John Ongman - Att vilja mycket och samtidigt älska sitt samfund

"John Ongman - En levnadsteckning" av John Magnusson från 1932 är en biografi över baptistledaren John Ongman. Intressantast är kanske inblicken i hur man såg världen utifrån Örebromissionens horizont i början av 30-talet.

Man såg det så baptistsamfundet hade nått kulmen 1880. Att det sedan tröttnade av, att väckelseglöden ebbat ut. Pionjärtiden var över. En orsak som anges är att det andliga livet inte fördjupats av den undervisning som gavs. Man menade att undervisningen i baptistsamfundet hade rört sig kring:

• Pånyttfödelse
• Dop
• De yttre kännetecknen på den nytestamentliga församlingen

Viktiga saker som hade kunnat fördjupa det andliga livet hade blivit mindre uppmärksammade, sådant som:

• Helgelse i djupare mening
• Andeuppfyllelsen
• Troslivet
• Kristi snara tillkommelse

Örebromissionen med Ongman ville råda bot på detta och förnya den andliga glöden i Sveriges baptiströrelse. Paul Ongman berättade i sitt tal vid John Ongmans begravning att tre grundsanningar som betytt mycket för Ongman var:

• Sanningen om försoning i Jesus
• Sanningen om den helige Ande
• Sanningen om Kristi återkomst

I bibelskolan och i missionsskolan lade Ongman stor vikt vid bön och andlig utveckling, jämte Bibel och troslära. En sund andlig utveckling var en central del i hans undervisning. Ongman ville mycket, han såg problem i samfundet, men gjorde vad han kunde för att påverka till en positiv utveckling. Han var en fridens man som inte ville splittring. Även om starten av en egen pastorsutbildning kom att leda till en separat samfundsbildning, så var det aldrig syftet.

I "Svenska Standaret" tidning för de svenska baptisterna i U.S.A. kunde man läsa om minnet av Ongman:

"Ongman var en av svenska baptistsamfundets största andliga ledare, som tillfört samfundet många fruktbärande impulser. Han var sitt samfund varmt tillgiven, även om han fann sig böra gå sin egen väg i missionsfrågor. Han var ock under flera år medlem av samfundets missionsstyrelse."

Kanske kan vi lära något av Ongman. Att vilja mycket, att gå egna vägar ibland för att åstadkomma saker. Men, att också vilja fred och samförstånd och inte splittra i onödan.