Akta så du inte börjar leva som Arthur W Pink

Arthur W Pink var en brilliant författare. Kanske är hans "The Sovereignty of God" den bok som haft mest djupgående påverkan på mig under 2012. Jag läste den ocensurerade utgåvan från Baker. Jag tänker på den ofta, hur den brände bort de sista invändningarna mot reformert teologi och förändrade sättet jag arbetar på i församlingen. Personligen kommer jag att läsa mer av honom och rekommenderar andra att göra det. Kanske var han en stor del i den reformerta teologins pånyttfödelelse och jag är tacksam för hans insats.

Men, samtidigt. Jag känner mig inte som någon riktig fanboy. Något i stilen känns inte bra och det är något med attityden som inte känns varmt. Något i hans personlighet var inte bra, han drog från församling till församling, och isolerade sig sedan på en ö med få kontakter. Mycket av det bästa han skrev kom till där isoleringen. En isolering utan församlingsgemenskap.

Är det verkligen så man lever ett kristet liv? Dan Phillips tycker det inte och skriver om det i blogginlägget "A.W Pink: glorifying God by disobeying him?" Vad tänker du?

Jag kommer att tänka på en sak jag funderat över en tid. Att vissa bloggskribenter som i grunden har en bra teologi och mycket bra att säga riskerar att få för många drag av Arthur W Pink. Framför allt det att dra sig undan gemenskapen med den kristna församlingen. Det kan sluta riktigt illa.

Våra församlingar är inte perfekta, men det är inte du heller. Kanske kan du vara med att grunda en bra församling en dag, kanske är den församling du är med idag en bra övning för detta. Att tjäna den lokala församlingen är nog det bästa man kan göra som förberedelse för församlingsplantering.

Så läs gärna Arthur W Pink, blogga mycket och med ett tydligt budskap. Men akta dig att du inte börjar leva som och bli som Arthur W Pink. Vi är gjorda för att vara en del en kristen gemenskap.