Leta i den här bloggen

Läser in...

fredag 23 juli 2010

Synden 1847

Synden i 1847 års tyska baptistbekännelse i min provöversättning med utgångspunkt i F.O. Nilssons översättning i Borekulla.

"3 ARTIKELN.
Om synden.
Vi tror, att Gud skapade den första människan efter sin avbild, en uppriktig, helig och oskyldig varelse, i stånd till att förhärliga sin Gud och i förening med Honom leva salig. Genom Satans list föll människan i synd, avföll från Gud och förlorade Guds avbild och råkade då till kropp och själ i dödens tillstånd. Då nu alla människor har framsprungit ur Adams säd, så har de genom det blivit delaktiga av samma fallna och helt fördärvade natur, så att de, avlade och födde i synd, är vredens barn, helt oförmögna och ovilliga till allt gott, men förmögna och benägna till allt ont."

Det är tydligt hur central Adams roll är när man beskriver vad synd är. Hur vi tolkar Första Mosebok har inverkan på vår syn på synd.

Jag tolkar också att fokus ligger på relationen till Gud. Att oförmögenhet till allt gott handlar om relationen till Gud, inte om relationen till medmänniskan. Att det är skillnad på ett vertikalt och horisontellt perspektiv. Den Augsburgska bekännelsen skriver i punkte II "Vidare lära de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse". Där syns det hur fokus ligger på relationen med Gud, inte på relationen mellan människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar