Leta i den här bloggen

Läser in...

söndag 3 november 2013

När ledaren i min bönegrupp blev katolik

I dessa dagar kan det kännas att det blivit poppis bland pingstvänner och i trosrörelsen att gå över till katolska kyrkan. Jag tänker inte blanda mig in i någon debatt, jag vill bara berätta om något på temat ur mitt liv.

Det är år sedan nu. Ny i tron och färsk i församlingslivet så fanns det så mycket att lära. Vad kan då vara bättre än att gå med i en bönegrupp som läser Bibeln tillsammans, och så gjorde jag. Det var en härlig gemenskap och en öppen och ärlig atmosfär.

Ledaren i bönegruppen hade en intressant bakgrund.  Mötet med Jesus hade förändrat hans liv. Men, jag förstod snart att hans resa inte var slut, att hans studier mer och mer bestod av romersk katolsk litteratur. Det var inte något han höll hemligt och han visade stor respekt för att vi andra kanske var mer traditionellt frikyrkliga.

Jag lärde mig så mycket av hans allvarliga sökande efter en djupare förståelse. Ännu idag är jag djupt tacksam för hans omsorg. Det viktigaste var att jag redan min första tid som troende fick öva att pröva allt mot Bibeln och traditionen.

När en församlingsmedlem gått hem till Herren så föreslogs det i bönegruppen att vi skulle be för den döde. Jag berättade om mina reservationer utifrån reformationens lära om frälsningen och det respekterades. Det var så jag började läsa Westminsterbekännelsen. Det var för mig en del i en jakt på svar i en svår fråga. Westminsterbekännelsen med sin genomtänkta bibeltrogna reformerta teologi gjorde starkt intryck på mig. Det var min väg in i en djupare förståelse av varför reformationen var nödvändig.

Sedan länge är 1689 års baptistbekännelse en viktig spegel för mig när jag tänker teologi. Där ser jag traditionen från Westminster i baptistisk och frikyrklig form. Där finner jag den mest konsekventa formuleringen av reformationens teologi. Jag kanske inte håller med om allt, men det är där jag utgår när jag gör teologi.

Min vän som var ledare för bönegruppen kom att gå in i katolska kyrkan och bönegruppen upplöstes. Fortfarande är jag djupt tacksam för vad han lärt mig, främst genom att praktiskt visa varför reformationen behövdes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar