Många av baptistpionjärerna var kalvinister. Till och med är det så att den mest livskraftiga delen av baptiströrelsen har ett tydligt reformert ursprung, där 1689 års baptistbekännelse är en viktig grund, även om kalvinismen på många håll blev mer moderat och uppmjukad.
Ibland frågor någon mig varför reformerta predikar för alla, när de menar att inte alla är utkorade. Nedan är mitt försök till en översättning av hur Timothy George tolkar Calvins svar på frågan i boken "Theology of the Reformers":
"Eftersom endast Gud själv vet vilka som Han valt ut till räddning och vilka han inte valt, så predikar vi evangelium lössläppt till alla, i förtröstan på att Helig Ande använder vår predikan som ett externt medel för den verksamma kallelsen av just dem som blev valda i Kristus före världens början."
Enligt de reformerta ska alltså de glada nyheterna Jesus ska predikas promiskuöst. Detta för att endast Gud själv vet vilka som är som är utkorade till frälsning. De litar på att Helig Ande använder predikan som ett medel att väcka tro i de utkorades hjärtan.
Stora skillnaden blir det alltså inte. John Wesley och George Whitfield var båda evangelister som hade stora framgångar, de hade ett gott samarbete, även om de hade olika syn på utkorelsen.
Evangeliserande kalvinism har historiskt spridit de glada nyheterna om Jesus över världen och många har kommit till tro. Så är det också idag.
The Latest Issue of the Nicotine Theological Journal
5 timmar sedan
Vad menar du med moderat kalvinism?
SvaraRaderaNew Hampshire Confession är ett exempel. Kanske är Andrew Fuller ett annat exempel.
SvaraRaderaSedan har sydstatsbaptisternas bekännelse där kalvinismen är rejält uppmjukad, men där spåren syns tydligt.
SvaraRaderaJag vet inte vilket läger jag ligger inom.
SvaraRaderaJag är inte hyper dock.
Jag tror evangelium skall predikas för alla och erbjudas till alla samt att var och en är ansvarig att söka Gud och omvända sig.
Som jag ser det var det så alla andra trodde. Whitefield, Piper, Spurgeon, Washer m.fl