onsdag 4 april 2012

Världsledande i baptistisk ekumenik

De sista veckorna har jag förstått att vi är världsledande i baptistisk ekumenik i Sverige och att några av världens ledande baptistteologer följer oss med stort intresse. Alla gemensamma församlingar i olika former tillsammans med det nya samfundet Gemensam Framtid gör oss till det experiment så många drömt om att göra. Nu sker det i verkligheten mitt för allas ögon. De ledare vi väljer och de vägval vi gör i församlingar och samfund kan komma att påverka baptisters syn på ekumenik i stora delar av världen.

Något jag är övertygad om är att en sund baptistisk ekumenik bygger på att vara i dialog med och förvalta arvet från kyrkofäderna, reformatorerna, vår baptistiska trosbekännelser och vårt särskilda sätt att vara församling genom historien. Jag känner mig helt trygg med att blogga om gamla baptistiska trosbekännelse, baptistpionjärerna och reformatorerna. Slarvar vi bort det, så tror jag att det allvarligt hämmar det ekumeniska arbetet. Vi behöver lära oss av historien för att ta ut vägen för framtiden, vi behöver också finna trygghet i traditionen för att våga ta nya vägar.

Jag tror också att vi ska fokusera mer på positiva baptistiska bidrag till Sveriges kristenhet, mer än att kämpa för vart och ett av baptismens särdrag. Vad vi som baptister kan ge som ekumenisk gåva till andra kristna bör vara vår främsta fråga. Men, samtidigt är jag övertygad om att det görs bäst om vi får vara trygga i en sprudlande baptistisk identitet där vi stolt vågar säga att vi är baptister som med vårt arv kan ge ett särskilt bidrag. Att vi kan se oss som en baptistisk del av en större gemenskap.

Hur mycket jag än älskar små halvt anabaptistiska täta gemenskaper, så är jag långt ifrån säker på att det verkligen är där framtiden finns. Senast på kyrkkaffet hörde jag mig själv förklara att vi mer bör tänka John Calvin predika för hela Geneve än att bygga den rena brudeförsamlingen.

Kanske kommer jag att ändra mig och jag dras verkligen till både anabaptismens lärljungaskap och darbyismens febriga längan efter Jesu återkomst. Men, nu undrar jag om inte en sund baptistisk katolicitet genomförd i praktiken kan vara Sveriges viktigaste bidrag till den världsvida kyrkan i vår tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar