Separation

Dave Doran tar upp en doktrin som man inte talar mycket om i Sverige, Separation. I inlägget "Separation in Academic Context" skriver han bland annat:

"We believe that there must be a clear line of distinction between those who embrace the gospel and those who deny it. Granting Christian recognition and fellowship to those who deny fundamental doctrines of the faith is contrary to the Scriptures, harmful to the church, and dishonoring to God. We believe that we can, therefore, extend Christian recognition and fellowship only to those who hold fast to the gospel of Jesus Christ."

Det här är något som nog låter konstigt i stora delar av svensk frikyrklighet där den katolske biskopen Anders Arborelius ofta ses som en viktig allierad och där det i många kretsar är ganska känsligt om man inte riktigt vill ta K.G. Hammars teologi som riktigt kristen.

Men, samtidigt undrar man ibland om det inte någonstans finns någon gräns för vad som är kristet och inte kristet och om det inte finns en gräns för vilka samarbeten som leder till kompromiss. För mig känns till exempel Parliament of the World's Religions som något riktigt främmande, men samtidigt en logisk konsekvens av den teologi som John Shelby Spong står för.

Så jag tänker ibland att det kanske finns något att lära av de gamla. Att det kan finnas en poäng i att tänka på vilka samarbeten man ger sig in i. Varje samarbete innebär en kompromiss. Det faktum att jag är medlem i en församling många är barndöpta, och nöjda med det, påverkar mitt sätt att tala om och och undervisa om dopet. Samarbetet med Svenska Kyrkan påverkar vårt sätt att undervisa i andra frågor.

Men, samtidigt finns det essensiella frågor och frågor som inte essensiella. Jag accepterar gärna skillnader i dopfrågan om vi tillsammans predikar ett rent evangelium om frälsning genom tro på Jesus Kristus. Om däremot samarbetet leder till en kompromiss med grundläggande evangelium blir jag orolig. Om ett samarbete jag är med i kan leda till att någon leds fel och inte för höra ett rent evangelium blir jag också orolig. Nu tror jag vi gör det bra i den församling jag är med i, men jag tror samtidigt att det finns en del att tänka på på riksplanet i svensk frikyrklighet.

Och visst är det så att Bibeln inte är främmande för separation. Det finns flera verser som tar upp detta. I Scofiels studiebibel från 1917 kan man läsa följande om separation:

"(1) Separation in Scripture is twofold: "from" whatever is contrary to the mind of God; and "unto" God Himself. The underlying principle is that in a moral universe it is impossible for God to fully bless and use His children who are in compromise or complicity with evil. The unequal yoke is anything which unites a child of God and an unbeliever in a common purpose Deuteronomy 22:10.

(2) Separation from evil implies (a) separation in desire, motive, and act, from the world, in the ethically bad sense of this present world-system. (See Scofield "Revelation 13:8") and (b) separation from believers, especially false teachers, who are "vessels unto dishonour" 2 Timothy 2:20,21; 2 John 1:9-11.

(3) Separation is not from contact with evil in the world or the church, but from complicity with and conformity to John 17:15; 2 Corinthians 6:14-18; Galatians 6:1.

(4) The reward of separation is the full manifestation of the divine fatherhood 2 Corinthians 6:17,18 unhindered communion and worship Hebrews 13:13-15 and fruitful service 2 Timothy 2:21 as world-conformity involves the loss of these, though not of salvation. Here, as in all else, Christ is the model. He was "holy, harmless, undefiled, and separate from sinners" Hebrews 7:26 and yet in such contact with them for their salvation that the Pharisees, who illustrate the mechanical and ascetic conception of separation (See Scofield "Matthew 3:7") , judged Him as having lost His Nazarite character. Luke 7:39 Cf ; 1 Corinthians 9:19-23; 10:27."