Leta i den här bloggen

Läser in...

torsdag 10 mars 2011

Äter vi för lite tillsammans i kyrkan?

Är jag den enda som ibland haft lite dåligt samvete för att gilla kyrkkaffe väldigt mycket? Borde man inte vara mer andlig, och inte så köttsligt fikaintresserad? Ofta är jag sist kvar på kyrkkaffet, borde jag ha dåligt samvete?

Så börjar jag fundera om vad Nya Testamentet lär om att äta tillsammans och hur att äta tillsammans var viktigt i den tidiga kyrkan.

I Anchor Yale Bible Dictionary kan man läsa en analys:

"There is abundant evidence in the NT to suggest that early Christians often gathered to eat communal meals (Acts 2:46; 1 Cor 11:20–32; Jude 12). The sharing of common meals was one activity which characterized Jesus’ followers before and after his crucifixion." (Freedman, D. N. (1996). The Anchor Yale Bible Dictionary. New York: Doubleday.)

New Bible Dictionary skriver:

"The principal sacred meal of Christianity was the *LORD’S SUPPER, instituted by Christ just prior to his crucifixion (Mk. 14:22–25; Mt. 26:26-29; Lk. 22:14–20). In the early church the Agape, a communal meal denoting brotherly love among believers, frequently preceded celebrations of the Lord’s Supper." "Wood, D. R. W., & Marshall, I. H. (1996). New Bible dictionary (3rd ed.) (745). Leicester, England; Downers Grove, Ill.: InterVarsity Press."

Och vidare:

"The Christian duty to love one another has always been expressed in gatherings for fellowship. Such fellowship was realized from early times by participation in a common meal, and love feasts, agapai, are mentioned by Jude (v. 12; cf. 2 Pet. 2:13, RV). Among the Jews meals for fellowship and brotherhood were common, and similar convivial gatherings took place among the Gentiles. It was natural, therefore, that both Jewish and Gentile Christians should adopt such practices. The name agapē was later given to the fellowship meal." "Wood, D. R. W., & Marshall, I. H. (1996). New Bible dictionary (3rd ed.) (702). Leicester, England; Downers Grove, Ill.: InterVarsity Press."

Min slutsats är att äta tillsammans är fullkomligt bibliskt. Kyrkkaffet är ett underbart tillfälle för kristen gemenskap och ett tillfälle för troende att leva i kärlek och gemenskap på samma gång som man delar med sig av kärlek och gemenskap till de som besökt gudstjänsten. Och visst äter vi en måltid tillsammans i kyrkan ibland, men det är faktiskt rätt sällan. I små grupper samlas vi i hemmen och fikar, ber och läser Bibel, kanske är det där vi kommer närmast kärleksmåltiden.

Visst borde vi ha en kärleksmåltid i kyrkan en gång i månaden med nattvard efteråt. Bjuda in frikostigt, den som är nyfiken är välkommen. En tät kärleksfull gemenskap av troende, men där det är lätt att känna sig välkommen även om man inte tillhör församlingen och mest är nyfiken på kristen tro.

Kyrkkaffet är bra, men vi kan äta mer än kakor och bullar. Ska jag ha dåligt samvete är det för att vi inte har den tydliga kärleksmåltid som jag tycker mig se att de tidiga kristna hade. Kyrkkaffet är det inget fel på.

2 kommentarer:

  1. Jag har dessutom för mig att man inte åt mat med vem som helst på NTs tid. Åt man middag tillsammans med någon visade det att man var vänner och att man delade åsikter. Därför tror jag det var så stötande för fariséerna att Jesus åt mat med syndarna till exempel. Tror du att det kan stämma?

    Det skulle göra det ännu viktigare att ha kärleksmåltider tillsammans som kristna eftersom vi då visar att vi är ett.

    SvaraRadera
  2. Hej Wemanuel. Jag tror du har rätt. En fråga är vad det innebär idag att äta tillsammans, vilket budskap det ger i vår kultur. Jag tror att det på många sätt sänder samma budskap idag.

    SvaraRadera