I Sverige talar vi ibland om kristna och församlingar som liberala eller karismatiska. Precis som det inte fanns något tredje alternativ, varken liberal eller karismatisk. Kanske är det arvet från Levi Pethrus och Ongman som gjort att vi tenderar att dessa två alternativ och inget annat, kanske Ulf Ekman har en del i det också.
Personligen dras jag till evangelikal kristendom som inte lägger fokus på det karismatiska. Ett utslag för det hos mig är kärleken till baptiströrelsen och dess historia. I 1861 års baptisbekännelse är fokus Jesus, frälsningen och livet tillsammans som församling.
Josef på Bergsjöbloggen berättat i inlägget "Min väg ut ur den karismatiska rörelsen" hur han kom att se Bibeln i ett annat ljus och dras mot den evangelikalt reformerta rörelsen. Se gärna hans nya webbsida "Only Grace".
Det pågår ett lågmält underjordiskt reformert uppvaknande i Sverige. Jag tror att det är en återgång till många grundläggande bibliska sanningar som var grunden i svensk frikyrkorörelse. Det kan förstås slå över och dra och fel håll, men det jag ser nu på webben och bland människor jag träffar är i grunden sunt. Det kommer att bli ytterligt spännande att se var det tar vägen.
Gå gärna in på webbsidan "Uppståndelsen", där finns en del läsvärt och lyssningsvärt. Min förhoppning är att man kommer att samlas runt någon sansad reformert bekännelse som till exempel New Hampshire Confession.
Monday's News & Ideas - 11/18/2024
1 timme sedan
det verkar som att det pågår ett reformert uppvaknade.
SvaraRaderadet måste jag instämma i helt och hållet.
vi är en liten grupp i göteborg men alla har vi något gemensamt vi har lämnat pingst, trosrörelse och allt möjligt karismatiskt skumt. och har alla fått upp ögonen på reformert teologi.
Men borde det inte kunna finnas sund karismatik? Jag drar skillnad mellan karismatiska sammanhang och mer extrema sammanhang.
SvaraRaderaTa Azusa Street som exempel, det som pågick där kan inte annat än beskrivas som sund karismatik?
Hej Wemanuel
SvaraRaderaInlägget var aldrig tänkt som en kritik av det karismatiska. Mer att det finns en tredje väg, som inte lägger det karismatiska i focus. Jag noterar att jag har Levi Pethrus samlade verk (tio band) i bokhyllan och har ingen intention att ta bort dem. Nog tror jag att vi har saker att lära av Azua Street fortfarande. Och som du säger finns en viktigt skillnad mellan mer sund karismatik och urspårad karismatik. Benny Hinn finns inte in min bokhylla.
Helig Ande kan vara nog så levande även utanför den karismatiska rörelsen. Just nu läser jag Sinclair Fergusons bok "Holy Spirit" som utgår från ett mjukt cessationistiskt perspektiv. Gud är verksam än idag, Gud ger oss ljus över bibeltexten och leder oss genom detta. Människor blir helade genom Gud, Jacob 5 gäller forfarande. Jag tror mycket av den karismatiska erfarenheten går att sätta in i ett mjukt cesationsistiskt ramverk, där man inte släcker Helig Ande. Även om vi skulle vara i ett annat läge när det gäller gåvorna efter apostlarnas tid som betyder det inte att Helig Ande är död eller att vi inte bryr oss. Man talar ofta om John Calvin som Helig Anders teolog, de reformerta lägger stor vikt vid Helig Ande.
Samtidigt är jag inte klar med de här frågorna. Jag tänker mycket på det. Svenska Baptisters Bekännelse 1861 skrevs innan Azusa Street, och är därför inte uttalad i dessa frågor. Men, man kan dock tro att den skrevs utifrån den mjukt cessationistiska teologi som då var gängse.
Historiskt och även idag finns det rörelser som mer eller mindre har släckt helig ande. Det är inte det jag är ute efter.
/Baptist 1861
Då tror jag mer att jag förstår vad du menar, jag kan även hålla med dig. Jag dras åt det karismatiska men det är inte det jag vill sätta i fokus. Men min övertygelse är att Anden är verksam med samma kraft idag som den var på apostlarnas tid, det känns som om det finns tillräckligt med händelser för att stödja det påståendet.
SvaraRaderaSen så skulle jag nog vilja sätta motsatsen till liberal som evangelikal. Det är bara beklagligt att evangelikalismen nedtonats så mycket i Sverige.