New Hampshire Confession från 1833 har amillennisk förståelse av eskatologin. Det är den bekännelse som bör ha legat som en viss bakgrund till 1861 års bekännelse. Min bedömning är också att det är amillennisk eskatologi som återges 1861 års bekännelse i punkten 12:
12. Wi tro, att denna werd skall hafwa en ända; att war Herre Jesus Christus på den yttersta dagen skall åter uppenbara Sig på jorden, uppwäcka de döda ifrån deras grafwar och hålla en allmän dom, uti hwilken alla ogudaktiga skola blifwa oåterkalleligen fördömda till ewigt straff, men alla troende och rättfärdiga högtidligen insatta uti besittningen af det rike, som dem tillredt war ifrån werldens begynnelse.
Anthony A. Hoekema gör en genomgång i denna riktning i eskatologin i essän amillennialism.
Bland baptister finns många olika syner på eskatologi och millenium. Vid sidan av amillenialism är olika former av premillennialism vanliga.
Något som jag tror har kännetecknat många baptister oberoende av syn på millenniet är en bön och längtan efter att Jesus ska komma tillbaka. Borekullabekännelsen ger en formulering av denna längtan:
Wi påminna oss war Herras Jesu Christi ord: Si jag kommer snart! och med Andan och bruden, såsom hwars wäsentliga lem wi betrakta oss, ropa wi amen. Ja, kom, Herre Jesus!
måndag 4 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar