söndag 10 januari 2010

Konstiga regler?

Kevin T. Bauder vid Central Baptist Theological Seminary of Minneapolis ger ut ett nyhetsbrev varje vecka, In the Nick of Time. Under ett antal veckor har han undersökt olika aspekter av konservativ kristendom i 1900-talets början. Den här veckan var ämnet Personal Piety. Nedan gör jag några ganska fria reflektioner utifrån detta.

Bauder beskriver hur många kom att söka sig närmare Jesus och mer och mer längtade efter helgelse i sina liv. Att låta Jesus och den kristna tron inte bara vara en bekännelse och ett medlemskap, utan vara något som genomsyrar hela livet. Det fick naturligtvis många bra saker och många lät tron på Jesus få konsekvenser. Bön, bibelläsning och arbete i församlingen fick större betydelse. Många kände att en ny attityd till sådant som kortspel, bio och dans kom naturligt. Mycket av det här var bra saker som man tillsammans kom fram till genom diskussion över en öppen Bibel.

Men, Bauder visar hur det ledde till ett antal negativa konsekvenser som kom att skada den kristna rörelsen:

”One was that the codified list of prohibitions tended to be maintained as a given. Little attention was devoted to the examination and justification of these standards. Over time, their repetition resulted in a kind of legalism. Anyone who practiced the “dos” and avoided the “don’ts” was viewed as spiritual. In the long run, when a reaction set in against what were viewed as the “cultural taboos” of Fundamentalism, few people could articulate actual reasons for the prohibitions.”

Individers beslut som tagits i för att komma närmare Jesus ledde med tiden vidare till regler för hur en kristen skulle bete sig och vad man fick och inte fick göra. Många gånger glömde man bort orsaken till reglerna. Framför allt glömde man bort att förklara för ungdomen varför reglerna kommit till. Jag känner till exempel en dam som berättade för mig att hennes föräldrar gärna gick på svampplocknig på söndagar, men absolut inte tillät någon lingonplockning dessa dagar. Än idag undrar hon över varför man gjorde skillnad mellan två så lika saker. Det är inte lätt att följa regler man inte kan förstå.

Sedan finns risken att andlighet sammankopplas med regelföljande så att den som följer regler automatiskt anses som särskilt andlig. Att det inre livets växt ersätts med duktighet i att följa regler. Det blir lätt ett särskilt frikyrkoideal att följa. Istället för att låta längtan efter mer av Jesus reflekteras i livsval så låter man regelföljandet bli det som definierar dig som god kristen.

Kanske finns det en risk för att vi kan komma att likna det som Matteus beskriver i 23:27.

”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.”

Det finns en risk att det stelnar till i en församling eller ett samfund. Att man regler och utanpåverk blir viktigare än det inre livet. Att man glömmer bort ungdomsåren när tron brann och längtan efter mer av Jesus var stark. Kanske var det här något som delvis fanns när Stockholms sjunde baptistförsamling uteslöts av distriktsföreningen 1913. I alla fall är det något Levi Pethrus antyder i självbiografin Ett Sagolikt Liv.

Som läxa till mig själv ger jag:

1. Lämna tid för bön, bibelläsning och bara tid med Gud. Jag vill växa i det kristna livet och vill ge tid för det.

2. Presentera en Gud som är helig för församling och vänner. En Jesus som man vill ha mer av. En Jesus som naturligt leder till längtan efter helgelse.

3. Förklara varför vi gör olika saker i församlingen. Ifrågasätta konstiga beteenden som det inte finns förklaring till. Vittna om saker jag ändrat i mitt liv. Låta det vara naturligt att tala om val man gjort i livet och varför. Föra in ungdomar i diskussionen, låta dem föra fram sina tankar. Låta generationerna utbyta tankar om val i livet och lära av varandra.

4. Se på saker jag kan göra för att göra skillnad i det samhälle jag lever i. Personlig helgelse är viktigt. Men, att betyda något för människor staden jag bor i är också något som kommer naturligt ur att låta Jesus verka i mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar