Leta i den här bloggen

Läser in...

tisdag 5 juli 2011

Klassisk baptism från Wiberg till Wiborn

Jag var där och såg med blandade känslor. Lite funderar jag om det liksom var ett inofficiellt avslut på en epok. Samtidigt var det bra gjort och jag är tacksam för det ledningen ordnat.

Något jag tänker är att man i några stycken lade mindre vikt vid individens frälsning än av pionjärerna verkligen gjorde. Jag tror till exempel att 1861 års baptistbekännelse medvetet är centrerad kring läran om frälsning, och att dop, nattvard och kyrkoordning med vilje inte beskrivs i detalj. En bekännelse att samlas kring i det unga baptistsamfundet, centrum i läran frälsning och där man överens, i de övriga detaljerna är det sparsamt beskrivit, inte mer än som behövs för att hålla samman församlingarna.



Kanske är läran om frälsning det som är den viktigaste skillnaden mellan frikyrkokristna idag. Kommer alla till himlen? Får man en andra chans? Finns helvetet? Kan man förlora sin frälsning? Är det tillåtet att känna frälsningsvisshet? Tar sig tron sitt utryck i vandel? Syns en frälsande tro i levnadssättet? Är vi rättfärdigjorda genom korset? Kanske är de här frågorna mycket viktigare än vi vad vi tror. Hur evangeliserar man tillsammans om man har i grunden skilda synsätt på vad det innebärd att komma till tro?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar