Groupthink är ett mycket intressant gruppfenomen. Det uppstår när en beslutsgrupp är så lika varandra att man inte klarar att ge vettig intern kritik av beslut man tar. Enheten i gruppen blir en så naturlig sak, att man tappar förmågan att se kritiskt på förslag man tar fram.
Jag undrar om det inte kan uppstå sådan saker i församlingsledningar också. Att man på något sätt tappar förmågan att se utanför sig själv. Man ser ett problem, och tar fram en lösning som alla i gruppen jublar åt. Lösningen är sådan att alla direkt känner att det här är rätt. Ingen idé att ifrågasätta, alla fattar ju att det här är det rätta. Groupthink. Man undviker konflikter. Det är jobbigt att ifrågasätta varandra. Visst är det skönt att nå konsensus, alla är överens. Groupthink.
Fanns det tendenser till groupthink i de tidiga baptistförsamlingarna? Det kan man nog tänka att det gjorde ibland. Men, jag tänker nog att det var först när en tid hade gått och man många hade växt upp i församlingen och formats lika som risken ökade ordentligt. Ibland undrar jag om inte en del av de uteslutningar som gjordes är grundade i sådant här tänkande. Stereotypt likriktat tänkande. Ingen plats för en kreativ ifrågasättande individ. Groupthink.
Nu tror jag att det här kan bli bättre om man är lite vaken, och många församlingsledningar är nog ganska vakna för det här.
torsdag 21 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar