Leta i den här bloggen

Läser in...

tisdag 16 mars 2010

På väg åt olika håll?

Ibland tror jag att vi missförstår varandra föra att vi är på väg åt olika håll.

Om man gjort upp med en trångsynt fundamentalistisk kristendom från sin barndom så har man ofta ett behov av att tänka och uttrycka sig runt detta. Kanske har man varit i ett starkt karismatiskt sammanhang. Kanske har pastorn eller församlingsmedlemar sagt sig ha tydliga specifika direktiv direkt från Gud som inte får ifrågasättas. Det blir viktigt att ifrågasätta självsäkerhet och stelbent bibeltolkning. Man har ofta en bra och trygg tro och en god relation med Jesus, det är något man tar för självklart, det är något som alltid funnits med en. Något som man tycker är viktigt att berätta för folk att det inte måste vara så trångsynt och instängt som det vara när man växte upp, eller som det är i kyrka X. Man är på väg bort från instängd kvävande kristendom och talar gärna om det. När någon talar om tydlighet och bibeltro kan man då uppleva att det talas om en väg tillbaka till det som en gång kvävde och var osunt. Man tycker det är viktigt att berätta att det är tillåtet att tvivla.

Andra har mött Jesus mer nyligt och har ställt om livet från otro till tro. Kanske kan fortfarande tala engagerat om den dag man kom till tro. Kontrasten mellan det gamla och nya livet kan vara stor. Tacksamheten mot Jesus driver ofta mycket av tänkandet. Här finns ingen kvävande kristendom i barndomen att göra upp med. Istället har man sitt gamla liv och sin gamla världsbild att göra upp med. Kristen tro är inte helt självklar genom uppväxten, istället ser man gärna efter bevis och bibeltrogen undervisning. Man ser också hur en kristen världsbild börjar falla på plats och vara rimlig. Biblen visar sig om och om sann och trovärdig. Man kan inte låta bli att berätta om det man tror på och vad man upplevt. Kanske har man sett hur en ljum kristen tro i något sammanhang varit skadlig. Kanske har man svårt att förstå varför det är viktigt i vissa sammanhang att gå rakt mot vad man tycker Bibeln är så klar i. Det blir viktigt att berätta varför Bibel och kristendom är trovärdiga. När någon ifrågasätter det och talar om vikten av tvivel har man svårt att förstå varför och man undrar vad syftet är.

Så möts man då på internet i bloggar och diskussionsforum. Man älskar Jesus och vill berätta för andra. Men genom olika erfarenheter som ligger bakom är det olika saker man vill lägga tyngd på när man berättar. Det blir lätt att man missförstår och misstänkliggör varandra. Det kan bli smutsigt och anklagelser kommer från båda sidor. Båda vill tjäna Jesus och kristenheten med det de gör, men man har olika bilder av vad som behöver göras.

Å ena sidan tror jag att gnäll och svartmålning sällan leder till något bra. Å andra sidan så tror jag att vaghet, ljumhet och aningslöshet och kan skada kyrkan. Jag tror att vi ska berätta varsamt, men tydligt, om frälsning genom Jesus och om en tro som förnändrar livet. I djup respekt för andra synsätt kan vi ändå berätta om en Bibel som är trovärdig och en kyrka som gör skillnad.

Jag tror att vi måste försöka förstå varandra, respektera varandra och tjäna varandra. Att vara ödmjuka. Allt är inte svart eller vitt, men det är heller inte så att allt är vagt och relativt. Älska varandra och be för varandra. Tjäna i den lokala församlingen. Se människor för dem de är, inte som representanter för det ena eller det andra som man inte tycker om. Ransaka oss själva och se vad som driver oss. Ibland är det att göra upp med tidigare erfarenheter som driver oss allra mest.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar