Året då en av de bästa tonåringarna gick ur församlingen

På ett sätt blev jag lite överraskad när en av församlingens bästa tonåringar lämnade gick ur församlingen. Samtidigt hade jag på ett sätt omedvetet anat att det inte skulle hålla i längden. Det intressanta att orsaken inte var att hon förlorat tron eller tappat glöden, snarast tvärt om.

Som engagerad i det ungdomsarbete hon var en del av har jag funderat en del över det här. Det jag kommit fram till är att vi som församling varit med och fostrat en tonåring som tar ansvar för sin egen tro och som är bered att ta självständiga beslut utifrån sin övertygelse och sin vilja att nå ut med evangelium. Det vi fostrat är inte någon som är med och har skoj i kyrkan, för att sedan låta det sjunka undan som ett lite pinsamt minne. Även om hennes beslut gör ont på ett sätt, så är jag glad att hon låter tro och övertygelse vara viktigt i sitt liv. Kanske är det här ett av en lång rad av viktiga beslut hon kommer att ta, där tron på Jesus får vara i centrum.

Så jag tänker att det kanske ändå inte är ett misslyckande, även om det kanske kändes lite under hösten. Jag kommer fortsätta att be och uppmuntra henne i hennes vilja att följa Jesus. Det blir spännande att följa vad det till slut blir av det hela.

Lite tänker jag att Anders Wiberg nog hade stöttat henne i hennes beslut.