Ett argument för Bibelns ofelbarhet

Jag bläddrade lite Norman Geislers "Baker encyclopedia of Christian apologetics" och hittade ett starkt argument för Bibelns ofelbarhet:

Gud kan inte fela.
Bibeln är Guds ord.
Därav följer, Bibeln kan inte fela.

Grundtanken är att det ligger i Guds natur att inte göra fel. Om Bibeln är Guds ord följer det därför att Bibeln som är Guds ord inte kan innehålla fel.

För mig så är det här argumentet i grunden hållbart. Det är min attityd och utgångspunkt. Sedan har vi ju inte tillgång till de ursprungliga texterna och en del fel har smugit sig in när skrifterna kopierats. Och så är det att en del saker vi inte kan förklara idag kanske får en förklaring i framtiden.

Så jag känner att det är intellektuellt hållbart att tro att Bibeln är ofelbar. Men, det kräver ju en viss ödmjukhet i att vi inte kan ge svar till alla problem som kan uppkomma i studiet av Bibeln och att vi ibland får lita på att Gud har det svar som inte vi har.

Min utgångspunkt är annars budskapet från BWA 2005 där man tillkännager:

"Vi tillkännager att de gudomligt inspirerade Skrifterna, Gamla och Nya Testamentet, är högsta auktoritet som det nedskrivna Guds Ord och som fullt pålitligt för tro och levnadssätt"

Här är några tankar från kommentarer jag skrev på inlägget "Bibelsyn" för något år sedan

Lausannedeklarationens mening med att Bibeln är "utan fel i allt den påstår" tolkar jag så här:

1. Att originalskrifterna (som vi inte har tillgängliga) är utan fel. Det har smugit sig in mindre fel i den kopiering som skett genom åren.

2. Att man man har som övertygelse att Bibeln i originalskrifterna inte innehåller felaktigheter och motsägelser, men att man noterar att det finns frågeställningar som vi ännu inte ha svaret på. Attityden är att Bibeln är ofelbar, men att vi ännu inte kan förklara allt, det kan finnas svåra frågor som ännu inte fått sitt svar, men övertygelsen är att det egentligen finns svar även om vi ännu inte har dem alla nu. Jag tror att en bok som "New International Encyclopedia of Bible Difficulties" visar på den attityden. Man tror att svårigheterna har en lösning, att det är vår uppgift att försöka lösa svårigheterna, men ändå med insikten att det inte är säkert att vi hittar den rätta lösningen eller ens alltid har ett bra lösningsförslag.

3. Att Bibeln lämnar öppet för tolkning av "VAD den faktiskt påstår, och NÄR den påstår något". Magnus Kronberg skriver på sin blogg "I en kommentar till Lausanne deklarationen så skriver John Stott att vi är helt beroende av alla troendes tolkning för att kunna förkunna evangeliet till hela världen." Jag tror det är en rimlig tolkning av intentionen med Lausannedeklartionen. Att tolkningar bör brytas med varandra inom församlingen och mellan samfunden. Samtidigt är, om jag förstår Lausanndeklarationen rätt, en attityd att det finns en bästa och mest bibeltrogna tolkning för en given fråga, men att vi inte har facit (det får vi kanske i himlen) och det bästa är att att genom hårt arbete, Helig Andes ledning och samarbete göra så gott vi kan för att hitta en bra tolkning.

Visst är det viktigt att notera att skillnaden i nog ofta mer är tolkning än grundläggande Bibelsyn, visst är det så att frågorna många gånger mer är "VAD den faktiskt påstår, och NÄR den påstår något..." än direkt ifrågasättande av "att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel."

Det är ganska intressant att se hur International Council on Biblical Inerrancy hanterar denna fråga. Man såg att inte bara grundläggande bibelsyn räckte för att utrycka det man ville, utan man såg också ett behov av att bekänna en viss hermeneutik och även tillämpningar i vissa brännande frågor.

Först gör man en detaljerad deklaration om Bibelns ofelbarhet. Sedan gör man en detaljerad deklaration om man regler för tolkning av en ofelbar Bibel. Sedan gör man en detaljerad deklaration om vad man kommer fram till när man tillämpar dessa regler på en ofelbar Bibel. De har lyckats skapa ett ganska vattentätt system. Frågan är förstås om de har gjort en riktig tolkning i allt de gör. Men, de är påtagligt ärliga med vad de tror på och vad de står för.

Själva sammanfattar de det så här:

"Summit I (October 26-28, 1978) produced the Chicago Statement on Biblical Inerrancy.

Summit II (November 10-13, 1982) resulted in the Chicago Statement on Biblical Hermeneutics.

Summit III (December 10-13, 1986), drafted the Chicago Statement on Biblical Application.

With this statement the proposed scholarly work of ICBI has been completed, for the doctrine of inerrancy has thus been defined, interpreted, and applied by many of the leading evangelical scholars of our day."