söndag 25 april 2010

MacArthur som godnattsaga

Under våren läser jag ett avsnitt ur Johan MacArthurs kommentar till Romarbrevet, (del 1 och del 2) som godnattsaga innan jag somnar. Det här är en kommentar som är en sällsam kombination av kommentar och predikan. Tillgängligt men påtagligt kärvt.

Jag gillar verkligen det kärva anslaget, det är en utmaning för mig, det får mig att tänka och ifrågasätta en del jag tagit för självklart.

Det är alltid en risk med det man väljer att läsa, särskilt det man läser innan man somnar och det man läser först på morgonen. En period läste jag ett avsnitt av i Rosenius Husandakt varje morgon, det förändrade mycket. Vi får se nu hur det påverkar mig att läsa MacArthur, jag hoppas att det blir en positiv inverkan.

När jag är klar med MacArthur lutar det att det blir något av Bonhoeffer, kanske den här.

Jag inser att jag borde tala om kvällsandakt, det låter mer andligt, kristligt och bra. Godnattsaga låter så barnsligt och enkelt, men det är kanske just det jag vill åt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar