Lika oss: församlingen som en avbild av treenigheten

I frikyrkorna märker jag ofta att förståelsen för det egna sammanhangets specifika bidrag till kristenheten ofta inte riktigt är vad den borde. Man ser sig inte alltid som kyrka på riktigt, så som t.ex. Svenska Kyrkan. Man kan se det ibland när man väljer sig att gifta sig i Svenska Kyrkan, eller i den frikyrkliga fascinationen inför Oasrörelsen. Allvarligt vet jag inte vad jag ska säga nästa gång någon från en stabil frikyrkoförsamling berättar hur underbart det är med en luthersk präst som talar i tungor.

Miroslav Volf ger i boken "After Our Likeness: The Church as the Image of the Trinity" en förklaring av en frikyrklig förståelse av läran om kyrkan. Kanske är boken lite tung. Noggrant börjar Volf med att gå igenom hur den grekisk ortodoxe John D. Zizioulas och den romersk katolske Joseph Ratzinger tänker om kyrkan. Andra halvan av boken handlar sedan om hur man i dialog med dem kan utarbeta en teologi om församlingen som tar sin utgångspunkt i treenigheten.

Min slutsats är att den friförsamlingsrörelse som vi är en del av har en god teologisk grund. Att frikyrkan gör gott i att söka sig mer mot de frikyrkliga rötterna och mindre mot att vara en sämre sorts kopia av svenska kyrkan.

En vidare slutsats är kanske också att vi frimodigt kan göra frikyrkoteologi i dialog med grekisk ortodox och romersk katolsk teologi utan att förlora oss själva.

Vi förvaltar ett arv från en del av reformationen som inte alltid får så mycket uppmärksamhet. Låt oss vara stolta över friförsamlingen och dess teologi och låt oss i glädje dela med oss av det till resten av kristenheten.