Jag vet att Lars Lindberg var mer nyanserad i frågan, precis som Karl Barth. Men, jag vet också att när undervisningen sipprat in i vissa församlingsmedlemmars medvetande så handlar det om att alla kommer till himlen och att många former av evangelisation är att slå folk i huvudet med Bibeln.
I bland har det gjort ont, särskilt när unga nykristna som bubblar över av vilja av att berätta om Jesus kan fått ha höra det ena och det andra. Kanske är det en slags hyper-universalism jag framför allt jag reagerar på, en universalism som leder till att evangelisationsviljan dödas och uppmaningen till omvändelse försvinner.
Kanske är jag orättvis mot Lars Lindberg och Karl Barth, men jag tror att även om de är nyanserade så ger deras lära i praktiken ofta en frukt som inte är bra. Missionsförbundet har gjort ett ordentligt beta-test av detta i flera församlingar.
Nu har samtalet om den dubbla utgången tagot fart. Särskilt genom den amerikanska pastorn Rob Bell som hittat en ny form för att framställa en form av universalism, i ett språk som går hem i vår samtid. Vackert formulerat och lagom vagt så att många kan känna sig hemma.
Jag tänker inte blanda mig i diskussionen, Gud har inte lagt på mitt hjärta att diskutera Rob Bell och hans bok. Kevin DeYoungs recension av "Love Wins", "God Is Still Holy and What You Learned in Sunday School Is Still True: A Review of “Love Wins”" säger nog det mesta.
Jag läser både Dagen och Världen idag. Båda är bra tidningar. På sistone har Världen idag varit mycket tydliga i frågan om den dubbla utgången och Dagen har varit lite vaga. Så långt att jag haft funderingar på att säga upp Dagen om de inte blev lite mer generösa mot den klassiska hållningen i frågan.
Idag har Dagen två artiklar som är intressanta i ämnet och jag blir kvar ett tag till, även om det är en kostnad att hålla båda tidningarna.
Flera böcker ges ut i ämnet under hösten:
- Rob Bells "Kärleken vinner"
- Francis Chans "Avskaffat helvete"
- Stefan Swärds "Efter detta - om Guds Kärlek och Rättvisa, Himmel och Helvete"
Budskapet i det här blogginlägget är helt enkelt att det som kan börja som en nyanserad och själavårdande lära med dragning mot universalism, till slut i praktiken kan leda till universalism som dödar viljan att evangelisera och sprida budskapet om omvändelse och frälsning.
Jag har länge varit övertygad om att hyper-kalvinism är en allvarlig villolära som dödar evangelisation. Mer och mer blir jag övertygad att olika former av universalism är villoläror som i längden också de dödar evangelisation.
Är de ”eviga” straffen begränsade?
SvaraRaderaGång på gång talar Jesus om straff som är relaterade till brotten och därmed begränsade. Eftersom vi är vana vid att tänka på ändlösa straff som enda alternativ till himlen blir konsekvensen att Jesus i dessa bibelställen enbart yttrar sig om den samtida juridiken.
Alla andra Jesusord – ofta rödmarkerade – betraktar vi som tidlösa och använder oss av i andakten, i vårt liv. Den s.k. ”dubbla utgången” är ett koncept som får oss att undvika den rimliga tolkningen av Jesu´ yttranden i t.ex. Lukas 15:47 ”…han skall bliva straffad med många slag”
Där tar straffet slut liksom i Matteus 5:26 ”förrän han har betalt till sista skärven” och i 1 Kor 3:15 ”hans själ ska bli frälst, dock såsom genom eld…” .
Har vår invanda läsart hindrat oss från ett förutsättningslöst studium av dessa texter?
Om vi fortsättningsvis ska kunna berömma oss av att sätta Ordet högre än traditionen resp. ”denna tidsålders väsende” får vi förslagsvis sätta den gängse synen på de ”eviga” straffen åt sidan ett tag och verkligen försöka inse vad Jesus ville säga; Hans försoningsgärning är större än vår tolkning – Guds frälsningsplan gäller hela skapelsen, alla folk och inte bara oss pånyttfödda som är utvalda före världens begynnelse!
Att sen människor behöver frälsning i sitt liv - att få lära känna Gud - är en direkt följd av Jesu missionsbefallning: "Gå ut och gör alla folk..." Inte individer, som synes.
Mvh
Epsilon Noll