Leta i den här bloggen

Läser in...

lördag 28 maj 2011

Ljumma kristna och andliga kristna?

Bland de mer karismatiska i församlingen är det inte ovanligt att man mer eller mindre öppet delar upp troende i två grupper: "Ljumma kristna" och "Andliga kristna". Det här blir ett lite onyanserat inlägg i den frågan, men jag känner att det någon gång måste sägas.

Om man generaliserar lite över vad de säger är de andliga kristna då de som har ett rikt böneliv, åker på Oas-möten, förespråkar olika karismatiska uttryck i bön och församlingsliv och talar gott om Ulf Ekman. De ljumma är alla andra som inte är andedöpta och som inte tycker det är naturligt lyfta händerna i lovsången. De andliga berömmer sig för att stå för den tro kristna alltid haft, medan de ljumma anses stå för en lite smått gudsförnekande liberalteologi.

Nu har de rätt svårt att placera mig, jag passar liksom inte in i någon av grupperna. Micael Grenholm skriver i en kommentar till min blogg att jag har "halv-cessationistiska hållning", vilket nog är sant. Jag skulle nog säga att jag tror på det kyrkan alltid trott och tycker att Hans Weichbrodt är den mest intressanta predikanten idag, men utan att vara sådär väldigt stor fan av Oas-rörelsen. Jag har Levi Pethrus samlade verk i bokhyllan och läser Ulf Ekmans blogg varje dag, men tycker ändå att de inte har rätt i alla punkter. Jag gillar verkligen Hillsongs musik, men lyfter inte gärna händerna under lovsången. Så jag passar inte riktigt in i den svartvita mallen.

Jag tror att de bara finns en sorts kristna, det vill säga troende. I Svenska Baptisters Bekännelse från 1861 ser jag ingen antydning till att det skulle finnas flera kategorier av kristna, jag ser bara att de finns troende och icke-troende. Anthony A. Hoekemas "Saved by Grace" gör mig bara mer övertygad om det. Ett andra separat steg där man blir "andlig" kristen kan jag inte se i Bibeln. Så för mig finns det bara kristna frälsta av nåd, som med Guds hjälp får kraft av växa i tro och helgelse. Som även om det kan komma bakslag och torrperioder, i längden med Guds hjälp, får behålla tron och nå den slutliga räddningen när slutet kommer.

Så jag tror inte det är helt bibliskt att dela upp kristna i andliga och ljumma.

Kanske finns det i det här en i grunden djupare fråga som nog ingen vågar ta i, frågan om alla medlemmar i en normal frikyrkoförsamlingen verkligen tillhör de heliga och fått komma till en levande tro. Den frågan kommar jag inte röra vid. Men jag tror att det är bra om ett tydligt evangelium får finnas med i alla våra sammankomster.

Så förlåt mig för ett generaliserande och onyanserat inlägg, men jag bara kände att någon gång måste det sägas.

1 kommentar: