4 mars 1847 avlade Anders Wiberg pastoralexamen. Han försvarde åtta teser på latin. Här är en av teserna (källan är "Anders Wibergs Lif och Verksamhet" tryckt 1916):
"Tes II. Vi tvivfla på, huruvida de, som i utöfningen af det heliga ämbetet äro, så som det heter i Uppb. 3:15,16 (Rev 3:15-16), hvarken kalla eller varma, mindre skada Kristi rike, än de som öppet förkasta Kristi lära"
Det är tydligt att Wiberg ville vara radikal och att han frustrerades av den ljumhet som fanns i den kyrka han tillhörde. Men, han var utbildad till luthersk präst och tjänade också som sådan.
I de lutherska församlingarna predikade han väckelse och människor kom till tro. Ofta predikade han runt om i byarna och även i stugor. Samtidigt läste han Martin Luther och John Wesley och umgicks med planer på att översätta dem till Svenska. Det verkar som det framför allt är Luther som fångar den unge Anders Wiberg. För mig verkar det som det finns en djup radikalitet i Luther som vi inte alltid tänker på.
Det vi har 1847 är en ung präst i den Lutherska Svenska Kyrkan som predikar så mycket att han ofta blir översansträngd, som längtar efter radikalitet och ofta finner den i Luthers skrifter. Han oroas över ljumhet i sin kyrka och undrar om det är rätt att dela ut nattvarden så fritt till så många som inte är väckta och som lever uppenbar synd. Nattvardsfrågan är sedan en orsak till att han lämnar tjänsten som präst.
tisdag 30 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar