Utifrån de tidiga baptisternas starka reaktioner mot syndfrihetsläran, som jag tror var riktiga, föreslår jag några kriterier för när samfundet verkligen ska gripa in:
1. Läran eller företeelsen ska vara ”rakt stridande mot evangelii grundsanningar”. Är den dessutom ”dödande för det andliga livet” så stärks detta. Hit bör räknas läror eller företeelser som riskerar omvändelse och frälsning eller som lever till grovt omoraliskt leverne.
2. När det gäller fördömelse av läran eller företeelsen är det ett kriterium att denna fördömelse delas ”hela skaran av de församlingar i av de församlingar i hela världen som fasthålla Skriften såsom rättesnöret för sin tro, sitt leverne, och sin församlingsordning."
3. Läran eller företeelsen är sådan att den river och sliter i församlingarna och/eller riskerar att trasa sönder någon eller flera församlingar.
Jag provar att tillämpa på två moderna läror:
Apokatastasisläran, eller läran om allting återställelse, fyller till en del de första två kriterierna. Men den fyller som det är nu inte det tredje kriteriet. Att göra en stark aktion på samfundsnivå är därför inte i linje med de tre kriterierna. Det bör heller inte vara någon fara om några enstaka församlingsmedlemmar omfattar läran. Det finns ju trots allt ett visst bibelstöd, och läran är inte helt dödande för det andliga livet. Men det kan vara värt att hålla koll på denna lära och kanske något för distriktsföreståndarna att tala med berörda pastorer om.
Det finns av ekumeniska skäl en vilja att i det föreslagna nya samfundet förbjuda så kallade omdop. Det handlar om de fall när någon som blivit döpt i lutherska tradition som barn, och som utan kristen fostran först i vuxen kommer till tro och omvändelse och vill bekräfta sin tro och omvändelse genom det bibliska dopet. Vi kan se om det är enligt de tre kriterierna att låta samfundet aktivt gå in och förbjuda omdop i församlingarna.
Först kan vi se att så kallat omdop inte strider om evangelii grundsanningar eller att det skulle vara dödande för det andliga livet, snarast är det tvärt om. Många skulle nog mena att det bibliska dopet är just det bibliska dopet och är en naturlig följd av evangelii grundsanningar.
Sedan kan vi se att det inte finns någon enighet bland ”hela skaran av de församlingar i av de församlingar i hela världen som fasthålla Skriften såsom rättesnöret för sin tro, sitt leverne, och sin församlingsordning" om att så kallat omdop borde fördömas. I Sverige har vi till exempel Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen, som inte motsätter sig så kallat omdop. Internationellt har vi till exempel de samfund som är anslutna till baptisternas världsallians. Det finns alltså många bibeltrogna församlingar och samfund som tycket så kallat omdop är rätt och riktigt.
Vad jag kan se i de baptistförsamlingar jag har inblick så är det inte så att så kallade omdop river och sliter i församlingarna och/eller riskerar att trasa sönder någon eller flera församlingar. Kanske är det här en känslig fråga i vissa samarbetsförsamlingar, men jag kan inte se att det förekommit någon direkt splittring på grund av så kallade omdop.
Min slutsats är alltså det inte är riktigt att låta samfundet aktivt gå in och förbjuda så kallade omdop. Det fyller inte de två första kriterierna, och vad jag vet inte heller det tredje. Så kallade omdop är inte jämförbart med syndfrihetsläran, och det bör därför inte hanteras kraftfullt med förbud och sanktioner på samfundsnivå.
Kan det vara någon annan omdiskuterad fråga i samtiden som är passar in på dessa tre kriterier? Testa kriterierna själv och se vad din bedömning är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra sammanställning! En fråga som dock måste ställas är förstås: vem är "samfundet"? De tidiga baptisterna verkade glasklara över att det är gemenskapen (som kommer till uttryck i konferenser och pastorsmöten) som utgör samfundet. Det betyder också att det är vårt ansvar att delta i dessa samlingar, om inte annat så för att välja den missionsstyrelse vi känner representerar oss.
SvaraRadera/Andreas
Håller med Andreas om att det är en bra sammanställning! Jag försökte leka med en annan aktuell fråga i det här perspektivet och snubblar nästan direkt i definitioner. Vad är emot evangelii grundsanningar? För att en fråga alltså alls skulle komma på tal i det här sammanhanget så bör det alltså vara något som alltså hindrar att ta emot Jesus som Herre i sitt liv? Det blir svårt för mig att hävda detta i förhållande till, så klart, äktenskapsfrågan. För i så fall blir missionsuppdraget endast riktat till heterosexuella! Gå ut i hela världen, men bara till hetero, skulle alltså uppdraget vara... Nå då återstår frågan om grovt omoraliskt leverne. Vilket för mig skulle betyda att kämpa skyldigheten för homosexuella att gifta sig... Men det blir ju en sorts privatmoralisk definition. Tanken bakom kriteriet bör ju vara att de ska ligga på ett något mer allmängiltigt plan. Kriterie nummer två kanske hjälper då. Men där snubblar jag på vilka som "fasthålla Skriften såsom rättesnöre för sin tro". För när man hävdar att homosexualitet är kontroversiellt i resten av den kristna världen så bortser man från ett antal kyrkor och samfund som inte håller med om detta. Rätt ofta med just den här kategoriseringen, de är inte bibeltrogna. Samtidigt tar man med Katolska kyrkan, som ju snarare har sin tradition som rättesnöre... Från mitt perspektiv så delas inte fördömelsen av hela det kollektiv som har Skriften som sitt rättesnöre.
SvaraRaderaÅterstår då kriterie nummer tre. Här blir det lite med komplicerat - för visst hotar den här frågan att dela församlingar och samfund. Men det är ju inte någon enkelriktad gata. Som jag ser det så är risken för splittring lika stor vid ett generellt nej som vid ett generellt ja... Det enda som skulle kunna rädda gemenskapen är friheten att hantera frågan lokalt.
När det gäller frågan om omdop så är jag FÖR ett förbud - MEN det du beskrev ovan ser jag inte som ett sådant. Och möjligheten att kunna erbjuda dop i det exempel du beskriver finns det idag ingen som motsätter sig, i alla fall inte i de nu aktuella ekumeniska samtalen...
Hälsningar Magnus
Andreas, visst har du rätt samfundet är gemenskapen församlingar och att det är i konferenser och pastorsamlingar det sker. Och, visst är det så att vi har ett ansvar att delta i dessa samlingar. /J
SvaraRaderaMagnus, jag har inget att invända i din tillämpning på äktenskapsfrågan, givet att man utgår från en given bibelsyn och en given hermeneutik. Med en annan bibelsyn och en annan hermeneutik skulle resultatet bli ett annat.
SvaraRaderaJag tror att den stora frågan är bibelsyn och hermeneutik. Det är frågor som skär rakt igenom samfunden och som kommer att bli mycket omdiskuterade under de närmaste tio åren.
Visst är en friare bibelsyn förenlig med de tidiga baptisternas sätt att hantera frågor i gemenskapen. Och visst är det så att tiderna förändras, allt måste inte vara som förr.
Men, den viktiga frågan för mig är vilken bibelsyn och hermeneutik som är det bästa svaret på evangelium. Den bibelsyn som kommer naturligt ur att bekänna Jesus som Herre. Att böja sig för Jesu auktoritet. Vad det rätta svaret på detta är kan förstås diskuteras. Argument bryts mot argument.
Jag tror det är varje kristens ansvar att själv ta ställning till bibelsyn och Bibelns undervisning. En dag får vi möta Jesus och redogöra för vad vi gjort här på jorden. Genom korset är vi frikända, men i alla fall jag vill ha en god berättelse att berätta. Att ha löpt ett bra lopp är viktigt för mig. /J