Att tolka tillsammans med andra

I förslaget till teologisk grund för GF-kyrkan kan man läsa:

"Var och en som möter Guds ord har att, tillsammans med andra i församlingen under Andens ledning, tolka och vägledas av det (2 Tim 3:16–17)"

Nu på morgonen tänker jag att det här är något intressant. Tolkningen av Bibeln ska göras i församlingen tillsammans med andra. Det är inte att fråga experter på teologiska högskolan, inte att fråga påven eller någon biskop, inte ens pastorerna nämns. Tolkningen av Bibeln ligger hos församlingen. Församlingsmötet är också högsta instans, inte ensamma experter. Det här går på ett sätt på djupet av baptistisk tradition.

Sedan är vi ömsesidigt beroende av och med de andra församlingarna. Den teologiska grunden för GF-kyrkan har vi som grund för bibeltolkningen som en del av gemenskapen med de andra församlingarna. Där nämns också att "De apostoliska och nicenska trosbekännelserna är sammanfattningar" av den tro som bygger på Bibelns grund, det är vår utgångspunkt.

Vi får också vårt arv med oss i tolkningen, vi lyssnar till de tolkningar församlingarna gjort genom tiderna. Att lyssna till traditionen är inte att underordna Bibeln, det är att ta hänsyn till vad kristna tillsammans kämpat med när de försökt tolka och tillämpa Bibeln i de problem och frågeställningar som funnits i deras samtid. Det innebär att vi i tolkningen också lyssnar till den röst traditionen har:

"GF-kyrkan har del av arvet från fornkyrkan och kyrkofäderna, den romersk-katolska kyrkans mission i Sverige, reformationen samt väckelserörelsernas betoning av den personliga avgörelsen för Kristus och den enskildes ansvar i gemenskapen. Den har sina historiska rötter i Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan."

När man läser Paul Fiddes bok "Tracks and Traces: Baptist Identity in Church and Theology", är det slående hur han hela tiden går tillbaka till de gamla baptistbekännelserna, hur han grundar sin diskussion av teologi för samtiden (och han är väl rätt så progressiv ibland) i dialog med baptister från tidigare århundraden. För oss betyder det bland annat att vi nog ofta gör gott i att göra vår tolkning i dialog med bland andra Luther, Waldenström, Wesley, Spurgeon, Oncken och Anders Wiberg.

Teologin ligger hos församlingen, tillsammans har vi att tolka och tillämpa under andens ledning. Samtidigt lyssnar vi i vår tolkning gärna till andra. Församlingens pastor representerar genom utbildning och ordination i samfundet den vidare kyrkan, visst är det en röst som vi lyssnar extra noga till. Vi tar gärna mot besök av predikanter och lärare från den vidare kyrkan, deras erfarenheter hjälper oss i vår tolkning. Litteratur i olika former tar vi hjälp av. Tillsammans gör vi det bästa för att under andens ledning tolka och låta oss vägledas.

Jag undrar om inte det här är aningens radikalt baptistiskt, nästan anabaptistiskt - det kan bli riktigt intressant att följa (eller så tar jag helt fel nu på morgonen).