Leta i den här bloggen

Läser in...

onsdag 14 september 2011

Nattvarden som ett verkande tecken

En av mina favoritförsamlingar har texten "Till åminnelse" skriven på nattvardsbordet, jag tror det väl fångar min syn på nattvarden.

I 1861 års baptistbekännelse punkt 8 kan man läsa en påtagligt sparsam beskrivning av nattvarden:

"8. Wi tro, att Dopet bör meddelas endast åt sådana, som sjelfwa hafwa aflagt en sannolik bekännelse af en lefwande tro uppå Christum; att det blifwer tillbörligen förrrättadt endast genom hela menniskans neddoppning i vatten; samt att det bör föregå upptagandet i församlingens gemenskap och begåendet af Herrans Nattward."

Kanske var det så att man i en rörelse som var en blandning av reformert baptiströrelse och luthersk folkväckelse medvetet var försiktig att säga för mycket om nattvarden. Kanske ville man lämna en plats för en luthersk förståelse av nattvarden för dem som växt upp så.

I Borekullabekännelsen har man en mer utarbetad nattvardslära:

"9 ARTIKELEN.

Om den Heliga Nattwarden.

Denna af Herran åt församlingen förlänade nådefullo stiftelse, hwilken wi betrakta såsom ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör anwändas, består deruti, att brödet, brutit af den dertill i församlingen förordnade, under afkunnandet af instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall anammas af församlingens medlemmar, och likaledes äfwen winet ur kalken.

De återlösta af Herran skola genom denna måltid, efter den gifna heliga och saliga befallning åt dem, förkunna hans död till dess han kommer, såsom den enda grund för deras lif och wälfärd. Genom detta förkunnande blifwer Guds Sons åminnelse lefwande uti deras hjertan, han wisar sig ånyo för själen uti sin blodiga skönhet.
Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka. Christi Lekamens och blods gemenskap uti åtnjutandet af den Heliga Nattwarden skall wara en gudommelig underpant för den rättrogne, hwarigenom medwetandet af hans andel i Christo och i hans offer ökas och stärkes, och hwarigenom syndernas förlåtelse alltid åter blir den rättrogne förnyad och förwissad.

Den Heliga Nattwarden är uteslutande för sådana, som, omwända genom Guds nåd, hafwa blifwit hans egendom och undfått den Heliga Döpelsen."

När jag läser "Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka." tycker jag att jag ser spår av Kalvins nattvardslära, där nattvarden är ett verkande tecken. Att det är mer än till åminnelse, att vi på ett andligt sätt äter Kristi kropp och Kristi blod. Men ändå ingen transsubstantion, ingen konsubstantion.

En bok som beskriver en kalvinsk nattvardslära så som den såg ut i Skottland 1589 är "The Mystery of The Lord´s Supper" som består av predikningar av Robert Bruce. En riktigt trevlig bok, som dock tar sin tid att läsa igenom även om den är tunn. Visst finns det ett visst sakramentalistiskt drag i delar av baptisternas historia, särskilt på de brittiska öarna. För mig har den här boken öppnat en förståelse av ett en nattvardsyn som gör mer än bara åminnelse, men som ändå inte blandar in sig i underlig kristologi eller förvandlingar som bygger på medeltida filosofi.

Så även om jag tror att nattvarden i huvudsak är åminnelse, så har jag en viss öppenhet för att den i viss mån också kan vara ett verkande tecken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar