fredag 27 december 2013

Att älska Equmeniakyrkan

Jag har så mycket att vara tacksam för när det gäller Equmeniakyrkan. Så många goa människor, så mycket evangelium.

Men, under 2013 har jag mer och mer undrat var man är på väg. Här är några tankar:


  • Istället för ett samarbetsorgan för fria församlingar, så drar det mer och mer mot en kyrkoorganisation. Ett förkyrkligande helt enkelt. Det finns definitivt fördelar med det, men för dem med ursprung i baptiströrelsen kan det kännas ovant.
  • Samtalet om försoningen är intressant på flera sätt. Bland annat för att den klart visar hur det nya samfundet vill hantera frågor av den här arten. Personligen börjar det locka att att ta Thomas Kazen på orden och följa hans råd. Ekumenisk öppenhet och pluralism är inte alltid det främsta draget i samtalet.
  • Jag ser mer och mer en tydlig blockbildning bland frikyrkorna där de rörelser som samlas kring ÖTH (Pingst, EFK, Allians) går i en riktning och de som samlas kring THS (Equmeniakyrkan) går i en annan riktning.
  • När vägen mot det nya samfundet började för några år sedan ägnade jag en del kraft för att låta den nya kyrkan få plats för mer klassiskt evangelikala församlingar. Idag undrar jag ibland om den platsen i längden kommer att finnas.

Samtidigt älskar jag Equmeniakyrkan. Frågan är om kärleken kommer att fortbli besvarad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar