Att bli kallad farisé

Det är en tid sedan nu. I en av församlingens arbetsgrupper hade vi ett möte där vi samtalade om en av samtidens moralfrågor. Som i många andra GF-församlingar hade vi lite olika uppfattningar i frågan.

Det är då det händer. Hon är en gudaktig dam som jag alltid känt stort förtroende för. I den bön som avslutar mötet förklarar hon att de som har den uppfattning i frågan som jag har är fariséer. Kanske menade hon inte så mycket. Men jag, jag tog det som en hälsning från Gud.

Inte hade jag sagt något kärlekslöst. Inte hade jag varit en hycklare. Inte var jag som en vitkalkad grav, vit och skinande på utsidan, men död på insidan. I alla kärlek hade jag försökt förmedla vad skriften säger i frågan i från det som jag uppfattade som en rimlig tolkning som har stöd i stora delar av den levande världsvida kyrkan.

William A Simons bok "Peoples of the New Testament World" var nyläst och levande för mig. Nog kunde man se att det fanns mycket välment hos många av fariséerna. Och visst fanns det flera av de, som försvarade Jesus. På ett sätt så var det avarter bland fariséerna Jesus tog tag i, mycket för att han hade så mycket gemensamt med dem.

Det var min oväntade reaktion som fick mig att tänka att det var från Gud. Ödmjukt kände jag en tacksamhet över att lilla jag fick vara en av dem fick skällsord för att vilja stå för Skriften. Att vara en av dem i den långa raden bespottade, Menno Simons, F.O. Nilsson och Gresham Machen.

Men framför allt var den djupa insikten att det var en hälsning för framtiden. Att den bekväma huvudfårans kristendom inte var mitt uppdrag. Att en del av mitt uppdrag kommer att vara få motstånd och att det kanske är minoritetens röst som som jag ska vara, även när det skaver mot etablissemangets uppfattning.

Händelsen har fått mig mer ödmjuk. Att lita mindre till mig själv och mer på Gud. Att lägga mer tid på skriften och mindre tid på de senaste teorierna för församlingsutveckling.

En dag ska jag få möta Jesus vid Bema. Frikänd genom tro. När den dagen kommer vill jag att mitt samvete ska vara rent, att jag försökte göra rätt. Att jag inte backade när jag blev kallade farisé.