Leta i den här bloggen

Läser in...

tisdag 20 juli 2010

Ledarskap 1847 och 2010

2010 ger Lamp Mode Recordings ut skivan "The Church - Called and Collected", där man rappar om församlingen och dess syfte. Nedan är Flames sång om ledarskap:



Jag skissar på en svensk version av 1847 års tyska baptistbekännelse. Utgångspunkten är F.O. Nilssons översättning från Borekulla. Jag tror nu inte att vi ska gå tillbaka till 1847, men jag tror det är nyttigt att diskutera vår historia för att se vad som finns att lära idag i vår situation. När kristna värderingar får allt mindre plats i samhället kan det vara lärorikt att se hur man gjorde församling i en tid med mycket motstånd. Att se på anabaptismen är en väg, jag tror att den kan kompletteras med klassisk baptisthistoria.

Nedan är vad man sade om församling och ledarskap 1847:

"10 ARTIKELN.

Om Herrens Församling.
Genom dopet blir vi upptagna i Kristi Församling på jorden, och Herren har förordnat den till ett Nådemedel för oss. Överensstämmande med Jesu Kristi och hans Apostlars befallning, likasom med den Apostoliska tidens exempel, och för att kunna bringa alla Nya Testamentets anordningar i utövning, är det varje till Gud omvänd troendes plikt, att icke stå där ensam för sig själv utan att förena sig med andra herrens Lärjungar, såsom lemmar av en kropp och såsom ett Gudshusets levande stenar för att uppbygga sig inbördes, att trösta och fortbringa på salighetens väg, för att framhärda i Apostlarnas lära, i gemenskap, i bröds brytande, i bön. En sådan förening av Kristi Lärjungar, ordnad efter Guds ord, är en Kristlig Församling. Nya Testamentet förblir församlingens oföränderliga regel och rättesnöre.

Ämbeten i Församlingen.
Endast Herren Jesus Kristus själv är densammas överhuvud; synbara överhuvuden på jorden känner den icke. Församlingen väljer ur medlemmarnas antal sina Äldste, Lärare och Tjänare, som genom ordination kläds med detta ämbete.
Med ordination menar vi det bruk, som den Heliga Skrift lär oss, att personer av församlingen, till tjänst utvalda av deras eller en annan församlings äldste, avskiljas med händers påläggande och genom bön till detta kall.
Med avseende på levnadssättet blir de, såsom varje församlingensmedlem, underkastade kyrkotukten, dock med iakttagelse af 1 Tim 5:19.

Äldste, och Lärare.
Någon rangordning emellan de Äldste och Lärare erkänner vi inte, utan hålla före, att den Heliga Skrifts benämningar: Biskop, Presbyter o.s.v. inte betecknar några rangsteg.
Lärdom och kunskaper håller vi för önskvärda för detta ämbete, dock icke oumbärliga, men framförallt bör de betingelser finnas, som nämnas i Joh. 21:15-17 och de egenskaper och den skicklighet, som fodras i Paulus brev.
De äldsta för presidium i församlingens sammanträden, och leder dessa; de är därmed beordrade att bringa församlingens beslut i utövning. Dessutom är de förpliktade till en trogen och särskild själavård.
Lärarna är berättigade och förpliktade att predika uti församlingen. I hänseende till den evangeliska renheten av deras undervisning, stå de under hela församlingens uppsikt, som, i den händelsen en predikant avlägsnar sig från evangeliska läran, såsom den blivit uppfattad uti denna trosbekännelse, och framhärdar, oaktat all förmaning, vid sin avvikelse, kan skilja dem ifrån deras ämbete.
Det heliga dopet och den heliga nattvarden förvaltas såväl av de Äldste om av Lärarna.
Ämbetet för en Äldste och det för en Lärare har ofta blivit förenade på en person.
Det förlikar sig ganska väl med hans ämbete, att en äldste eller lärare har ett världsligt kall, dock är det under vissa förhållanden önskvärt, att han uppoffrar sig uteslutande åt sitt andliga ämbete. Om församlingen önskar detta, är den, enligt Guds befallning, förpliktad att ge honom ett anständigt underhåll, efter sina möjligheter.

Tjänarna.
Diakonerna eller Tjänarna måste ha de egenskaper som antyds i Skriften. De understödjer de Äldste och Lärarna i deras ämbeten, och hjälper dem, i synnerhet i församlingens världsliga angelägenheter.

Medlemmarnas Plikter.
Församlingsmedlemmarnas plikter består i en ömsesidig hjärtlig kärlek, i ett livligt, verksamt deltagande såväl till andeliga välfärden, samt i allt lekamligt gott och i ett samvetsgrant begagnande av Nådemedlen och föreskrifternas efterföljd, som Herren, såsom Församlingens huvud, själv har givit. I synnerhet är det varje medlems plikt att infinna sig vid den Heliga Nattvardens firande regelmässigt och närvara vid församlingens bestämda sammankomster på söndagen såväl som på en veckodag.
Bara genom den högsta nödvändighet eller för sjukdoms skull får en församlingsmedlem frånvara från den heliga Nattvardsfesten och gudstjänstens besök.

Röstning.
På församlingens anförda möten ska alla angelägenheter, så långt det går, avgöras genom röstning. Vid röstningen har alla medlemmarna lika röster, och avgörandet sker genom en majoritet av rösterna. Minoriteten måste villigt underkasta sig ett sådant avgörande, därför att frihet och ordning i Guds hus bara kan bibehållas på det sättet.

Intagning (av medlemmar).
En ny medlems intagande kan endast efter föregående bekantskap om hans själstillstånd och efter personlig avlagd bekännelse genom röstning ske. Vid en sådan omröstning är det på det högsta önskansvärt, att rösterna är enhälliga.

Kyrkotukt.
Kristi förordning i Matt. 18:e kapitel från vers 15 till 17 skall varje medlem utan undantag strängt följa. Det är varje medlems plikt att ta emot en förmaning i kärlek, utan att låta något det minsta av det komma till den tredjes kunskap. En broder eller syster av medlemmarna bör efter uteslutandet ur församlingen icke behandlas eller betraktas såsom Guds folk.

Uteslutning.
Församlingen är enligt dess stiftares regel berättigad och förpliktad att genom ordentlig omröstning utesluta sådana medlemmar, vars levnadsätt motsäger deras bekännelse, som överträder något av Guds bud och sig genom de på dem riktade förmaningar inte vill föra sig till hjärtlig, öppen ådagalagd ånger och till föresats av uppriktig bättring och som alltså framhärdar i synden. De bör även berövas medlemmarnas rättigheter. Medlemmar, som göra sig skyldiga till svår offentlig åstadkommen förargelse eller förnyade synder, och vars blotta ord icke förtjänar någon tro, blir utan avseende på försäkran om bättring på samma sätt uteslutna.
En uteslutens återupptagande sker, såsom med varje annans upptagande, efter säker prövning och avlagd syndabekännelse inför församlingen, genom omröstning."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar