Att rösta

För mig är den fria församlingen, bestående av troende, där församlingsmötet är högsta auktorietet (efter Jesus förstås), grunden för den baptistiska rörelsen.

I Borekullabekännelsen circa 1848 kan man läsa följande:

"Röstning.
På församlingens anförda möten skola alla angelägenheter, så widt sig göra låter, genom röstning afgöras. Wid röstningen hafwa alla medlemmarna lika röster, och afgörandet sker genom de härwid anförda rösternas pluralitet. Ett sådant afgörande har sig då det mindre antalet att willigt underkasta, då frihet och ordning i Guds hus blott på detta sätt kan bibehållas."

Att det verkligen praktiserades till kan vi sluta oss till från uppslagsordet baptist i Nordisk Familjebok 1876:

"Inom hvarje församling afgöras de gemensamma angelägenheterna på allmänna sammanträden, hvarvid alla, män och qvinnor, hafva lika rösträtt."

Det värmer hjärtat att vara med i en så revolutionär rörelse. Inte bara att man röstar istället för att låta auktoriteter bestämma. Det är också så att kvinnor och män har lika rösträtt. Det här måste har varit banbrytande och synnerligen attraktivt för den som längtade efter frihet från en förtryckande överhet.