återlösa menniskan ifrån de förskräckliga följder af sitt fall, än igenom en fullgiltig tillfyllestgörelse och tillfridsställelse af sin Heliga rättfärdighet; fördenskull liar han af ewighet be-stämt sin enfödde Son, Jesum Christum, till syndoffer. Christus lefwande Guds Son, utwald af Gud, infann sig på behörig tid uti syndelig kötts liknelse på jorden, och för-enade uti densamma sin Gudommelighet med den menskliga naturen, med en werkelig menniskosjäl och mennisko¬kropp, som likwäl war och blef fullkomligt ren och obefläckad, så att det aldrig förekom någon synd, hwarken uti Jesu hjerta eller uti hans yttre lefnad. Alltså bewisade han i gärning lydnad, i det han för oss uppfyllde hela den Gudommeliga lagen, och i lidande, i det han öfwerlemnade sin kropp och själ såsom ett offer för oss. Han war en förbannelse för oss, då han bar Guds wrede, wåra synders straff.
Wi tro, att denna ewigt fullgiltiga återlösning af Guds Son, är den enda grund för war salighet, och att utaf densamma tillgift för alla wåra synder och öfwerträdelser, Rättfärdiggörelse, en ewig rättfärdighet, befrielse från död, djewul och helfwete, och det ewiga lifwet skall blifwa vår lott, såsom och att wi derigenom få magt att hata synden, döda henne, och wilja ,att göra det goda. Sedan Christus fulländat återlösningen genom sin död, har han på tredje dagen uppstått ifrån de döda, uppfarit till Himmelen, satt sig på Majestätets högra hand i höjden, och sändt oss sin Heliga Anda, samt giör oss williga att genom tron emot-taga wälsignelsen av denna härliga återlösning. Såsom öfwerste-prest går han för oss till Faderen, är hos oss alla dagar till werldens ända, och skall sluteligen införa oss uti himmelen, hwarest han har beredt oss rum.

5 ARTIKELEN.
Om Utkorelsen till Saligheten.
Wi tro, att det af ewighet har warit det fria, af intet utom sig sjelf lcdsagade wälbehaget, som bestämde Guds föresats att återlösa syndare. Derföre, såsom det före Werl¬dens grundläggning beslöts af den outgrundeliga förbarmande kärleken i Gudommeligheten .att Jehowa, den smorde, genom sitt menniskoblifwande och sin död skulle blifwa frälsare, så blefwo personer av det förlorade menniskoslägtet, åt hwilka den werkliga återlösningen under tidernas lopp skulle blifwa tillegnad, äfwen utwalda af Fadern, deras namn uppskrifna i Himmelen, de sjelfwa öfwerlemnade åt återlösarens händer såsom hans folk, såsom hans hjords får, för hwilka han will låta sitt lif, såsom hans arf, såsom hans dödskamps byte, och såsom hans brud. Pet ewiga lifwet i Christo beskäres åt dessa personer. Tillika förordnades alla medel som skulle bringa dem till tro på Christum, till helighet och sluteligen till ewig salighet. Sådant Guds oföränderliga och ewigt fastställda rådslut, så att de, hwilka det träffade, de utwalda, kunna icke ryckas ur Christi händer; långt mer blifwa de bevarade genom Guds magt i tro och kärlek på Christo, tills de hafwa blifwit medarfwingar af hans härlighet.

6 ARTIKELEN.
Om Nådemedelen och deras ordning.
Wi tro, att Gud har stiftat Nådemedelen, genom hwilka han drager syndare till sig och tillegnar dem den wälfärd, som Christus förwärfwat. Gud har träffat en öfwerwägd bestämd ordning för desamma, hwilken icke, utan öfwerträdelse af Guds wilja, af oss far ändras. Guds ord bör först användas. De som derigenom, under .den Heliga Andas werkningar, blifwa omwända öfwerlemna sig då åt Christi församling genom dopet, och medlemmarne af denna för-samling fire uti densamma Nattwarden, till förkunnande af Christi död och till förtroligaste gemenskap med honom. Helgonens gemenskap finner tillika sitt högsta uttryck i densamma. Dock är bönen själen i dessa nådemedel, och i nådaståndet öfwerhufwud. Den begynner med det första moment till det nya lifwet och upphörer icke.

7 ARTIKELEN.
Om Syndarens omwändelse genom Guds Ord.
Salighetens wäg är, att menniskan genom Guds ord, som är lefwande och kraftigt, blifwer uppwäckt ur sin djupa syndasömn, erkänner hjerteligen sina synder och sin skuld. Uti känsla af sin fara tager hon sin tillflygt till Christum, såsom sin enda Frälsare och saliggörare, och emottager genom tro på honom sina synders eftergift, och det vittneshörd i sitt hjerta, att hon är Guds barn och arfwinge till det ewiga lifwet. Denna, stora. förändring i syndarens hjerta oeh hans kännedom är den Helige Andes uteslutande werk, som efter Guds Nådiga wilja beledsagar ordet med sin Allsmäktiga och kraftiga werkan, derigenom åstadkommer han den köttsligt sinnade syndarens nya födelse, öppnar hans hjerta, upplyser hans själ. och frambringar den lefwande tron på Christum.

8 ARTIKELN.
Om den Heliga Döpelsen.
Wi tro, att den Heliga Döpelsen, som är förordnad af Christus och efter Nya Testamentets bestämda uttalande, skall stå fast i. kyrkan till hans återkomst, deruti består. att den som döpes skall af en dertill förordnad herrans tjenare i Fadrens, Sonens och den Heliga Andas namn neddoppas under vattnet och åter ur detsamma upplyftas. Endast på detta sätt blifwer den Gudommeliga befallningen uppfylld, och den djupa ursprungliga betydelsen av denna Christi ordning bibehållen. Äfwen så hafwa personerna noga blifwit betecknade i den Heliga Skrift, som skola underkasta sig denna anordning och med tacksamma hjertan antaga detta Nådemedel, nemligen blott sådana menniskor, lika mycket hwilket folk de tillhöra, som förut genom Ewangelium och Guds fria nåd hafwa blifwit omvända ifrån sina synder till Christum, och tro på honom af allt hjerta såsom deras Återlösare. Döpelsen är förstlings frukten af tro och kärlek till Christum, inträdet till tro och lydnad emot Herran och hans församling. Den är den högtideliga förklaring, syndarens bekännelse, som har erkänt syndens förskräckelse och hela sitt wäsendes fördömelse: att han sätter allt sitt hopp allenast på Jesu Christi, sin frälsares, död och uppståndelse och tror på honom såsom återlösare ifrån förbannelsen och syndens lön, att han öfwerlemnar sig med kropp och själ åt Christus, och antager honom såsom sin rättfärdighet och styrka, att han dödar sin gamla menniska och önskar att wandra med Christo i ett nytt lif.
Men döpelsen är äfwen Guds högtideliga förkunnande och försäkran till den trogne, som blifwit döpt, att han har blifwit nedsänkt i Christo Jesu, och alltså dött, blifwit beegrafwen och uppstånden med honom; att hans synder äro aftwagna, och att han är ett kjärt Guds barn, till hwilket Faderen hafwer wälbehag. Döpelsen skall framkalla uti den döpte ett bestämt och kraftigt medvetande om hans frälsning och salighet, och sådant will Gud tillwägabringa genom en besegling med den Heliga Anda, likwäl blott då, om han förut genom denna Anda har werkat den sanna tron på Guds Son, på hans döds kraft och på hans uppståndelse.
Döpelsen har det egendomliga, att den blott en gång skall werkställas, då deremot de andra nådemedlen under hela en Christens lefnad blifwa upprepade oeh förnyade, der-före är det i synnerhet nödigt att denna handling sker rätt.

9 ARTIKELEN.
Om den Heliga Nattwarden.
Denna af Herran åt församlingen förlänade nådefullo stiftelse, hwilken wi betrakta såsom ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör anwändas, består deruti, att brödet, brutit af den dertill i församlingen förordnade, under afkunnandet af instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall anammas af församlingens medlemmar, och likaledes äfwen winet ur kalken.
De återlösta af Herran skola genom denna måltid, efter den gifna heliga och saliga befallning åt dem, förkunna hans död till dess han kommer, såsom den enda grund för deras lif och wälfärd. Genom detta förkunnande blifwer Guds Sons åminnelse lefwande uti deras hjertan, han wisar sig ånyo för själen uti sin blodiga skönhet.
Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka. Christi Lekamens och blods gemenskap uti åtnjutandet af den Heliga Nattwarden skall wara en gudommelig underpant för den rättrogne, hwarigenom medwetandet af hans andel i Christo och i hans offer ökas och stärkes, och hwarigenom syndernas förlåtelse alltid åter blir den rättrogne förnyad och förwissad.
Den Heliga Nattwarden är uteslutande för sådana, som, omwända genom Guds nåd, hafwa blifwit hans egendom och undfått den Heliga Döpelsen.


10 ARTIKELEN.
Om Herrans Församling.
Genom döpelsen blifwa wi upptagna uti Christi Församling på jorden, och Herren har förordnat den till ett Nådemedel för oss. Öfwerensstämmande med Jesu Christi och hans Apostlars befallning, likasom med den Apostoliska tidens exempel, och för att kunna bringa alla Nya Testamentets anordningar i utöfning, är det hwarje till Gud omwänd troendes pligt, att icke stå der allena för sig sjelf utan att förena sig med andra herrans Lärjungar, såsom lemmar af en lekamen och såsom ett Gudshusets lefwande stenar för att uppbygga sig inbördes, att trösta och fortbringa på salighetens wäg, för att framhärda i Apostlarnas lära, i gemenskap, i bröds brytande, i bön. En sådan förening af Christi Lärjungar, ordnad efter Guds ord, är en Christlig Församling. Nya Testamentet förblifwer församlingens oföränderliga regel och rättesnöre.
Embeten uti Församlingen.
Blott Herren Jesus Christus sjelf är densammas öfwerhufwud; synbara öfwerhufwuden på jorden känner den icke. Församlingen utwäljer utaf medlemmarnas antal sina Äldste, Lärare och Tjenare, hwilka genom ordination beklädas med detta embete.
Med ordination mena wi det bruk, hwilket den Heliga Skrift lärer ass, att personer af församlingen, till tjenst utwalda af deras eller en annan församlings äldste, avskiljas med händers påläggande och genom bön till detta kall.
Med afseende på lefnadswandelen blifwa de, såsom hwarje Församlingens medlem, underkastade kyrkotuckten, dock med iakttagelse af 1. Tim. ,5, 19.
äldsta, och Lärare.
Någon rangordning emellan de Äldste och Lärare är-känna vi icke, utan hålla före, att den Heliga Skrifts benämningar: Biskop, Presbyter o. s. w. icke beteckna några rangsteg.
Lärdom och kunskaper hålla wi för önskvärda för detta embete, dock icke oumbärliga, mena framförallt böra de betingelser finnas, som nämnas i Job. 21, 1.5-17 och der egenskaper och den skicklighet, som i Pauli bref fordras.
De äldsta före Presidium uti församlingens sammanträden, hwilkas ledning de öfwertaga; de äro dermed beordrade att bringa församlingens beslut i utöfning. Dess-utom äro de förpligtade till en trogen och specie' själawård.
Lärarne äro berättigade och förpligtade att predika uti församlingen.
I hänseende till den Evangeliska renheten af deras föredrag, stå de under hela Församlingens uppsigt, som, i den händelsen en predikant aflägsnar sig från Evangeliska läran, såsom den blifwit uppfattad uti denna trosbekännelse, och framhärdar, oaktat all förmaning, wid sin afwikelse, kan skilja dem ifrån deras embete.
Den heliga döpelsen och den heliga Nattwarden förvaltas såwäl af de Äldste såsom ock af Lärarne.
Embetet för en Äldste och det för en Lärare hafwa ofta blifwit förenade på en person.
Det förlikar sig ganska wäl med hans embete, att en äldste eller Lärare öfwar ett werldsligt kall, dock är det under wissa förhållanden önskwärdt, att han uppoffrar sig uteslutande åt sitt andeliga embete. I denna händelsen församlingen önskar detta, är den, enligt Guds befallning, förpligtad att gifwa honom ett anständigt underhåll, efter sin förmögenhet.

Tjenarne.
Diaconerne eller Tjenarne måste äga de i Skriften antydde egenskaper. De understödja de Äldste och Lärarne uti deras embeten, och äro dem behjelpelige, i synnerhet uti församlingens werldsliga angelägenheter.
Medlemmarnas Pligter.
Församlingsmedlemmarnes pligter bestå uti en ömsesidig hjertelig kärlek, uti ett lifligt, werksamt deltagande såväl till andeliga wälfärden, såsom ock i allt lekamligt godt och uti ett samwetsgrant begagnande af Nådemedelen och föreskrifternas efterföljd, som Herren, såsom Församlingens hufwud, sjelf gifwit hafwer. I synnerhet är det hwarje medlems pligt att infinna sig wid den Heliga Nattwardens firande regelmässigt och bewista de af församlingen bestämda sammankomster på söndagen såväl som på en veckodag.
Blott genom den högsta nödwändighet eller för påkommande sjukdoms skull får en församlingens medlem afhålla sig från den heliga Nattwardsfästen och gudstjenstens besök.
Röstning.
På församlingens anförda möten skola alla angelägenheter, så widt sig göra låter, genom röstning afgöras. Wid röstningen hafwa alla medlemmarna lika röster, och afgörandet sker genom de härwid anförda rösternas pluralitet. Ett sådant afgörande har sig då det mindre antalet att willigt underkasta, då frihet och ordning i Guds hus blott på detta sätt kan bibehållas.
Intagning.
En ny medlems intagande kan endast efter föregående bekantskap om hans själstillstånd och efter personlig aflagd bekännelse genom röstning ske. Wid en sådan omröstning är det på det högsta önskanswärdt, att enhällighet af rösterna finner rum.
Kyrkotukt.
Christi förordning i Matth. 18 Capitel från 15 till och med 17 wersen skall hwarje medlem utan undantag strängt följa. Det är hwarje medlems pligt att emottaga en för-maning i kärlek, utan att låta något det ringaste deraf komma till den tredjes kunskap. En broder eller syster af medlemmarna bör efter uteslutandet ur församlingen icke behandlas eller betracktas såsom Guds folk.
Uteslutning.
Församlingen är enligt dess stiftares regel berättigad och förpligtad att genom ordentlig omröstning utesluta sådana medlemmar, hwars lefnadswandel motsäger deras bekännelse, som öfwerträda något af Guds bud och sig genom de på dem ricktade förmaningar icke Wilja föra sig till hjertelig, öppen ådagalagd ånger och till föresats af upprigtig bättring och som alltså framhärda i synden. Äfwen böra de beröfwas medlemmarnas rättigheter. Medlemmar, som göra sig skyldiga till swår offentelig åstadkommen förargelse eller förnyade synder, och hwars blotta ord icke förtjenar någon tro, blifwa utan afseende på försäkran om bättring på samma sätt uteslutna.
En uteslutens återupptagande sker, såsom med hwarje annans upptagande, efter säker pröfning och aflagd syndabekännelse inför församlingen, genom omröstning.

11 ARTIKELEN.
Om Helgelsen.
Wi tro, att ingen menniska kan se Herran utan helgelse. Den är en följd af syndarens rättfärdiggörelse inför Gud genom tron på Jesum Christum och står med densamma i oåtskiljelig förbindelse. Den består deruti, att, sedan syndens herrawälde i den pånyttföddas hjerta är afskaffadt, han nu, genom den Heliga Andas oafbrutna inflytelse, anwänder all flit att döda synden, som ännu alltid widlåder honom, att uppfylla sin Guds lag, och frambringa sin själ och kropp till ett lefwande och Gud wälbehageligt offer, genom hwilket Gud blir förhärligad. Men wid detta sträfwande kan han ännu af mycken swaghet och synd blifwa öfwerraskad, som han aldrig skall undskyla, utan desto djupare ångra, emedan han derigenom förtörnat sin nådige Gud och stört sin frid med honom. Han skall i sådant fall icke finna någon ro, tills han erhållit ny förlåtelse, och skall för framtiden wandra så mycket försigtigare.
En helig barnslig kärlek till Gud och hans bud är det wäsenteliga i helgelsen, och genom denna kärlek, som allstrad i hjertat underhålles och näres af den Helige Ande, omskapas menniskan småningom till Guds beläte. Wi anse, att helgelsen skall utbreda sig genom hela wart lif, och att wi äfwen wid den heligaste wandel alltid behöva Guds genom Christi blod gifna nåd.

12 ARTIKELEN.

Om Guds Lag. Öfwerhufwud om Lagen.
Wi tro, att fastän wi lefwa under det nya förbundets nådes hushållning, likwäl den Gudommeliga lagen, såsom den gafs redan i Paradiset, yttermera på Sinai förklarades, och af Herran Jesus på det härligaste blef förklarad, icke är satt utan kraft och verkan, utan hädanefter som tillföret har sin nytta och rätta anwändande. Men den samma är trefalldig:
a) Den skall lägga ett bet och bettsel i munnen på menniskornas wilda och obändiga böjelser och upehålla Guds helighet och rättfärdighet på jorden.
b) Den skall gifwa kännedom om synden och blifwa en tucktomästare till Christum, i det den uti sin helighet och rättfärdighet, i sitt stora omfång och i sin andeliga innebörd wisar den syndiga menniskan omöjeligheten att hålla den, och derutaf uppwäcker behof af nåd och förlåtelse.
e) Den skall wara ett ljus för den pånyttfödda, när han har sådan lust till Guds lag efter den inwertes menniskan, att han icke förfelar om den rätta wägen, icke faller på sjelfwald rättfärdighet, och alltid behåller det heliga mål för ögonen, till hwilket han är bestämd, att blifwa helt och hållet förnyad till Guds beläte, detta allt för sitt kötts swaghets skull, som alltid ännu widlåder honom på jorden.
Hwad den ceremoniela delen af lagen beträffar, så tro wi, att den samma till alla delar är uppfylld af Christus, och då uti honom wäsendet är uppenbarat för skuggan, så är denna satt å sido, och uti Jesu offer, med tron uppfattadt, ligger fullkomnandet af denna del af lagen. Men hwad den sedelärande, Moraliska delen af Iagen beträffar, som är framstäld uti de tio budorden, så tro wi, att deruti är uttryckt Guds wäsen och wilja för alla tider, och att himmel och jord förgås, förrän en prick af lagen förfaller.

Om Sabbaten förnämligast.
Alla Guds bud ibland de tio äro alltså af lika wärde och helighet, och wi tro det uttryckligen af fjerde budet rörande Sabbaten. Wi anse oss förpligtade, efter dess innehåll, att arbeta i sex dagar med oafbruten flit och stor samwetsgrannhet uti wåra borgerliga kalls angelägenheter, att använda wåra kropps och själs krafter till werldens nytta. Men icke dess mindre förpligtar oss budet att helga en av de sju weckans dagar helt och hållet åt Herran och att på densamma hwila ifrån arbete; det bjuder att owillkorligen underlåta hwarje sysselsättning, som har afseende på wårts bröds samling (timliga) såsom ock hwarje annat werldsligt arbete, som icke är nödvändigt, eller af kärlek fordras efter Christi exempel. Herrans dag skall efter den första Christna kyrkans exempel firas såsom de Christnas Sabbat, till befordran af Guds kännedom och sann Gudsfruktan, till hjertelig förbindelse med Christi lemmar, såsom till arbete för Guds rike. Derföre anse wi, att hwar ock en på denna dag bör flitigt läsa den Heliga Skrift, att barnen då böra underwisas, och att man bör regelmässigt besöka Gudstjensten. Wi akta denna dag såsom en kostelig gåfwa af Gud och för en Christen församlings bestånd helt och hållet nödwändig.


13 ARTIKELEN.
Om äktenskap.
Wi tro, att äktenskapet är stiftat af Gud till ömsesidig hjelp emellan man och qvinna, till menniskoslägtets förökelse och till otuckts förmenande, såsom ock att mannen blott får taga en qwinna till hustru, och qwinnan blott en man till äkta make under det båda ännu äro wid lif. Wi hålla före, att Christna böra inträda i äktenskap i Herranom blott med troende. Såsom en gudommelig och borgerlig anordning bör äktenskapet hafwa bekräftelse af båda: Den sednare rättar sig efter landets lagar, den förra sker genom Guds ord och bönen uti Herrans församling. Wi anse äktenskapsskillnad, om den sker af anledningar, som icke öfwerensstämma med Guds ord, för otillbörlig, äfwensom att sådana skilda åter ingå i äktenskap. Men händer, att äktenskapsbrott och öfwergifning af illwilja inträffa, då må skillnad äga rum, och den oskyldige kan åter inträda i äktenskap. Wid äktenskaps-skillnad måste såsom vid giftermål den borgerliga lagens bestämningar upprätthållas.

14 ARTIKELEN.
Om den borgerliga öfwerheten.
Wi tro, att öfwerheten är förordnad af Gud, och att han är beklädd med magt till de anständigas skydd och till missdådares bestraffning. Wi anse oss förpligtade att bewisa en owillkorlig lydnad för alla dess förordningar, om dessa icke inskränka den fria utöfwningen af wår Christeliga trosbekännelse, och genom ett stilla och lugnt lefwerne i all Gudsfrucktan lätta för den dess tunga arbetsbörda. Äfwen anse wi oss pligtiga efter Guds befallning att bedja för öfwerheten, att den efter Guds wilja och hans nådiga skydd så måga handhafwa sin anförtrodda magt, att frid och rättwisa derigenom widmagt hålles.
Derföre anse wi, att edens missbruk är en Christen för-bjudet, men att eden — nemligen det wördnadsfulla, högtideliga wår Guds anropan såsom wittne af sanningen — Lagligen affordrad och afgifwen, blott är en bön af en owanlig form.
Wi tro, att öfwerheten, hwilken äfwen under Nya Testamentet icke bär swärdet förgäfwes, har rättighet och skyldighet att straffa med döden, äfwen att bruka swärdet emot landets fiender till sina anförtrodda undersåtars skydd, och wi anse oss derföre pligtige, om wi blifwa uppfordrade af öfwerheten, att göra krigstjenst. Icke destomindre kunna wi äfwen uppricktigt förena oss med sådana, som i hänseende till eden och krigstjensten icke dela wår öfwertygelse.
Wi se oss genom wår troslära icke hindrade att bekläda ett Öfwerhetsembete.

15 ARTIKELEN.

Om Herrans återkomst, de dödas uppståndelse och den
yttersta Dommen.
Wi tro på Herrans Jesu Christi återkomst i magt och härlighet. Wi anse hans uppenbarelses dag för återlösningsverkets krona, ty på den samma skola alla werldens ögon skåda hans sanning och underbara härlighet; de skola se den krönte ärones Konung, och med honom hans brud Församlingen; ty de afsomnade i Christo skola kroppsligen uppstå uti oförgänglig härlighet, de skola se honom såsom han är, tillika wara med honom och regera med honom.
Wi tro äfwen på de ogudaktigas uppståndelse och på werldsransakningen, då alla människor måste uppenbaras för Christi domstol, att undfå efter deras handlingssätt under lifstiden. 1)å skall Guds Son gifwa åt en och hwar, som i tro tjent och efterföljt honom, ewig salighet, äfwen så skall han fälla öfwer alla ogudaktiga den ewiga fördömelsens dom. Wi tro fast på den Heliga Skrifts bestämda och klara förkunnande, hwilken avmålar menniskans salighet och osalighet efter detta lifwet såsom oföränderligt, och tro, att båda tillstånden äro ewiga, alltså att ingen öfwergång ifrån det ena tillståndet till det andra äger rum, och att ingen frälsning efter döden är möjlig.
Wi påminna oss war Herras Jesu Christi ord: Si jag kommer snart! och med Andan och bruden, såsom hwars wäsentliga lem wi betrakta oss, ropa wi amen. Ja, kom, Herre Jesus!

måndag 17 januari 2011

Pastorns utbildning och egenskaper 1847

Dagen skriver om den nya gemensamma pastorsutbildningen för EFK, Pingst och Allians. Det är intressant att se vad de tyska baptisterna 1847 tyckte var viktigt för äldste eller lärare, det vi idag kallar pastor.

"Lärdom och kunskaper håller vi för önskvärda för detta ämbete, dock icke oumbärliga, men framförallt bör de betingelser finnas, som nämnas i John. 21:15-17 och de egenskaper och den skicklighet, som fodras i Paulus brev."

Jag tror att den nya mer församlingsbaserade utbildningen, där det också finns ett starkt inslag av folkhögskola ock högskola kommer att ha bra förutsättningar att ge den helhet av kunskap, karaktär och kärlek till Jesus som man ville ha 1847. Inte bara akademisk lärdom.

Det kommer att bli intressant och se hur det kommer att bli när det förverkligas.

lördag 15 januari 2011

King James Bible 400 år

I år är den gamla King James Bible 400 år. Ibland undrar jag om vi borde kalla den Kung Jakobs Bibel på svenska (skämt).

Kevin Bauder gör ett bra case för att använda KJV senaste utgåvan av nyhetsbrevet "In the Nick of Time".

Jag använder KJV ganska regelbundet som referens, det är intressant att jämföra med moderna översättningar. Visst är det svårt att läsa gammal engelska, och visst finns det bättre textunderlag idag, men ändå gillar jag KJV.

Bland vissa konservativa i engelsktalande länder finns det de som menar att Gud andades igen 1611. Att King James översättningen är det inspirerade, av Gud utandade, Ordet för oss idag. Man brukar kalla det King James Only, att den enda riktiga Bibeln för engelsktalande är KJV. Det finns församlingar där man kollar alla som kommer till gudstjänsten så att de har rätt översättning med sig, har man inte KJV så får man inte komma in och fira gudstjänst. Många gånger menar man att det är KJV som gäller vid tolkning, inte grundtexten på hebreiska och grekiska, Gud andades ju igen 1611. Jag blir mer och mer övertygad om att det håller på att bli en nära på heretisk rörelse.

King James Prefered går det att göra ett case för. Det innebär att man tycker att KJV är den bästa översättningen och att det är den man helst studerar och predikar från. Företrädarna menar att textus receptus är ett bättre eller lika bra manuskrift för den grekiska grundtexten och att man erkänner andra översättningar som Guds ord. Det kan diskuteras om KJV har bästa grundtexterna och man kan diskutera om det är rätt att använda en Bibel med så ålderdomligt språk, men ändå är King James Prefered en fullt försvarbar position.

Det kommer att bli intressant att se vilken roll den svenska Reformationsbibeln kommer att få. Det är en modernisering av Karl den XII:s Bibel, och använder sig av samma grundtexter som KJV. Jag har läst en del i NT och jag kommer att köpa helbibeln när den blir färdig, det är bra som referens och vad jag sett ett vackert språk. Samtidigt är jag rädd att det är en översättning, som utan att i sig vara direkt fel, kanske kommer att användas på ett anti-intellektuellt vis, att man låter sig inspireras av King James Only rörelsen.

Det går att läsa en del intressant om King James översättningen på King James Bible Trust.

tisdag 11 januari 2011

Troendeförsamlingen 1847 - församlingsdemokrati

I Dagen kan man läsa att debatten om församlingsfostran tagit fart. Götabrobloggen ger en god analys.

Det kanske mest intressante inlägget är från Mikael Karlendal som formulerar en fråga jag tänkt på mycket den sista tiden:

"Om vi ska vara ”folkkyrka” i stället för troendeförsamling, är det då lämpligt att fortsätta med den föreningsmodell vi har nu, där varje enskild församling är en ideell förening med föreningsdemokrati?"

Är vi på väg mot en folkkyrka utan direkta medlemskrav? Ibland ser det ut så. Hur går det då med vårt sätt att organisera oss? Dagens organisation bygger på att församlingen består av troende som gemensamt känner in och leds av Jesus, det är det som är tanken bakom församlingsmötet. Det fungerar inte på samma sätt i en folkkyrka.

Jag gissar att, om vi går mot folkkyrka, så kommer vi också att gå mot en ökad centralisering, mer fokus på den ordinerade tjänsten och samfundet som har mer tillsyn över församlingarna. Det var exakt det vi såg i remissen för GF-kyrkan. I församlingarna kommer det att bli mer fokus på församlingsledningar, och oftare får vi höra argumenten att de ute i församlingen ändå inte förstår.

Vi ser på amerikanska mega-kyrkor, ofta är nog medlemskapet lösare, och visst är de ofta betydligt mer fokuserade på församlingsledningen och dess vision.

Min övertygelse är att mjuka upp medlemskapet leder till ett annat sätt att leda församlingen, från fokus på församlingsmötet till fokus på församlingsledningen. Jag tror att det var exakt det här som hände i den tidiga kyrkan när den blev mer katolsk, för att hålla fokus när "alla" blev "kristna" så satte man in biskopar med distriktsansvar, sedan mer fokus på prästen i gudstjänsten och till slut påve som håller ordning på allt.

Men, jag kanske har fel.

Det är intressant se hur en troendeförsamlings såg på sig själv i den tyska baptistbekännelsen från 1847, det är min översättning med utgångspunkt i F.O. Nilssons översättning. Det som är slående är det starka fokus som finns på församlingsmötet och församlingsdemokratin.

"10 ARTIKELN.
Om Herrens Församling.
Genom dopet blir vi upptagna i Kristi Församling på jorden, och Herren har förordnat den till ett Nådemedel för oss. Överensstämmande med Jesu Kristi och hans Apostlars befallning, likasom med den Apostoliska tidens exempel, och för att kunna bringa alla Nya Testamentets anordningar i utövning, är det varje till Gud omvänd troendes plikt, att icke stå där ensam för sig själv utan att förena sig med andra herrens Lärjungar, såsom lemmar av en kropp och såsom ett Gudshusets levande stenar för att uppbygga sig inbördes, att trösta och fortbringa på salighetens väg, för att framhärda i Apostlarnas lära, i gemenskap, i bröds brytande, i bön. En sådan förening av Kristi Lärjungar, ordnad efter Guds ord, är en Kristlig Församling. Nya Testamentet förblir församlingens oföränderliga regel och rättesnöre.

Ämbeten i Församlingen.
Endast Herren Jesus Kristus själv är densammas överhuvud; synbara överhuvuden på jorden känner den icke. Församlingen väljer ur medlemmarnas antal sina Äldste, Lärare och Tjänare, som genom ordination kläds med detta ämbete.
Med ordination menar vi det bruk, som den Heliga Skrift lär oss, att personer av församlingen, till tjänst utvalda av deras eller en annan församlings äldste, avskiljas med händers påläggande och genom bön till detta kall.
Med avseende på levnadssättet blir de, såsom varje församlingensmedlem, underkastade kyrkotukten, dock med iakttagelse af 1 Tim 5:19.

Äldste, och Lärare.
Någon rangordning emellan de Äldste och Lärare erkänner vi inte, utan hålla före, att den Heliga Skrifts benämningar: Biskop, Presbyter o.s.v. inte betecknar några rangsteg.
Lärdom och kunskaper håller vi för önskvärda för detta ämbete, dock icke oumbärliga, men framförallt bör de betingelser finnas, som nämnas i John 21:15-17 och de egenskaper och den skicklighet, som fodras i Paulus brev.
De äldsta för presidium i församlingens sammanträden, och leder dessa; de är därmed beordrade att bringa församlingens beslut i utövning. Dessutom är de förpliktade till en trogen och särskild själavård.
Lärarna är berättigade och förpliktade att predika uti församlingen. I hänseende till den evangeliska renheten av deras undervisning, stå de under hela församlingens uppsikt, som, i den händelsen en predikant avlägsnar sig från evangeliska läran, såsom den blivit uppfattad uti denna trosbekännelse, och framhärdar, oaktat all förmaning, vid sin avvikelse, kan skilja dem ifrån deras ämbete.
Det heliga dopet och den heliga nattvarden förvaltas såväl av de Äldste om av Lärarna.
Ämbetet för en Äldste och det för en Lärare har ofta blivit förenade på en person.
Det förlikar sig ganska väl med hans ämbete, att en äldste eller lärare har ett världsligt kall, dock är det under vissa förhållanden önskvärt, att han uppoffrar sig uteslutande åt sitt andliga ämbete. Om församlingen önskar detta, är den, enligt Guds befallning, förpliktad att ge honom ett anständigt underhåll, efter sina möjligheter.

Tjänarna.
Diakonerna eller Tjänarna måste ha de egenskaper som antyds i Skriften. De understödjer de Äldste och Lärarna i deras ämbeten, och hjälper dem, i synnerhet i församlingens världsliga angelägenheter.

Medlemmarnas Plikter.
Församlingsmedlemmarnas plikter består i en ömsesidig hjärtlig kärlek, i ett livligt, verksamt deltagande såväl till andeliga välfärden, samt i allt lekamligt gott och i ett samvetsgrant begagnande av Nådemedlen och föreskrifternas efterföljd, som Herren, såsom Församlingens huvud, själv har givit. I synnerhet är det varje medlems plikt att infinna sig vid den Heliga Nattvardens firande regelmässigt och närvara vid församlingens bestämda sammankomster på söndagen såväl som på en veckodag.
Bara genom den högsta nödvändighet eller för sjukdoms skull får en församlingsmedlem frånvara från den heliga Nattvardsfesten och gudstjänstens besök.

Röstning.
På församlingens anförda möten ska alla angelägenheter, så långt det går, avgöras genom röstning. Vid röstningen har alla medlemmarna lika röster, och avgörandet sker genom en majoritet av rösterna. Minoriteten måste villigt underkasta sig ett sådant avgörande, därför att frihet och ordning i Guds hus bara kan bibehållas på det sättet.

Intagning (av medlemmar).
En ny medlems intagande kan endast efter föregående bekantskap om hans själstillstånd och efter personlig avlagd bekännelse genom röstning ske. Vid en sådan omröstning är det på det högsta önskansvärt, att rösterna är enhälliga.

Kyrkotukt.
Kristi förordning i Matt. 18:e kapitel från vers 15 till 17 skall varje medlem utan undantag strängt följa. Det är varje medlems plikt att ta emot en förmaning i kärlek, utan att låta något det minsta av det komma till den tredjes kunskap. En broder eller syster av medlemmarna bör efter uteslutandet ur församlingen icke behandlas eller betraktas såsom Guds folk (Matt 18:15-17).

Uteslutning.
Församlingen är enligt dess stiftares regel berättigad och förpliktad att genom ordentlig omröstning utesluta sådana medlemmar, vars levnadsätt motsäger deras bekännelse, som överträder något av Guds bud och sig genom de på dem riktade förmaningar inte vill föra sig till hjärtlig, öppen ådagalagd ånger och till föresats av uppriktig bättring och som alltså framhärdar i synden. De bör även berövas medlemmarnas rättigheter (1 Cor 5:1-13 2 Thess 3:6 Tit 3:10,11 1 Tim 1:19,20 1 Tim 6:3-5). Medlemmar, som göra sig skyldiga till svår offentlig åstadkommen förargelse eller förnyade synder, och vars blotta ord icke förtjänar någon tro, blir utan avseende på försäkran om bättring på samma sätt uteslutna (1 Cor 5:1-13 Matt 3:8) .
En uteslutens återupptagande sker, såsom med varje annans upptagande, efter säker prövning och avlagd syndabekännelse inför församlingen, genom omröstning. (2 Cor 2:6-8)"

söndag 9 januari 2011

En helg med med CH Spurgeon

C.H. Spurgeon hade inflytande i det tidiga baptistsamfundet. Bäst kanske det märks hos predikanten Thedor Truvé.

I helgen har jag läst en biografi över Thedor Truvé och sett hur han lärde mycket om predikan av Spurgeon. Truvé har också översatt en samling av Spurgeons predikningar varav jag läst några. Sedan har jag läst Spurgeons "Pastorn hemma och i kyrkan" (eller i originaltitel "Lectures to my students").

Nog får man säga att Spurgeon rimligen betydde mycket gott för baptistsamfundet. En intressant iaktagelse är att i slutet av 1800-talet är det baptistsamfundets Theodor Truvé som ger ut predikningar av Spurgeon, 1947 är det Filadelfia Förlaget som get ut "Pastorn hemma och i kyrkan", är det så att den unge predikanten som vill lära av Spurgeon i slutet av 1800-talet var baptist och 1947 var pingstvän?

Vem är dagens Spurgeon som vi kan lära av och rekomendera till unga predikanter? Det jag direkt tänker är John Piper och John MacArthur, det tycks åtminstone vara de som är efterfrågade på platser där baptismen är mer levande, som i många östländer.

Kanske någon av bloggens läsare har förslag på förebilder för unga predikanter, något som kan motsvara Spurgeon?

fredag 7 januari 2011

Att tänka teologiskt med Paul Fiddes

En församlingsledning får idag många frågor och utmaningar som inte fanns för förr. En del utmaningar kommer från ekumenik, andra helt enkelt genom att samhället har förändrats. Hur ställer man sig till exempel i olika frågor kring medlemskap, dop och nattvard? Hur tänker vi kring mission 2011?

Det blir lätt att man resonerar pragmatiskt och också influenser från en massa olika rörelser man läst om. Det är lätt att man slutar tänka teologiskt och att man missar att tänka utifrån baptistisk identitet.

Paul Fiddes bok "Tracks and Traces: Baptist Identity in Church and Theology" är en god hjälp i att tänka teologiskt i praktiska församlingsfrågor. För Fiddes är inte den baptistiska historien någon belastning som vi gör bäst att göra sig av med, istället visar han hur vi kan ta hjälp av dem som gått före när vi gör vårt bästa för att vara en församling 2011. Fiddes visar hur man en stark baptistisk identitet kan se ut i vår tid.

Jag kan rekomendera "Tracs and Traces" till församlingsledningar som kämpar med dagens frågor. Att tillsammans med Fiddes tänka teologiskt om att vara en församling i tiden, men ändå ha en tydlig baptistisk identitet.

Det är i flera frågor som jag kan känna att Fiddes kanske drar fel slutsater, till exempel förstår jag inte vad han skriver om försoningen. Visst är det så att Karl Barth ligger som en grund för Fiddes teologi, frågan är om Barth håller i längden, eller om den frigörelse från Bibeln som Barth innebär i längden gör att det drar åt fel håll. Men, det är mycket nyttigt att tänka tillsammans med Fiddes även om man inte nödvändigtvis kommer till samma slutsatser.

tisdag 4 januari 2011

Teologisk grund för GF-kyrkan (igen)

Jag har tittat mer på utkastet till Teologisk grund för GF-kyrkan. Sedan har jag också läst det en gång till i ljuset av Andreas Möllers tankar om dokumentet.

En sak jag provat är att göra en fiktiv genomgång av församlingens tro och teologi med en tänkt ny församlingsmedlem med GF-kyrkans dokument som underlag. Det känns som det skulle kunna gå riktigt bra, det är en text som går att förklara och en text som det går att stå för. Det finns också rum för att förklara det som är specifikt lokalt, hur vi blivit ledda av Jesus i vårt lokala sammanhang. Det finns också något lätt uppbyggligt i texten som jag har svårt att förklara.

Min bedömning är att texten:

1. Är pedagogisk, det går att förstå och det går att förklara för någon som är ny. Jag tror det är viktigt. Vi behöver en text vi kan förstå ute i församlingarna.

2. Ger uttryck för en åtminstone halv-evangelikal tro, med utrymme för en hel-evangelikal lokal tolkning. Texten bör kunna tjäna samfundet på ett bra sätt och hantera den bredd som finns.

3. Har en bättre balans mellan samfundsfrågor och lokala frågor. Jag har i något tidigare inlägg förespråkat vikten av att den lokala församlingen får anpassas till lokala förhållanden och att den lokala församlingen får möjlighet att låta sig ledas av Bibeln och Jesus för att nå människor där man är.

4. Har bibelreferenser och en allmän ton gör att det känns som det verkligen är ett dokument som kommer ur Bibel och bön. Ett dokument för kristna församlingar som läser sin Bibel. Det är inte alls samma ton av akademiska nymodigheter som det varit tidigare.

Så fortfarande är jag positiv till det nya dokumentet.

söndag 2 januari 2011

Bibelresurser på iPad

Jag är mycket entusiastisk över att läsa Bibeln på iPad. Den app (programvara) som jag främst använder är Olive Trees BibleReader.

Nedan är en lista på de resurser jag använder mest i Bible Reader just nu:

1. Bibel 2000 och Folkbibeln.
Bibel 2000 är på något sätt svensk standard och Folkbibeln trivs jag väldigt bra med, det är bra att ha tillgång till dessa. Det är något speciellt att läsa Bibeln på sitt modersmål.

2. ESV och HCSB (Engelska översättningar av Bibeln)
ESV börjar bli en standardöversättning av Bibeln för evangelikaler. HCSB är en evangelikal översättning som är rätt modig och vågar gå egna vägar. Båda är moderna och fungerar som ett bra komplement till de svenska översättningarna. HCSB har jag länkad så att man kan klicka och få de bakomliggande grekiska eller hebreiska ordet med en förklaring, det är nyttigt och användbart.

3. Eerdmans Dictionary of the Bible
Ett bibellexikon som är väldigt ojämnt, men ofta riktigt bra. Det är det bibellexikon jag använder mest, mycket för att det är uppdaterat med den senaste forskningen. Samtidigt skulle jag aldrig rekommendera det till någon som är ny i tron, vissa artiklar är allt annat än uppbyggliga.

4. New Unger's Bible Dictionary
Evangelikalt och pålitligt bibellexikon. Jag använder det mest för att få en snabb översikt. Stabilt och bra.

5. Zondervan Encyclopedia of the Bible
En encyklopedi över Bibeln som i den tryckta versionen är i fem band. Nyligen uppdaterad. Går igenom ämnen grundligt. När jag har gott om tid är det underbart att sjunka in i de längre artiklarna. Man får känslan av att fått veta det mesta man behöver när man slagit upp något här.

6. ESV Study Bible och HCSB Study Bible
Två moderna evangelikala studiebiblar med kommentarer till bibeltexten och introduktioner av bibelböcker. Också artiklar i olika ämnen. Många bilder och en del kartmaterial, något som hanteras föredömligt av Olive Trees mjukvara.

7. HarperCollins Study Bible
En Studiebibel som tagit fram i samarbete med Society of Biblical Literature. Kommentarer och bokintroduktioner som speglar den mer liberala huvudfårans forskning. Inte alltid uppbyggligt, men nyttigt som referens för att förstå en del av den diskussions som finns i frikyrkosverige.

8. Reformation Study Bible
En studiebibel som utgår från klassisk reformert teologi. En studiebibel med R.C. Sproul som redaktör är ju bara ett måste.

lördag 1 januari 2011

Blugrass och digitala bibelstudier

Olive Trees bibelmjukvara för iPhone och iPad är riktigt riktigt bra i senaste versionen.



Sedan lyssnar jag på The Farwell Drifters, lite samtida Bluegrass.



Det är vad jag gör en nyårsdag.