Församlingen som de troendes gemenskap

Internationella federationen av fria evangeliska kyrkor är en slags sammanslutning av kyrkor som liknar Svenska Missionskyrkan. Något som är intressant hur tydliga man är i frågan om församlingen som de troendes gemenskap. Man kan läsa i konstitutionen att:

"They are churches inasmuch as Jesus Christ is present through his Word and Spirit, gathering and commissioning them and they acknowledge that all believers and only believers are members of the church."

För mig är det klassisk friförsamlingsteologi. Att endast troende är med i församlingen. Nu kan något sådant aldrig bli perfekt, och vi får vara ganska ödmjuka med en sådan princip. Men som grundläggande princip tillsammans med pastoral försiktighet tror jag att det är en bra grund för den fria församlingen.

Vad händer då när man har någon slags Barthiansk teologi som grund? Nog blir skillnaden mellan troende och icke troende betydligt mindre. Och visst har missionsförbundet på sina håll en historia av kollektivanslutning av konfirmander och annat som medvetet suddar ut gränserna mellan församlingen och världen.

Och om apokatastatisläran på ett sätt ligger inbyggd i Barths teologi, och om då alla ändå kommer till himlen. Då är det väl inte så meningsfullt att ha skillnader på jorden som inte finns i himlen där vi alla, ja alla, får vara tillsammans.

På det sättet tror jag att Barths teologi på ett sätt luckrar upp det som jag ser som själva grunden för den klassiska friförsamlingen.