Äntligen har man börjat diskutera medlemskap. Några artiklar i tidningen Dagen satter igång det, bland annat en artikel där Larsåke W Persson menar att det "Viktigt att alla ställs inför frågan vad det betyder att vara medlem".
Jonas Melin sammanfattar i inlägget "Tankar om medlemskap".
Själv tänker jag att det är ett fritt land, vill man inte vara med i en församling så behöver man inte, det är OK att vara fri som en fågel. Men om man vill vara fri som en fågel kan jag inte se varför man ska kunna ställa krav på att vara medlem i en församling. Det blir nästan fånigt ibland när det finns medlemmar som inte satt sin fot i församlingen på tiotals år och som dessutom inte direkt talar positivt om församling och kristen tro.
Man kommer inte till himlen genom medlemskap i en församling. Vägen till himlen är genom tro på Jesus Kristus, inte genom någon särskild församling, något särskilt samfund eller någon särskild organisation.
Naturligtvis ska arbete med frågor av den här typen ske med kärlek och omtanke.
Nu vill vi väl inte ha 1800-talet tillbaka, men det är intressant att som referens läsa några utdrag ur den bekännelse som F.O. Nilsson använda i Borekulla.
Om Herrans Församling.
Genom döpelsen blifwa wi upptagna uti Christi Församling på jorden, och Herren har förordnat den till ett Nådemedel för oss. Öfwerensstämmande med Jesu Christi och hans Apostlars befallning, likasom med den Apostoliska tidens exempel, och för att kunna bringa alla Nya Testamentets anordningar i utöfning, är det hwarje till Gud omwänd troendes pligt, att icke stå der allena för sig sjelf utan att förena sig med andra herrans Lärjungar, såsom lemmar af en lekamen och såsom ett Gudshusets lefwande stenar för att uppbygga sig inbördes, att trösta och fortbringa på salighetens wäg, för att framhärda i Apostlarnas lära, i gemenskap, i bröds brytande, i bön. En sådan förening af Christi Lärjungar, ordnad efter Guds ord, är en Christlig Församling. Nya Testamentet förblifwer församlingens oföränderliga regel och rättesnöre.
Medlemmarnas Pligter.
Församlingsmedlemmarnes pligter bestå uti en ömsesidig hjertelig kärlek, uti ett lifligt, werksamt deltagande såväl till andeliga wälfärden, såsom ock i allt lekamligt godt och uti ett samwetsgrant begagnande af Nådemedelen och föreskrifternas efterföljd, som Herren, såsom Församlingens hufwud, sjelf gifwit hafwer. I synnerhet är det hwarje medlems pligt att infinna sig wid den Heliga Nattwardens firande regelmässigt och bewista de af församlingen bestämda sammankomster på söndagen såväl som på en veckodag.
Blott genom den högsta nödwändighet eller för påkommande sjukdoms skull får en församlingens medlem afhålla sig från den heliga Nattwardsfästen och gudstjenstens besök.
tisdag 30 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej David. Jag har läst ditt inlägg några gånger, men har inte gjort färdigt min analys. Jag återkommer när jag har formulerat ett bra svar.
SvaraRaderaBaptist 1861