Känner mig reaktionär

Idag känner jag mig trött och reaktionär.

Råkade blanda mig in i en webbdiskussion jag inte borde blandat mig i. Inser att jag inte förstår den senaste teologin och ännu mindre varför det är så viktigt att vara relativist. Det är lite intressant att postmodernistisk relativism är så inne bland nyexaminerade. Fortfarande förstår jag inte riktigt varför.

Det tycks som att man tror att en analyserande och resonerande inställning förutsätter relativism. Jag uppfattar det som ganska instängt att resonera så, som om man fanns i en slags bubbla med diskussioner för unga teologistuderande där vanliga regler inte gäller. Varför inte ta en grundkurs i vetenskapsteori, riktig vetenskapsteori i analytisk tradition.

Inser att jag är betydligt mer påverkad av Anders Wedberg än vad jag trott. Wedbergs Filosofihistoria, del 1, del 2 och del 3 har betytt mycket för mig. Inser att jag verkligen gillar Hedenius också. Jag dras till logisk analys och klassisk intellektuell redbarhet. Relativism är inte riktigt logisk, speciellt relativism som man väljer lite när det passar bra. Plötsligt känns det ändå lite bra att vara reaktionär.

Men det kanske bara är jag som har en reaktionär dag.