Två huvudriktningar i den tidiga engelska baptismen

I boken "De frikyrkliga samfunden i Sverige" från 1934 har N.J. Nordström skrivit avsnittet om Svenska Baptistsamfundet. Där kan man läsa om den tidiga baptismens två riktningar, varav en är tydligt starkare:

"Den engelska baptismen delade sig redan från början i två huvudriktningar. Det som skilde åt var läran om förutbestämmelsen eller utkorelsen. Den ena riktningen, de s.k. generalbaptisterna, förkastade den kalvinska utkorelseläran och omfattade den arminianska åskådningen i denn fråga. Den andra riktningen, partikulärbaptisterna, voro stränga kalvinister. Den senare riktningen blev den dominerande."

Vi kan vidare läsa om den amerikanska baptismen som ligger på puritansk grund:

"I Amerika har baptismen fått sin största utbredning. Dess uppkomst där synes icke ha direkt samband med baptismen i England, utan leda sitt upphov ur puritanismen, men den i vissa avseenden är besläktad. Den puritanism, som först vann utbredning i Amerika, kom icke direkt från England utan från Holland på 1620-talet, och det är möjligt att vissa döparidéer också kom från detta land."

Vidare hur den partikulärbaptistiska riktningen är den starka även i Amerika, vilket kanske inte är så konstigt om man står på puritanernas grund:

"År 1707 bildade de amerikanska baptisterna den första sammanslutningen av församlingar, Philadelphia association. Denna antog 1742 de engelska partikulärbaptisternas trosbekännelse, och därmed blev denna riktning den förhärskande även i Amerika under 1700-talet."

Senare läser vi om J.G. Oncken, en man med tydligt reformert teologi om man läser hans trosbekännelse från 1837, även om det jämkades med det lutherska i bekännelsen från 1847:

"Baptismens uppkomst i Tyskland och dess första utbredning på Europasmkontionent - om man undantar reformationstidens döparrörelse - är nära förbunden med namnet Johann Gerhard Oncken."

Så när N.J. Norström skriver om baptisters trosåskådning sammanfattar han på det här sättet:

"Med hänsyn till sin religiösa grundåskådning stå baptisterna närmare den reformerta än den lutherska trosuppfattningen och de har även vunnit sin största utbredning inom den reformerta delen av den protestantiska kristenheten. Men när baptismen har vunnit spridning i de länder där luthersk trosåskådning varit förhärskande, har den givetvis rönt inflytande av denna. Så är fallet i Tyskland och de skandinaviska länderna."

Det här stämmer väl med vad jag tycker mig se hos de svenska baptistpionjärerna. Starkt inflytande både från luthersk teologi, till exempel genom teologisk utbildning vid Uppsala universitet, möter reformert inflytande från J.G. Oncken, Nordamerika och Brittiska öarna.

Vad kan man dra för slutsatser av detta idag?

En slutsats är att när unga idag dras till en reformert baptistisk teologi så är det knappast något nytt och främmande de kommer med, det är en teologi som varit den mer livskraftiga i den tidiga internationella baptiströrelsen och det är en teologi som fanns bland de svenska baptistpionjärerna. De som ser viktiga sanningar för idag i 1689 års baptistbekännelse har i baptisternas historia ett gott stöd för sina tankar.

En annan slutsats är att baptiströrelsen ända från början haft en bredd i sin teologi och att det rimligtvis är sunt att fortsatt ha plats för den bredden. Att likrikta och strömlinjeforma baptiströrelsen är att i längden försvaga den. Det en del ser som splittring tänker jag ibland är sund pluralism.