Lösa tankar om Demingerdebatten

En vän frågade mig om jag följt med något i Demingerdebatten och nu senast om Siwert Öholm och hur han följer Deminger till Svenska kyrkan. Jag har bara följt det något, men har några ganska grunda tankar:

Om Demingerdebatten så tror jag att vi ofta missat något av Guds helighet i våra gudstjänster och vårt sätt att vara församlingar. Det har blivit lite "bästa kompis Jesus". Så att några uttrycker en stark längtan efter med av Guds helighet i gudstjänsten är väl inte så konstigt tänker jag.

Sedan tror jag att vi behöver mer av traditionen. I det senmoderna samhället blir det allt viktigare att vara en del av en berättelse, att ha någon form av rötter. Där tror jag att de äldre samfunden kan ha det lättare. Sedan tror jag att t.ex. Hillsong lyckas berätta den stora berättelsen utan historiskt djup, men med väldigt stor fokus här och nu.

Ett samfund som inte kan kommunicera att man vill något särskilt nu och som inte har har någon drivande berättelse med koppling bakåt i tiden får problem i ett senmodernt eller postmodernt samhälle. Missar man dessutom en tydlig bibelundervisning och en doft av Guds helighet i gudstjänsten, ja då kan det gå illa.

Det är vad jag tänker idag.