När jag tänker på Didache, en handledning i kristendom från den tidiga kyrkan, undrar jag om det inte är två saker vi borde tala mer om i församlingarna, dels etik och vandel, dels Jesu snara återkomst.
Kristen etik och kristen livsstil talar vi nog inte om i församlingarna på samma sätt som förr. Svenska frikyrkor har en historia av att lägga stor vikt rätt levnadsätt, så stor vikt att man uteslöt många som inte levde enligt det sätt som då ansågs som det rätta. Jag tror att delvis är det som gör att det kan vara känsligt idag. Så jag är glad att många ungdomar talar mer om att livet som kristen innehåller både rätt tro och rätt levnadsätt. På ett sätt tror jag en stor del i frälsningsvisshet ligger i att se att man lever ett genomgående kristet liv. Samtidigt så hoppas jag att man använder Bibeln som grund, inte Peter Singer och hans bok "Praktisk Etik", jag anar tendenser ditåt ibland.
Sedan kan jag inte annat än att längta efter Jesu snara återkomst. I 1689 års baptistbekännelse är avslutningen:
"As Christ would have us to be certainly persuaded that there will be a day of judgement, both to deter all men from sin and to give greater consolation to the godly in their adversity, so also He will have the date of that day kept unknown to men, that they may shake off all carnal security, and always be watchful, because they know not at what hour the Lord will come. Also, so that men may be affected in such a way that they ever say, 'Come Lord Jesus, come quickly!' Amen."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar