Villoläror

Alister McGraths bok "Heresey - A History of Defending the Truth" ger flera viktiga inspel till en del av de debatter som pågår i vår samtid. En mycket intressant bok. Den kanske viktigaste tanken är att villoläror uppkommer i kyrkan i all välmening i syftet att göra kristen tro bättre, ofta är det för att presentera budskapet bättre för den omgivande kulturen. Ibland blir det lyckat, och blir en mer bärkraftig framställning av kristen tro. Ibland blir det mindre lyckat och blir en villolära, något som blir en tro som inte håller i längden, som innehåller motsättningar och problem, en tro som inte är överlevnadsduglig i praktiskt liv och i ljuset av Bibeln.

Man vill väl, men det blir så fel. Det är slutsatsen av McGraths bok om villolära. Man vill skapa en modern och bra kristendom och lösa ett problem, men det blev inte bra. I ljuset av insikten hos kyrkan att det inte blev bra, så framhärdar man, det är så det blir en villolära. Det var på det sättet de tidiga villolärorna kom till. Man vill väl, men det blir fel, och sedan vägrar man inse att det blev fel. Kanske kan samma sak hända i biblestudiegruppen eller bönegruppen, att man vill väl men inte ser fulla konskvenserna av det man tänkt ut för att lösa ett teologiskt proble i all välmening.

McGrath menar att det inte är maktstrider som avgör vad som är villolära, det är livskraften hos läran som är avgörande. Han finner gott stöd för detta i historien.

Under medeltiden gick det till på ett annat sätt än den tidiga kyrkan. Då var kyrkan en maktfaktor, som försvarade sig själv mot avvikande läror. Jag skulle inte direkt säga att valdenser skulle vara villolärare, tvärtom är de nog mycket närmare mig än vad vad den medeltida katolska kyrkan är.

Idag är intresset för de klassiska villolärorna större än på väldigt väldigt länge. När jag för en tid sedan kollade in religonshyllan på Hedengrens bokhandel var påfallande mycket det gnostiska böcker i olika former.

McGraths bok är intressant läsning som jag kan rekommendera.