Tillbedjan och gudstjänst med alla fem sinnen

R.C. Sprouls bok "A Taste of Heaven: Worship in the Light of Eternity" var en trevlig bekantskap. Går att läsa på två kvällar och med ett smått utmanande budskap att Gamla Testamentet kan lära oss en hel del om gudstjänst och tillbedjan.

Det som kanske fick mig att tänka mest är att Sproul föreslår att alla fem sinnen ska vara med i gudstjänsten. Att vi lär oss med alla sinnen, inte bara med logisk analys av predikan i vår hjärna. Att det är viktigt med mer än verbal kommunikation.

Får vi användning av våra fem sinnen i en av våra gudstjänster?

• syn
• hörsel
• känsel
• lukt
• smak

För mig är det bibelläsningen och det predikade ordet som i centrum, där är det verbal kommunikation. Men, i nattvarden får vi använda hela kroppen med känsel, smak och i viss mån lukt. Även om våra kyrkor och missionshus ofta är lite sparsamt utsmyckade får ändå konst och arkitektur vara med och kommunicera något om det heliga.

Och visst är det trånga missionshuset en vinterkväll underbart, kaffelukten som vittnar om att vi snart ska ha en god kristen gemenskap med lussekatt i handen. Lukten av stearinljusen som berättar att det är en speciell kväll, att det handlar om jultiden och firandet av vår frälsare. Den gamla altartavlan vill berätta för oss om Jesus. Sedan har vi sången och musiken där vi tillsammans sjungande bekänner vår tro, men också känner något av musikens skönhet.

Det här är något jag tar med mig när jag tänker på gudstjänsten och hur vi kan utforma vår gemensama gudsdyrkan. Kanske särskilt tänker jag på ungdomsmötena.