Leta i den här bloggen

Läser in...

måndag 4 oktober 2010

Brödet, brutit av den därtill i församlingen förordnade

Tyska Baptisters bekännelse 1847:

"Denna av Herren åt församlingen givna nådefulla stiftelse, som vi betraktar som ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör användas (Acts 2:42,46 Acts 20:7) består av, att brödet, brutit av den därtill i församlingen förordnade, under uttalandet av instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall tas av församlingens medlemmar, och likadant även vinet ur kalken.(Mk 14:22-24, Mt 26:26-28, Luk 22:17-20, 1 Cor 11:23-25)"

Skiljer det mycket från Remissens:

"Sakramenten förvaltas av kyrkan och församlingen under den ordinerade pastorns ansvar. När pastor saknas kan någon annan väljas och avskiljas genom bön och handpåläggning."

Jag tror inte det. För båda är det naturligt att nattvarden är församlingens. Att det är genom församlingen nattvarden förvaltas. Att någon särskilt vald eller förordnad bryter brödet. Att nattvarden är helig och ska i ordning och helighet.

I grunden är det samma attityd. Nattvarden är att ta på allvar, den är något heligt. Heligt Heligt Heligt. Om det sedan är Luther, Calvin eller Zwingli som står för tolkning må så vara för många församlingsmedlemmar. Men, ordning, glädje, allvar och helighet bör prägla nattvarden. Det är inget att bara ta lätt på som någon konstig gammal tradition.

Så därför stöder jag remissens skrivning. Även om vi samtalade en del om det i församlingen och det kunde kännas främmande för någon, så tror jag att det är OK enligt baptistisk tradition. Den baptistiska traditionen är bredare och djupare än vi många gånger tror.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar