Väckelsen tabun

I ett nyhetsbrev "Now, About Those Differences, Part 6 - Standards of Conduct" talar Kevin Bauder om de tabun som uppstod i väckelserörelserna:

"By revivalistic taboos, I mean standards against activities such as theater, dancing, card-playing, drinking alcohol, and smoking, among others. These taboos are labeled “revivalistic” because they were preached and promoted by the revivalists of the 19th and 20th centuries. Other Christians often disagreed with them. For example, J. Gresham Machen was a fan of Charlie Chaplin and went to see his movies. The Princeton theologian Charles Hodge wrote vigorously against the demand for total abstinence from alcohol. Some early American Baptist preachers actually received part of their compensation in whisky!"

Bio, dans, kortspel och rökning är sådant som också varit (och är) känsligt också i de svenska väckelserörelserna. Jag noterar att jag själv antingen är absolutist eller synnerligen återhållsam med dessa saker.

I en väckelsesituation blir det tydligt att man vänder om från dåliga vanor in i ett nytt liv med nya bättre vanor. Min bedömning är att väckelsens tabun kom till i glädjen i att vara fri från sådant som man såg hade förstört det liv man levde. Man upplevde en glädje över att vara fri från syndens bojor.

Personligen är jag glad varje dag över att vara fri från alkoholsug, jag vet hur det en gång var, och att församlingen är en alkoholfri miljö betyder mycket för mig.

Som allt yttre kan det stelna till. Det som en gång var glädjen att leva fri kan stelna till hårda regler som man ibland glömmer att förklara för församlingsbarn och nya medlemmar. Det blir tabun som man inte kan förklara.

Min far kunde aldrig förklara varför vi inte spelade kort i familjen. Mor kunde berätta någon gång om bönder som spelat bort sina gods och i skolan fick vi berättat om hur det kunde gå till när männen på bruket spelade bort löningen med en halvliter och en kortlek. Som konsekvens har nätpoker aldrig varit någon risk för mig.

I väckelsen var dessa tabun självklara. Det är nyttigt för oss att reflektera över dessa också idag. Vad lär Bibeln om dessa? Vad är nyttiga saker att hålla sig undan även idag? Hur ska församlingen hålla sig i dessa frågor? Har det stelnat till hårda regler vi inte kan förklara? Har kärleksfulla råd förvandlats till fariseiska beteeenderegler?