En vanlig församling med Jesus som frälsare och förebild

Ungdomsförbundet equmenia har varit lite av en framgångssaga. Vad är det då som driver ledaren och vad har han för drömmar för det nya samfundet? Är det den senaste inneteologin? Är det helt nya tankar om församlingen som ställer allt på ända? Ska man äntligen tvåla dit de konservativa?

I en intervju i Världen Idag i artikeln "Han drömmer om en helt vanlig kyrka" kan vi läsa om det som equmenias ledare Johan Nilsson drömmer om.

"– Vår största utmaning är hur vi talar tro och framför allt hur vi lever tro så att den blir förståelig och attraktiv som livsval.
När nu en gemensam framtid mellan samfunden planeras, har han efterfrågat mer drömmande och mindre färdiga svar.
– Jag är sjukt dålig på att tänka utanför lådan. Jag tror jag längtar efter en helt vanlig församling. En kyrka där Jesus får vara både frälsare och förebild. Där har vi delat upp honom mellan oss, men han är först min frälsare och då tvingas jag också in i ett lärjungaskap där han är förebild."

När jag läser det här tänker jag att det kanske blir bra med det nya samfundet ändå. Att det inte är 40-talisters och 50-talisters trötta revolutionära agenda som tillslut ska råda. Att det inte är vad lite bittra män och kvinnor i övre medelåldern i trots mot sin konservativa uppväxt gör ett sent tonårsuppror mot som kommer att avgöra samfundets väg.

Den viktigaste rollen i längden kommer att utgöras av ungdom som inte har några gamla agendor och inga gamla väderkvarna att slås mot. Det är inte vad Pastor X och ordförande Y sa och gjorde för dumt 1962 som kommer att avgöra för dem. Det är Jesus som frälsare och förebild som kommer att vara i centrum. Då är plötsligt en ganska vanlig församling en bra sak. Man behöver inte göra revolution, man behöver bara göra bra saker med Jesus i centrum. Inte gammalt groll i centrum.